STALLET

mötesplats

för Hästar & Hästfolk

Blogg

Veteranträff (repris)

 


*veteran – gammal och erfaren

Nostalgitripp med äkta hästkarlar...

I Hovtramps arkiv finns många roliga, udda och värdefulla intervjuer och reportage med alla sorters hästfolk. Den som brinner för hästar blir aldrig full-lärd och Veteran-träffen är ett av många projekt. Travfolket från den svart-vita tiden har inget bäst-före-datum och den yrkesskicklighet veterangänget hade tillsammans, borde förvaltats betydligt bättre av färskare generationer! Träffen blev i allafall en uppsluppen tillställning, med glada gentlemän som sällan träffade sina forna kollegor.

(Samtalen bandades, utvalda delar har renskrivits.) Varsågod och njut!

 

Hovtramp foto

Veteranträff  9/2 1993 med:

Rune Stolt Solvallas tidigare promotor och Elitloppsgeneral, död

Olle Andersson Sveriges ”bästa” hästskötare travtränare, död

Sven Karlsson ”Ludde” travtränare, död

Stig Eriksson Stockholms Travsällskaps ryggrad och handicaper, död

Ivar Kilström ”Kilas” travtränare, död

Olle Persson ”Fisk-Olle” travtränare, död

Stig Eriksson (född 1917) Solvallas ”ständige” sekreterare och handicaper blev vid sin läst till pension (styrelsemedlem i Stockholms Travsällskap från 1943) Ingen kände till Solvallas historik som Stig, det känns extra värdefullt att träffen blev av medan han m.fl. fanns i livet. 

Stig tillbringade många timmar vid ljusbordet på gamla EAP/Einar Andersson, i glatt samspråk med mästerfotografen Einar. Allt från gamla glasmålningar till moderna negativ undersöktes under lupp. Förmodligen näst sista generation som ”känner igen” hästar och folk på ålderstigna bilderna. Inte så viktigt? Utan historia ingen framtid.

Stig föddes in i travsporten, fadern deltog i köpet av marken till nuvarande Solvalla travbana, 18/2 1915 när 36 tunnland mark bytte ägare, avstyckat från kronohemmanet Rissne och gården Solvalla i Spånga socken. Stig mindes 1920-talets stallbacke mycket väl, och förmedlade synintrycken till oss som ”inte var med” på den tiden. Bällstaån (Solvallas innerplan) var betydligt större och bredare än idag, för övrigt fanns bara en brädstapel och ett järnräcke att ”påla” hästarna vid när det drog ihop sig till tävling, så såg det ut. Tävlade gjorde man även på Brunnsviken (när isen höll) och vid Lindö Ladugårdsgärde. De som bodde nära Solvalla körde till banan i sulky, resten kom på lastbilsflak. Långt fram i modern tid skrittades hästar i sulky från t.ex. Fylkings Råsta gård i Sundbyberg. Över Bällstabro, genom Mariehäll, mot Solvalla.

Hovtramp foto

Tototillstånd beviljades redan 1923, men först i juli 1925 gick den egentliga invigningen av Solvalla Travbana av stapeln. I mars sammanträdde en högtidlig generalförsamling och Allmänna Styrelsen (beslutsfattarna i travsport.) Stadgar utformades och Stockholmsorganisationen ombildades. Vid mötet på Hotell Terminus deltog Greve C.Bonde, regementsveterinär Pålman, veterinär G.E Nordensson, godsägare Lundgren, en tidningsredaktör, en professor, en kapten, en banmästare, ett par lantbrukare och några stycken endast betitlade ”herr.” Legendariska figurer kan urskiljas, personer som senare betytt en hel del för travsportens utveckling och välgång.

Kallblod dominerade travsporten även i huvudstaden, berättade Stig. Hästarna var nödvändiga i jordbruk, skog och som transportmedel, men många hästägare mätte sina hästkrafter även på vägarna. Varmblodshästar var vid denna tidpunkt inget för vanligt folk. En av travsportens stilbildare Walter Lundberg, anlitade tidigt Peter Doleman och Gabrielsson som tränare, ett lyckodrag med facit i hand. I Lundbergs ägo utvecklades hästar som Red Bone, Tulipan, Nyanza II och Zule, stamfadern Baron Handspring och Skarphedin (imp. från Norge.) Att importera häst var något oerhört stort i travets begynnelse, ingenting för vanligt folk precis.

Vintern 1927 innehöll fem travtävlingsdagar på Solvalla och slog Ulriksdalgaloppens tidigare omsättningsrekord (121.058:-)  Zule blev första svenska häst att trava under 1.30 (1.28,6) och Red Bone travade 1.26,1 på is! Man hade ju gärna velat se de dojorna och broddarna…Solvalla påbörjade bygget av de nya järnvägs-stallarna och den gula herrgårdslängan för 60 hästar, och travsporten var igång på allvar!

1930 kördes 255 lopp på Solvalla med 237 hästar, 543.855:- betalades ut i prispengar och en duktig hästskötare hade vid denna tid hög status. Grosshandlare, fabrikörer och åkare (hästägarna) hade betydligt mer att säga till om än hästägarna idag. Med egna stall och hästar agerade de ofta ”tränare” även om det var privat-tränaren och hästskötarna som utförde jobbet. Hästägarna var eniga och den dåtida församlingen vågade både ställa krav och såg till att det efterlevdes. I ett dammigt protokoll från 1930 tog Hästägareföreningen till orda och meddelade att man påbjudit startförbud, om inte prispengarna genast höjdes med 20%, vilket blev upprinnelsen till storstrejk i travsporten. 1931 utbröt denna vilda strejk för högre prispengar, ett tillfälle som flera av dessa herrar mindes väl.

I första loppet kom bara fyra hästar ut på banan, i lopp två fem hästar och ju längre tävlingsdagen led, desto färre hästar blev det i loppen. När strejken var över utmättes stränga straff för alla inblandade, och värst gick det för de utpekade strejkledarna.

Travtränare Isidor Johansson uteslöts ur Sällskapet och dömdes liksom Anders Eriksson från Faringe gård till förbud under 1 års tid att vistas på stallbacken, samt kör och träningsförbud! Samma straff gällde för fastighetsägare G.A Schoug från Malmö.

1957 kom nästa strejktillbud. Även denna gång handlade det om prispengar och Hästägareföreningens starke man Tage Jakobsson, blev efter strejken invald i Stockholms Travsällskaps Styrelse. Året 1957 var ett mörkt år för Solvalla travbana även ur en annan värre synvinkel.

En kall februaridag brann det på stallbacken och 7 hästar förolyckades i lågorna, bl.a Pygmalion som vunnit med Sven Ludde Karlsson veckan före. Brandkåren var snabbt på plats och lyckades leda ut många hästar, som i flock sprang iväg mot Bromstenshållet. Tränaren Artur Nilsson såg hela sin karriär gå upp i rök, och avslutade sin tränarrörelse strax efter. Orsak till branden var ett överhettat element i en selkammare med brädväggar. Hästar irrade omkring i hela Bromsten, innan de kunde fångas in. Fisk-Olle Perssons häst Skymaster var en av löshästarna, men han klarade sig bättre än t.ex Gay Noon (på andra sidan stallväggen hos Gunnar Nordin) som rökskadades och stod på sjuklistan en längre tid.

Dåtidens propositioner (tävlingsunderlag) minns många med glädje. Alla hästar fick plats i loppen men vissa med handicap upp till 180m gottgörelse. Hela 30 hästar startade ofta i samma lopp, 25 i program och 5 utom toton. Om man anstränger sig minns man faktiskt de vita vojlockarna märkta med UT (utom toton.)

Under en period var 2-åringslopp populära, mestadels över kort distans (12, 13 och 1.400m.) 2-årstävlandet upphörde dock ganska snabbt, då tilltron för tävling med så unga hästar inte fanns hos de aktiva. Enligt uppgift var orsaken att man var rädd om hästarna och helst ville tävla i många år, med samma häst.

  

                    Famita och Ludde vinner Sto-Chhampionatet 1970

Hovtramp/Ilse - Ludde och Inger Karlsson 2017

Stallbygget på Solvalla 1927 var en jättestor händelse för travsporten. Sven ”Ludde” Karlsson började sin travkarriär i gula Herrgårdslängan. 1949 jobbade Ludde hos Erik Larsson, senare som privat-tränare åt Stall Reymers och även publiktränare. Solvallas äldre stallbacke (från mitten av 1920-talet) har behållt sitt kulturhistoriska utseende, renoveringar har gjorts med varsam hand. Monument från denna tidsepok finns kvar, men har flyttats omkring inom området (bandomartorn, första totobyggnaden.)

Minns de två stora vita, höga tornen med varsitt hästhuvud på vid publikentrén. Farsan tyckte jag var för mycket och sprang på Solvalla i stallarna och lurade mig (som mycket ung) att alla döda hästar lades i dessa två torn. Vilket gjorde att man gick in en helt annan väg, uppe i skogen.

Historiska arkivet

Publiken indelades på den ”här tiden” i första, andra och tredjeklass efter köpt entrébiljett, antalet besökare en normal tävlingsdag på Solvalla var ca 7-8.000 personer. Ludde blev gamla stallbacken trogen och drev sin verksamhet långt in på ”ålderns höst.” Redan 1970 vann han med skimmelstoet Famita (e.Torg-Ethel Bulwark) i Sto-Championatet, en seger som Ludde mindes med stor glädje.

 

Cap Nibs och Fisk-Olle foto: Torsten Eriksson

Olof ”Fisk-Olle” Persson (pappan var fisk-handlare) började som stalldräng på Solvalla 1933, och 1935 jobbade han hos legendariska Kurre Mattson. Största triumf?  Hingsten Carné (e.Bulwark u.Etta June, Triple Crown-vinnare.) Inför Elit-loppet 1954 hade Fisk-Olle byggt upp Carnés sköra framsenor och även jobbat med hans känsliga humör. Egentligen väntade han bara på att Rune Stolt skulle komma med en inbjudan. Efter ett förstklassigt, avslutande träningsjobb med Carné på Solvalla, alldeles inför programtryck av Elitloppsprogram, kom inbjudan. Fisk-Olle gjorde inga misstag, det blev svensk glädjeyra och vinst!

Carné bytte tränare (många gånger!) men redan i oktober samma år som han skördat sin största vinst, lämnade han Fisk-Olles stall. Hingsten vann därefter aldrig mer något riktigt stort lopp, och hade ofta problem med sin fräschör. Som avelshingst lämnade han däremot senare dugliga travare – Espri, Elle, Limbo, hästar betydligt slitstarkare än han själv.

En utav avkommorna, Ivar Kilströms rejäla och mycket personliga hingst Hell Car f.-66 (142/27-21-18) hade också Carné som far (u.Hell Cat.) Hell Car blev en bra läromästare på gamla dagar, inte minst åt sonen Örjan. Satt faktiskt jämte i en rochard som moraliskt stöd, när Hell Car tog kurvorna på ett hjul uppe i skogsslingan utanför Bollnäsgården.

Fisk-Olle fostrade inte bara Carné, mellan tömmarna blommade många dugliga travare. Krevadpokalen (Solvallalopp) är uppkallad efter Krevad, populär häst hos Fisk-Olle i mitten av 50-talet och segerrikaste häst 1953. Segrade i bl.a "Stockholm 700 år" och var fallen e.Chilton - Lillian Harvest. Fisk-Olle tillhörde inte de pratgladaste vid veteranträffen, men nickade ofta, rättade till sina kollegor och inflikade godbitar från den svart-vita tiden.

 

Locotime och Ivar Kilström historiska arkivet

Ivar ”Kilas” Kilström började sin karriär hos pappa Anders i Bollnäs.

”Anders Kilströms Minne” vid Bollnäsbanan hedrar släkten Kilströms grundare. Sonen Ivars travintresse väcktes tidigt på Bollnästorgets auktion, när varmblodet Magistern (på väg till slakthuset) fick följa med hem till gården Sunnersta. Hingsten (f.-76) betalade tillbaks med råge! 151 starter/16-8-11 blev en bra början på Ivars travliv.

Rune, Ivar och Börje Kilstrlm - historiska arkivet

Många Kilströmmare med respektive och barn har senare valt travsport, på ett eller annat sätt. Båda Ivars bröder, Rune och Börje har skördat framgång och Börjes förmåga att plocka fram dugliga travhästar är vida berömd. Stoet Optica (f.-67) glömmer inte publiken i första taget (176 starter 63-31-21.) Optica och Namit (89/40-4-8) är bägge avkommor till Locotime (Ivars flaggskepp) som med 63 segrar (!) tillhörde eliten och firade många stora triumfer. Under ett tiotal år drev Ivar och Börje en storskalig travrörelse med både uppfödning och tävlingshästar. Under ett år (1960-tal) var bröderna också landets segerrikaste hästägare.

Resor till USA och Frankrike gjorde Kilströmmarna till föregångare i svensk travsport. Franskimporten, hingsten Prenat (23 segrar) och stoet Hickory Missy US (76/18-11-10) var inga felköp. Ivar vann ca 500 lopp under sin karriär och tillsamans med Börje upplevdes 900 segrar, som hästägare! Ivar och Börje representerar ett släkte genuina hästkarlar som visste hur man bygger slitstarka, välmående travhästar. Ivars son Örjan Ki(h)lström behöver ingen närmare presentation. Mamma Sonia har också kört lopp och svågern Kjell Eriksson, Sonias bror, (travtränare) har bidragit med sönerna Ulf och Peter, kuskar och tränare.

Ivar letade i minnet och mindes bland många dugliga hästar Opium, ägd av storhästägaren Gutemberg. Stoet (f.-47) startade 171 ggr (16-22-25) och lämnade i sin tur fantastiska avkommor. Ivar berättade om en mardrömsresa på väg till travtävlingar i 35-gradig kyla (!) Opium lastades på hemma i Bollnäs för att åka och tävla i ett större lopp på Solvalla. Men redan i Tierp kokade lastbilen, vilket man lyckades avhjälpa. I Månkarbo blev det totalt motorhaveri och Ivar blev tvungen att lasta av hästen och värma sig i en gård efter vägen. Efter flera försök att veva igång värdfolkets telefon fick man tag i en åkare, som kunde tänka sig att hjälpa till med den fortsatta transporten mot Solvalla.

Fast åkaren förstod nog inte stundens allvar påpekade Ivar, för det hann bli söndag morgon innan färden  fortsatte. Tiden började bli knapp och man fick stanna ytterligare en gång för att telefonera till inskrivningen, eftersom tävlande hade anmälningsplikt 1 ½ timme före första start.

Hästarna var redan på väg ut till defilering när Opium anslöt sig till raden med hästar (någon värmning hanns inte med.) Efter provstart ”klunsades” hon ute på banan, det vill säga benskydden sattes på. Hur det gick i loppet för nedkylda Opium? Hon slutade 2:a, och var mycket bra efter omständigheterna. Men... det råkar ha varit ett av de lopp som Ivar väldigt gärna velat vinna! Kanske främst för att hederspriset var en utav åtta silvertallrikar, utdelade av dåvarande Konungen, i egen hög person. Den tallriken hade prytt sin plats i samlingen silvertallrikar hos Ivar.

 

Hovtramp/Lasse - Olle Andersson

Olle Andersson, även kallad Paris-Olle, var dåtidens mest beresta stalldräng. Olle berättade om en bråkdel av sina reseminnen med hästar som Scotch Fez, Whitney Hanover och Frances Bulwark.

Redan 1942 reste travfolk runt i Sverige för att mötas i större lopp. Gävles Stora Pris med Bulwark J:r från Solvalla var ingen snabb travresa. Efter omlastning i Tomteboda (som tog 4 timmar) blev restiden mellan Bromsten och Gävle ett helt dygn...

 

Scotch Fez - historiska arkivet

1950 reste hästskötare Olle, Scotch Fez och Whitney Hanover från Bromstens järnvägsstation i en så kallad elefantvagn mot Paris och Prix D´Amerique. Tränare Sören Nordin skickade med 600 liter vatten tillsammans med seldon, foder, tävlingsvagnar och andra förnödenheter som hästskötarna själva fick bära vid flera omlastningarna under vägen.

Scotch Fez, dåtidens travkejsare och Whitney Hanover stod uppbundna i spiltor i järnvägsvagnen, hela resan från måndag till fredag eftermiddag. Ett fotogen element värmde bristfälligt upp en liten del av järnvägsvagnen, som i övrigt släppte in både grus och kyla genom sina otäta väggar. Olle och res-sällskapet fick turas om att sitta brandvakt, hästar och foder åkte tillsammans för att hålla värmen. Så värst mycket sömn och mat blev det inte. När matsäcken tog slut (mitt i veckan!) fick hästskötarna knapra hårdbröd och hästmorötter.

Elefantvagnen reste allra längst bak, när tåget stannade vid perronger där det såldes dricka, frukt och mat, gällde det endast de främre vagnarna. Att springa iväg och handla vågade man inte med tanke på den dyrbara lasten. Sträckan mellan de främre vagnarna och elefantvagnen längst bak, var alldeles för lång! Den hunger som infann sig mot slutet av resan minns Olle med fasa...

I Paris transporterades hästarna vidare till ett galoppstall fyra mil ifrån travbanan. Där fick de vila ut innan de stora tävlingarna gick av stapeln. Vattnet som släpats i mjölkflaskor från Stockholm tog slut långt före traväventyret. Scotch Fez vann Prix D´Amerique och Whitney Hanover blev 2:a i ett annat stort lopp. Whitney (2:an) fick nämligen dricka franskt vatten sista dagarna, medan kejsaren Scotch Fez slurpade i sig resterna av det svenska vattnet...Hur hade loppen slutat om man gjort tvärtom?

 

Frances Bulwark, Olle och Sören Nordin EAP/Einar

Frances Bulwark (2:a Prix D´Amerique 1953) är enligt Olle den häst som stod för den starkaste prestationen, och han bör ju veta. Frances hade inte samma fysiska förutsättningar att klara tung kolstybb och blev 2:a på sitt fina löphuvud, en riktig järnlady. Publiken på Vincennes uppskattades vid tillfället till 40-50.000 personer, ungefär lika många som idag, eftersom det inte får plats fler...

 

 Båtresa med travhäst -historiska arkivet

Lastbilsflak med häst - historiska arkivet

Till Finland reste gårdagens hästar med båt. Till kajen transporterades hästarna på öppna lastbilsflak. Från kajplats i Stockholm vinchades hästarna ner till båtdäck med lyftkran, fastspända i en trälåda, och ofta med skötaren på ryggen. I Finland fanns sällan eller aldrig gäststallar i anslutning till travbanan. Olle minns speciellt en finsk övernattning i en brädgård, tillsammans med Frances Bulwark. Hela brädgården var en enda stor härlig spånbädd, där stoet kunde gå lös och ”moppa” sig i väntan på tävling. När det blev utselningsdags spändes två rep upp mellan träden vid travbanan. Säkert både friskare och mer avspänt än i många av dagens gäststallar.

Hovtramp/Ilse -Olle Andersson

Olle var hela sitt liv travsporten trogen, tillbringade som pensionär mycket tid på stallbacken, i sällskap med någon av döttrarna, som alla på olika sätt är engagerade i travsporten.

Nästan hela familjen Andersson har suttit i sulkyn! Olles tidigare fru Maud vann åtskilliga lopp, inte minst med Agrar Säva, som för det mesta stormade fram längts ut vid staketet. Den helfranska jättehingsten Agrar Säva (e.Nono de Sassy-Bevia/Juba II) vann bland annat Salatrofén både -78 och -81, och blev 2:a i Walter Lundbergs -79. Damer i tävlings-sulky var inte lika vanligt när Maudan var i farten, och det spelade ingen roll att grabbarna (konkurrenter) ropade – nu kommer hon! De vann i allafall. Olles (och Mauds) Tessan och Susanne har också vunnit lopp.

Olle är förmodligen ”Sveriges bästa hästskötare” genom tiderna, och dessutom under en epok då hästskötarjobbet var mycket mer än bara ett arbete! Uppfinningsrikedom och tålamod genomsyrade hästskötaryrket på ett helt annat sätt än idag, man levde för och med sina hästar. Olle var publiktränare på Solvalla i många år, men det är som hästskötare till dåtidens bästa hästar man kanske främst tänker på honom.

 

 Travronden bild

Rune Stolt berättade godbitar ur Elitloppets historia. Långt före konsulternas tid byggde Rune upp sitt eget nätverk av hästar och hästfolk av högsta dignitet. Solvallas Jubileumslopp, först tänkt som engångsföreteelse blev senare Elitloppet. Lika eftertraktat förr som nu, här samlas russinen i kakan, en gång om året.

Söndag 14:e september 1952 kördes Jubileumsloppet/Elitloppet för första gången. I propositionen kunde man läsa loppets kriterier på franska, italienska och tyska förutom svenska. Svenska hästar med rekord sämre än 1.21,0 hade icke rätt att deltaga. Ingen vet säkert vem som kläckte Elitlopps-idén, många gissar på general Henry Kellgren, ordförande i Sthlms.Travsällskap i början av 1950-talet.

Jubileums-löpningen var ett sätt att uppmärksamma Solvallas 25-årsjubileum (1952.) Vid denna tidpunkt visste man inte så mycket om travsport i Europa. Dimmiga föreställningar fanns om en urstark fransk travartyp, flåsande backe upp och ner utan att bli trött. Före kriget var Tyskland dominerande travsportland och i samband med Ryssgalan på Solvalla (1954) upptäcktes den ryska Orlovtravaren. USA var länge en alltför avlägsen plats för travfolket i Europa.

Ryssgalan - historiska arkivet

Under 1950-talet fanns varken hästbussar eller släp att transportera hästar med, i första hand användes båt, järnväg och senare flyg. Svåraste nöten för Rune att knäcka var ofta hur man skulle lösa transportfrågan, både för internationella hästar och gäster till Elitloppet. Över gränserna färdades man ju fortfarande i plomberad järnvägsvagn, hästar och skötare utestängdes från omvärlden under hela resan.

Första vinnaren i Jubileumsloppet/Elitloppet fick 30.000 kronor, en gigantisk summa i jämförelse med exempelvis Derbyts prissumma 11.000:- Idén till Jubileumsloppet 1952 kan ha vaknat redan i Hamburg 3 augusti på Framsenbanan, då Sören Nordin lät Frances Bulwark mäta sina krafter. Frances besegrade Scotch Thistle (italiano-amerikan) Tompkins Hanover och tyske mästaren Irmberoth. Men hon rådde inte på tyske inländaren Permit, och det enda som gällde var sen att försöka locka Permit och hans tränare till Sverige!

Rune minns med inlevelse hur detta gick till. Andra veckan i september tuffade en gammal järnvägsvagn in på Sundbybergs station, där många nyfikna samlats. Hästskötaren till Permit varnade omgivningen för att komma för nära den väldige fuxen, som backades ner från järnvägsvagnen efter sin långa resa. Jubileumsloppets hedersgäst tränaren Walter Heitman fanns redan på plats, tillsamamns med Rune. Italienare och fransmän avstod från att komma men Holland bidrog med Madame B och Olga Pluto. Norrmännen lastade av Leif Protector och danskarna Leo Roy. I Sverige väntade redan Frances Bulwark, Iran Scott, Rollo, Magnifik och Presidenten på gästerna. Inte vilka hästar som helst.

Jubileumsloppets distans var 1600m, med tillägg för Frances Bulwark och Permit. Första heatet vann Permit, Frances Bulwark galopperade och slutade 4:a, men i heat II blev det andra bullar av! Frances ledde klart in på upploppet, Permit satt fast i säcken, helt instängd. Hur kusken lyckades krångla sig ut är fortfarande en gåta, men på mållinjen hann Permit upp Frances Bulwark och vann med ett morrhår. 1.17,3 (Permit och Frances Burlwark) var nytt Europarekord, för både hingstar och ston. Redan året efter (1953) tog Frances Bulwark revansch med Sören Nordin i sulkyn.

Spelomsättning blev 1.363.957:- men officiell publiksiffra finns inte.

Rune berättar att först på 1960-talet chartrades flygplan för de internationella gästerna. Hästägarna, ofta med hela släkten i släptåg anlände gärna en hel vecka i förväg, för att njuta av Sverige.

Einar Anderssons foto Une de Mai, senare konstverk a la´Salvador Dali.

Rune och fru Rut är nog de som haft flest internationella gäster i svensk travsport i sitt eget hem, förmodligen var inte heller alla gäster lika ”roliga.” Att ha en Elitloppshäst hägrade mer för varje år som gick. Gelinotte, Ozo, Roquepine, Une de Mai, Eilen Eden är några av gästerna med stjärnstatus. Svenska hästar som Carné, Gay Noon och senare Ego Boy väcker ljuva minnen för de flesta i travsporten

Under 1960-talet byttes godsfinkorna ut mot chartrade flygplan och landsvägstransporter, Rune som ansvarig arrangör fick i stort sett ensam brottas med problem som dök upp under årens gång. Hästar plockades upp efter flygrutt, Milano-Paris-Munchen var vanlig Elitlopps-sträcka.

Sverige (Rune) tog som värdland hand om gästerna (hästägare med följe) i väntan på det stora loppet. Och alla vet ju hur många barn och släktingar som ingår i en italiensk familj, varje gång. Säkert inget ”billigt” projekt för Solvalla, men alla inblandade drog sitt strå till stacken.

Lassokastning och renlopp i Midnattsolens land, var en av alla höjdpunkter för gästerna. Gotland med varpakastning, dricku och stångstöta, Rättvik med Siljan, knätofs och lövad loge, nog borde gästerna ha blivit nöjda. Bankett gick av stapeln i samband med Elitloppets Grande Finale.

Professor Åkerblom skålade för kvinnan och vinet, så länge han orkade. Dåtidens välkomst-tal, gnistrande kristallkronor, frasande långklänningar och herrar i frack har inget med nutida Elitloppsfester att skaffa. Grand Hotel, Stallmästaregården och Ulriksdals Värdshus imponerade på de långväga gästerna. Har faktiskt sparat och ramat in en Elitloppsinbjudan till banketten på Grand Hotell. Handvävd middagsmeny på siden med frans! Långklänning och herrsällskap beordrades, därmed basta.

Vid ett tillfälle var Elitloppet faktiskt i fara, flygplanet som skulle hämta långväga gäster gick sönder och endast med tur och envishet lyckades Rune chartra en ny farkost. De utländska hästägarna trampade oroligt och väntande omkring på Solvallas stallbacke, de visste inte ens vad som hade hänt. Franske skådespelaren Alain Delon (hästägare) var en av dem som väntade på sin häst. Men Chablis kom aldrig till Sverige, kaptenen vid omlastningen vägrade ta ombord den stökiga hästen. Chablis ansågs vara en uppenbar fara och omöjlig att handskas med. På Runes order blev hästen kvar i Munchen. Ordflödet från stjärnskådisens läppar, kan vi bara gissa oss till.

En annan nervös Elitloppsdeltagare Rune minns väl, var ett sto som hette Buganda. När den plomberade transporten öppnades sent en natt på Solvalla stallbacke, upptäcktes rese-sällskapet, en get! Det kunde ha blivit en besvärlig historia, stränga restriktioner gällande mul- och klövsjuka gjorde getens närvaro till en mardröm. Urlastning var inte att tänka på, geten beordrades att omedelbart följa med transporten tillbaks till Italien, på Runes uttryckliga order. Det enda man inte kalkylerat med var stoet Bugandas reaktion! Från gäststallet hördes ett argsint utdraget illvrål med efterföljande sparkar, långt upp i boxgallren. Nu var goda råd dyra!

Efterkontroll visade att Buganda tillbringade all tid (utom i lopp) tillsammans med sin get, och nu var hon rejält missnöjd. Rune (hemtam i Solvallas stallar) visste att Olle Anderssons dotter Inger höll sig med en stallget, och Rune blev snabbt en nattlig get-tjuv.

Buganda nosade först misstänksamt på geten (sällskapet höll andan) i nästa ögonblick fnös hon, och återgick till hötuggandet. När Buganda skulle resa hem inföll problem två, utan get var inte att tänka på! Detta är med säkerhet den dyraste get som exporterats till Italien, fråga Olles dotter. Flygresorna var ett stort frågetecken varje gång, eftersom tävlingshästar inte kan ges lugnande medel och allt kan hända. Den italienska bjässen Tidalium Pelo kom lös i planet under sin färd på väg till Sverige, men hästskötaren lyckades fånga in honom, och det var ju tur med tanke på resultatet i Elitloppet.

 Historiska arkivet- Frances Bulewark och Sören Nordin

Ryssgalan blev ett tidigt och kärt minne hos Rune, Stig med flera som var med och arrangerade loppet. Många timmar ägnades åt arrangemangen, allt måste klaffa in i minsta detalj. Trav landskampen Sverige-Ryssland 3 oktober 1954 kom att bli ett av de största arrangemang som genomförts. Gibrid, Gay Noon, Frances Bulwark sida vid sida, är en klassiker. De ryska Orlovtravarna (styrkefenomen) var det många som ville titta närmare på.

Torg - historiska arkivet

Med genomgående skimmelfärg, ståtlig hållning och av grövre modell passade de bra att möta ”de svenske” i Stayerloppet 2.600m. Publikjublet som skakade Solvalla den dagen har nog bara sitt like i skiljeheatet mellan Flower Child och Ego Boy (1973.) Närmare 30.000 personer befann sig på Solvalla, för att se de starkaste travhästarna tävla, mot varandra.

Ivar Kilström var förste svensk att vinna lopp i Ryssland. Ivar blev inbjuden till Hippodromen i Moskva, tillsammans med Hell Cat. Kilas tackade naturligtvis ja, och passade på att gifta sig unde resan.

Båten kom på drift, hur fasen kan det bara hända? Hell Cat blev nervös och ingen visste tydligen ens var man befann sig! Väl framme i Moskva efter den omtumlande resan galopperade Hell Cat. Ivar inbjöds direkt att köra en rysk åkarkamp som aldrig vunnit travlopp och mest galopperat. Efter värmning av svensk modell, konstaterade Ivar snabbt att sidostänger och checkrem nog skulle göra susen. Utselningsdetaljer som ryssarna inte kände till, så snabbt tillverkades en sidstropp och en ”käk-rem” av det som fanns, och Ivar kunde felfritt och hur enkelt som helst – vinna loppet!

Den segerdefileringen mindes han som en av de bättre, och erkänner att han skrytdefilerade lite extra med den tidigare segerlösa hästen. Utbytet mellan Ryssland och Sverige resulterade i många skimlar på svensk mark, med ryske Torg som stilbildande hingst. Rysk travras passerades senare av amerikansk speed och fransk styrka (den senare med lite fusk och rätt antal droppar amerikanskt blod inblandat i franska stamboken i smyg...)

Gårdagens stallbackar bjöd på ett helt annat arbetsklimat och hästkunnande. Travtränare grundade sin licens med ”många slitsamma år.” Hästskötarna slet i stallet och sulkyn, innan de äntligen rekommenderades till sällskapet som tränare, av sin arbetsgivare.

På stallbacken var alla vänner och kollegor, men i lopp kunde det gå hett till. Åtskilliga stalldrängar fick löpa amok för att hinna undan för de mest hetlevrade tränarna. Stallfolk hade ofta smeknamn, kallades sällan för något annat och inte många visste deras riktiga namn. Det gällde att hålla reda på vem som var vem, åtminstone för de som arbetade på travbanan.

En av Solvallas tidiga växeltelefonister fick nog efter bara några dagar och lämnade sekreteriatet med orden – Jag trodde det var Solvalla, jag skulle jobba på, inte nån jäkla djurpark! En som ”hittade på” många smeknamn kallades själv för Korpen. På travbanan jobbade Stånkan, Löjan, Drinken, Lillen, Silver, Katten, Hajen, Kråkan och Blixten, Pjatten, Mandel hos tränare som kallades Eleganten, Ingeniörn, Skarprättarn, Fuxen, Fiskarn, Korpen med flera.

Signe Björnberg, alias Sigge Stark

Damer hade ingen framträdande plats i stallen, med några få undantag. Signe Björnberg (Sigge Stark 1896-1964) var en tidig kvinna på Solvallas stallbacke. Inte bara populär författare, körde (och vann) lopp som en hel karl, så skrev pressen.

Största skillnaden mellan dåtid och nutid - förr hade en enda hästägare ofta tio hästar i träning, idag delar tio hästägare på en enda häst. Hästarna tävlade generellt mycket längre och i många fler lopp än idag. Var de bättre stammade, slapp de skador, eller sköttes med större omsorg? Dåtidens hästskötare stod högt i kurs, hästskötare var ett yrke med status. Hästskötare idag, besitter sällan samma kompetens eller ens möjlighet att inhämta den. Den kunskap som veteranerna stod för, alla på sitt speciella sätt, skulle ha varit något att lära ut på dagens travutbildningar. Två dagars kurs på Solvalla för ”utländska tränare” pfuiii, de kan ju inte ens prata svenska. Vart är travsporten egentligen på väg? Endast de som varit med vet svaret...

Hovtramp/Ilse

Hur länge stannar spelarna på V75 och V86 kvar?

 

Hovtramp arkiv

Det viktigaste loppet är inte kört ännu!

Hur kul är det nu för tiden att vara hästägare, mindre tränare, amatör eller hästskötare? Alla aktiva vet svaret, men se då till att det blir någon ändring! En bunt lakejer på fel stolar i Travsportens högnäste har ingenting att säga till om ifall samtliga aktiva organiserade sig och satte sig på mottvärn. Enda grupp som skulle utebli från den omröstningen är lånekuskarna. De har det nämligen bra som de har det... 

Hur kul är det att spela på hästar? Lika kul som för tio-femton år sen?

Frågade en matematiker (spelar på hästar) om ”spel och vinstutdelning” :

Om man trodde på konspirationer skulle man kunna tro att ATG vill ha jackpot för att de höjer bruttoomsättningen, som ju är bas för ATG:s intäkter och kanske ledningen som ska ha bonus. Spelarna däremot har ju ingen nytta av hög omsättning, fördubblad omsättning ger normalt dubbelt så många "alla rätt" och samma utdelning. Är det dessutom jackpot så blir det lägre utdelning vid högre omsättning, eftersom fler ska dela på jackpottillägget.

Vilka är det som regerar i svensk travsport? 

Svenska Travsportens Centralförbund (STC) sedan 2010 Svensk Travsport har flera dotterbolag, bl.a Hästsportens Administrativa Center (HAC) och TR Media AB. Silvergrisen (Hästsportens Hus) är fylld av handläggare och sportchefer travade på varandra, som tar hand om pappersarbetet. Minns faktiskt längst bak i dimridån bakom de 350? anställda, hur Eivor Woods och två kollegor skötte allt administrativt, inklusive Stamboken. På gamla Kungsgatan, där STC låg precis under Kungsbron.

ATG/AB Trav&Galopp (90/10%) samarbetar med Kambi, som sätter odds och administrerar sportspel, samma leverantör som till exempelvis Unibet och Leo Vegas använder för sina odds.

Hovtramp arkiv

V75 var tidigare ett utmärkt spel för alla som trodde att man kunde vinna ”stora pengar” och samtidigt ha ett riktigt kul intresse. Med lopp-arkivets tillkomst och alla dessa experter som trängs i TV, på "Liven" och från travbanornas utsändningar stegrades intresset ute i stugorna och ATG kunde skörda rejält med ökat spelintresse och enormt stor publik.                 

Loket som "figurin"   

I forntiden fanns samarbete med Bingo-Lotto, som med ”Lokets” hjälp visade Bingo-Lotto-loppet, den häst som ”vinnaren” fick träffa, följa och heja på. Om vinst i loppet uteblev (hästen inte vann) fanns tröstpriser. Sen kom Legolas, Ina Scot, Carola och OS-folket, Harry Boy skapades och lilla Winnie. Ingen dröm är för stor, eller hur.

Varumärket V75 startade 30 oktober 1993, första loppet avgjordes på Jägersro och vanns av Copiad. V75 var något att se fram emot varje lördag, spekulera, dregla över program eller med lite tur vara delaktig i en starthäst, fundera, analysera och till sist….svettigt genomlida de sju loppen. Nästa gång så.

Sen startade V75-spektaklet. V75 och GS75 körs nästan alla dagar i veckan, med undantag julafton. Tomten får skynda sig, för nya lopp väntar. Urvattnat, förutsägbart, trist, ett radband med favoriter som rattas av samma gäng lånekuskar, på varenda j-a bana i hela landet.

Hur blev det så? Som jag sagt förr, Jim Fricks tidiga varning har slagit in, lånekuskar i parti och minut dödade både V75 och V86, som numera bara är en fråga om vem som ska byta plats med vem, oavsett häst. Mestvinnande kuskar kör de för dagen ”bästa” hästarna och då är det ju inte speciellt svårt att vinna de där ”urvattnade kronorna” V75 bjuder på.

Det hjälper INTE att propositionerna (loppunderlag) ändras hit och dit, det handlar om de som sitter där i sulkyn! Hur svårt kan det vara att fatta? Loppens utseende (3-åringar, sto-divisioner…whatever) kan ändras hur mycket som helst, lik förbannat kör samma kuskar, som turas om att vara först i mål.

Hovtramp/Lasse - så många lånekuskar!

Hur många ”megastjärnor” åker runt som lånekusk (catchdrivers) på V75 och V86 i loppen? Alldeles för många, vilket leder till låg utdelning. Vad händer om nån liten tränare plötsligt tränger sig emellan med egentränad häst? Får han den spets han behöver från bra startspår i loppet? Nä, inte så länge ”jeppar” har råd att offra hästen de sitter bakom, och ge uppstickaren en fight, de har ju i alla fall 5-6 lopp kvar att köra i samma dag. Soppatorsk på slutet är givet, för den som inte har italiensk veterinär eller kan fylla på själv.

Så vad blev det för utdelning de senaste gångerna på V75?

V75 6/9 fem lopp vinns av lånekuskar, 7 rätt 163.111:-

V75 5/9 tre lånekuskar vinner (som kör i 2,5 och 6 lopp) 7 rätt 1.455:-

V75 30/8 (osvensk biståndsbana) 7 rätt 35.014:- med obekanta kuskar…

29/8 fem lånekuskar vinner, 7 rätt betalar 64.950:-

25/8 kval Derbyt, vinner sju lånekuskar sju lopp, 1917:- för sju rätt.

6/7 i själva Derbyloppet startar 12 hästar med 8 lånekuskar, 4 tränare körde själva, YIIIPPPPIII, Robert Bergh vann med egentränade Hail Mary.

Lista över de fem största V75-vinsterna genom tiderna

  1. 67 312 633 kronor, 27 februari 2010, Axevalla
  2. 56 347 408 kronor, 14 januari 2012, Åby
  3. 47 360 999 kronor, 7 juli 2007, Halmstad
  4. 45 285 093 kronor, 24 juni 2007, Kalmar
  5. 43 058 556 kronor, 10 december 2016, Färjestad

Är det lika illa på V86? Urvattnade, enkla lopp rattade av lånekuskar?

V86 startade 30 november 2011 på Solvalla och skulle ersätta V64 på onsdagarna under tio veckor, men när perioden var över valde ATG att permanenta V86. Utdelningarna har minskat katastrofalt, det enda som ökat i antal är jackpottor, så hur länge stannar spelarna kvar?

V86 9/9 - 51.779:- 8 rätt, 2 lånekuskar vann V86-lopp.

V86 2/9 - 1.178:- 8 rätt, hälften av loppen vanns av lånekuskar.

V86 1/9 - 1.255:-8 rätt, Jackpot 6:or, 5 lånekuskar vann lopp.

V86 31/8 - 536:- 8 rätt, Jackpot 6:or, 7:or, 4 lånekuskar vann lopp

V86 28/8 - 7.155:- Jackpot 6:or, sju (7) lånekuskar vann V-86-lopp.

Tja, det här blev man ju inte rik på? hjälps ju inte ett dugg att ha varken sju rätt på V75 eller åtta rätt på V86. Vem försöker de lura?

Skraplotten & Co på ATG är ju enbart där för att tjäna pengar men de ska nog vara lite mer rädda om spelarna, om de vill behålla dem. Det gnälls och gnyr även hos storspelare, som sneglar mot utländska bolag och helt andra odds.

Känner jag någon storspelare hos ATG? Ja, ganska många. Känner jag någon som vunnit extremt mycket pengar på V75. Svar ja. Visserligen blev inte just denna person givmildare, trevligare eller ödmjukare, snarare tvärtom. Pengar kan bli ett fördärv, en spelare är alltid en spelare! 

Hovtramp arkivbild - mycket gubbar när det vankas storlopp...

Svensk Travsport får nog sätta ner foten ordentligt, om de vill behålla sina jobb. Borde börja med att göra sig av med alla dessa gubbmaffior, som regerat alldeles för länge och beter sig som odödliga. Oftast med någon inkvoterad galjonsfigur i kvinnlig form, som får ta emot massans skäll. Fatta.nu

Hovtramp/Ilse

 

 

 

 

Ung och hästlös eller gammal och tandlös

 

Först lite tråkig fakta om HUR du får licens, sen lite krass v(ä)rklighet när du står där med licensen i hand!

Reglemente för kuskar/ryttare med färsk licens och kuskar som kommer tillbaks efter längre uppehåll:

För den som tidigare haft körlicens (15 godkända lopp) krävs bara lite komplettering (minst två prov- eller licenslopp) där körlicensansvarig på travbanan godkänner att karriären återupptas.

Licensreglemente för den som vill ha kusk/ryttarlicens:

Godkänd utbildningsomgång för kör-/montélicens ger kör- eller ryttarbehörighet följande två kalenderår efter din utbildning.

För kör-/ryttarbehörighet det tredje året krävs minst två genomförda aktiviteter (totalisatorlopp, poänglopp, kvalificeringslopp, premielopp, registrerade utbildningslopp eller provlopp.

För att upprätthålla kategori 2-krav att köra/rida krävs minst två aktiviteter per år.

Vid missad aktivitet ökas krav följande år med antal missade aktiviteter, dvs minst fyra aktiviteter på två år, krävs för att upprätthålla kör- eller ryttarbehörighet.                                     

Om inte antal aktiviteter är uppfyllda två år i rad krävs godkända utbildningslopp/ provlopp. Utbildningsansvarig på hemmabanan avgör hur många lopp du ska köra/rida för att återuppta kör-/montélicens.”

Comeback som tränare (efter mer än fem år) måste man genomgå en hel utbildningsomgång!

Hur ser det ut i trav-Sverige? Vilka nykomlingar finns det?

LÄGESRAPPORT januari-augusti 2020 Pegasus

Hovtramp/Lasse - Fantom, en riktig fantom i ponnytravet!

Som ung kusk är det i första hand ponnytravet som blir inkörsport till ”stortravet.” För den som inte har föräldrar eller släktingar med häst eller hästintresse är det i princip omöjligt att ta sig in i travsporten. Såvida det inte är en envis liten jäkel, som själv söker upp någon travtränare, amatör eller hästägare. Ibland står de bara där i stalldörren, och väntar på att bli inbjudna. Men därifrån... är det långt, väldigt långt till en kusk eller ryttarlicens.  

Många yngre hästintresserade utan egen hästanknytning ”nöjer” sig med att bara få sela, köra lite motionsturer och ta del av vardagssysslorna i stallet. De få grabbar som söker sig till stallen får generellt fler chanser att komma in på allvar bakom kulisserna. Ungdomar som inte har någon kontakt över huvud taget i travsport vänder sig ofta till travskolorna. En bra start för att lära sig bas, grund och säkerhetsregler.

Gymnasieutbildningar med hästinriktning jobbar ofta ihop med travskolor eller har egna travhästar på skolan, och så länge eleverna omfattas av utbildningen har de möjlighet att anmäla sig till licensutbildning. Övriga vänder sig till den travbana som ligger närmast, och kan delta i deras licensutbildning.

Inte gratis precis. Praktik (licenslopp) och teoriprov kräver förkunskap för att sen kunna bli godkänd som kusk eller ryttare. För privat licenstagare behövs en häst och utrustning till provloppen, och det är inte det lättaste att hitta!

Under senare tid har några filialer till travskolorna startats upp av privatpersoner eller travtränare, som kombinerar rörelsen med utbildning för licenstagare, och deltar i travbanornas licenslopp med egna hästar och elever. Oavsett om det är Travskolan som håller med utbildning eller den privata travtränaren är kostnaden ca 15.000:- innan licensen är inhämtad, sen tillkommer givetvis utrustning (hjälm, säkerhetsväst, boots med klack, körväska, körkläder/dress, tidtagarur (pisk) och diverse fakturaavgifter till Svensk Travsport, innan licensen äntligen ligger där i plånboken.

Hovtramp/Lasse - licenslopp på Solvalla

Licensinnehavare som debuterat och är under 25 år, och har kört/ridit sitt första lopp på sammanlagt bara 23 travbanor (stora, mellan och små) är tillsammans 70 stycken kuskdebutanter, inte speciellt många med tanke på hur många travlopp som körs och rids i landet, varje dag…

Då återstår frågan, hur ska ”hästlösa” yngre kuskar komma in i travsporten och få köra lopp? De som inte går hos Travskolornas gymnasieskolepartners. Med ungdomslicens (16 år) går de flesta fortfarande i gymnasium och har inte möjlighet att ”jobba” i stall, annat än på helger och då oftast som avbytare i något fabriksstall med stor personalstyrka i omlopp.

Så hur ser det ut i verkligheten? Står de där med sin nyregistrerade kördress, färska licens och hoppas att någon ska upptäcka att de satt upp sig som valbar kusk, på varenda travbana där licensen passar proppen, i regel under breddloppsdagar. Här stöter de på problem två.

Hovtramp/Lasse

Många breddloppsdeltagare, äldre som kört mängder med lopp, anmäler ut egna hästar och sätter upp både sig själva och dessa fantastiska kringresande ”lånekuskar.” Som givetvis har mycket mer rutin och vet hur man hämtar poäng åt hästen, för att sen komma ut i viktigare lopp. Som om de inte hade nog med lopp ändå, suck.

Försvar från hästägare och tränare är att hästen måste få poäng, de är ju knappast med i breddlopp för de snåla prispengarna. Så här ligger problemet hos propositionsmakarna, att se till så att unga licensinnehavare får chans att komma ut i lopp, alternativt sluta åtminstone med att göra reklam för breddsport och att travsporten ska främjas underifrån. Det är enbart resultaten som redan finns som kan räknas.

Under september 1-6/9 kördes breddloppsdagar på Visby, Umåker och Rättvik. Hur många nybakade, orutinerade under 25 år körde lopp och tillgång till häst hade de?

Den 1:a september på Skrubbs, Visby travbana, körde en handfull yngre lopp, yngst född 1996. Visbys A-tränarkår är extremt liten och utrymmet för ”lärlingar” snudd på obefintlig. Det delades inte ens ut något pris till bästa lärling av de tre möjliga som kämpat hela året (senaste Travgalan) så de som ändå deltog fick väl nöja sig med att ”titta på” när fastlandsfolk hämtade priser i parti och minut. Det går ju faktiskt att ”stänga” vissa lopp för fastlandskuskar och lånekuskar, om man nu vill ge hemmalaget en chans att hävda sig.

Umåker 5:e september hade betydligt fler unga kuskar i sulkyn! Här går travfolket tydligen ”man ur huse” och ser om sina licensierade, så att de kommer ut i lopp. Yngsta kuskarna var födda 2003 och här var det inte en handfull startande, utan ett 20-tal! Grattis ni ungdomar som har Umåker som hemmabana.

Rättvik 5:e september lyckades ett tio-tal yngre kuskar hitta en häst att köra, även här var de yngsta kuskarna väldigt unga, födda 2002 och 2004. Dalarnas travdistrikt är häst-tätt och även här finns utrymme för yngre krafter med travintresse.

Hovtramp/Lasse - licenslopp Solvalla

Sämst i klassen är storbanorna, här gäller att ha egen häst eller bekanta med häst, om man över huvud taget ska ha chans att få köra lopp. Att hitta enstaka tränare som står ut med att det finns nybörjare även i travsporten och inte förblindats av alla dessa megastjärnor som åker land och rike runt med en körväska, är inte det lättaste!

Hovtramp - licensgenomgång utomhus

Solvalla Travbanas senaste licenskurs (vår 2020) innehöll två elever från Solvalla Travskola, en från Berga, några privata licenstagare med egen häst och två som hyrde häst från Ådö Säteri/Ulrika Riesterer. Frågan återstår, hur gick det sen? Vilka har kört lopp?

Nähä. En av deltagarna som tog ungdomslicens satte upp sig som valbar kusk på i princip varenda travbana det fanns möjlighet att ta sig till med sin körbag! Inte en enda tränare nappade, när det inte fanns något resultat att visa upp. Så, hur ska de komma in i travsporten som inte gått den långa vägen via familj och ponnytravsport, inte har rika eller intresserade släktingar, eget nätverk?

Hovtramp - licenslopp på Solvalla

Nyligen anordnades en dag kallad ”Till Start” på ett antal travbanor i Svensk Travsports regi. Bra initiativ, men man glömde de ”hästlösa” som tagit sig till häst-träffen. Visst kan det vara intressant att titta på något man sett och gjort förut, men när ”besiktningen” av hästar som deltog med sina ägare/tränare skedde, fick inte de hästlösa vara med!

Per K Eriksson (tränare) och Bosse Milton (hovslagare) gjorde genomgången av hästarna med respektive tränare/ägare utan publik. Hörde jag rätt, så vad fick de hästlösa? och hur hade man tänkt sig den här dagen? Man kanske bjöd på något varmt och en god macka, nähä inte det heller. Så meningslöst att delta utan häst.

Hovtramp - först ponnytravlicens sen ungdomslicens...

På lördag får i alla fall en debutant chansen.

En ung tjej med ungdomslicens tar båten över till Gotland och får köra två lopp - en riktigt fin häst och en som presterat mindre. Hoppas faktiskt på en ketchupeffekt i första loppet, där travtränaren själv kör. Kanske får han se sig omsprungen på upploppet av debutanten, om inget händer som inte får hända på Cirkus Skrubbs. Det vore kul!

Hovtramp/Ilse - genomgång av spårhållning

Bakgrund på debutanten? Började med ponnytravlicens i Solvalla Travskolas regi, 15 godkända provlopp från alla spår, samt teoriprov. Fick köra ett par omöjliga ponnylopp med bra resultat (russ.)

Den här tjejen jobbade extra hos en fabrikstränare som helgavbytare, för att ha ”råd” med ungdomslicens och hoppade även in ett antal veckor under värsta väderperioden, som kusk i fortkörning hos samma storstall, där även yngre hästar fick testas i sulkyn. Ungdomslicens införskaffades för dyra men förståeliga pengar, med lånad häst, som kördes in till provlopp alla gånger utom en, precis i slutet av den viktiga utbildningen. Det får inte ens hända! Oj, vad gör man när häst saknas? En snäll bekants bekant körde in sin häst till Solvalla, och licensen räddades.

Sen var det slut på det roliga. Licensen brände i fickan och sommarjobb med enbart tillgång till ett par kallblodshästar led mot sitt slut. Som ung ger man nästan upp hoppet. Men, det finns snälla människor även i travsporten. Lite intervallträning blev det i alla fall med den häst som ställde upp när ”häst saknades” i licensutbildningen.

Hovtramp - licensutbildningen på Solvalla

Köra häst är nödvändigt underhåll för att behålla kuskform. Förhoppningsvis räcker den kompetens som införskaffats till debuten i sulkyn. Mer kan man inte göra som ung och hästlös.

Viktigast inför lopp på lördag? Strunta i allt runt omkring, fokusera bara på hästen. Om konkurrenter skriker att du ska flytta på dig, håll bara ditt spår och titta rakt fram. Om de skriker ungjävel eller vafanhållerdupåmed, ignorera, ta det efteråt, på rätt ställe.

Code of Conduct (uppförandekod) har inte precis fungerat under sommaren på den här travbanan och värst har ett par gästande proffs varit. Svåraste läxa på lördag, fokusera bara på din häst, var uppmärksam, här kan allt hända och lyssna bara på dig själv.

Lycka Till!

Hovtramp/Ilse

 

 

 

Gula kavajer

 

Derbydags, de gula kavajernas söndag!

Nu gäller det bara för Jägersro att införskaffa kavajer i alla storlekar, annars kan det gå som 2015, ett par storlekar för trång kavaj för tränaren Svante Båth. Så härligt att det finns ett lopp för endast svenskfödda hästar! Ursprung Sverige. Inte ens rasistiskt, bara så välkommet!

Foto: Kanal75/TR-Meida - hästskötaren får den lilla kavajen!

Den ständiga frågan är, vilket Derby minns du bäst?

För oss som var födda när Bo W Takter vann med förvandlingsnumret Micko Fripé 1983 är svaret givet, men jag väljer ändå 1993, Ina Scot och Kjell P. Dahlström, av flera olika skäl. Framför allt för att Ina Scot tävlade mot grabbarna, och inte i Derby-stoet.

Foto: Hovtramp/Lasse - 1993 Jägersro, Ina Scot värmer

Vilken hästkarl han var Kjell P och vilken historier som uppstod runt Cirkus Scot, men framför allt - vilken häst! Så glad att vi var där, just då!

Foto: Hovtramp/Lasse - "Vevve" värmer...

Fortfarande riktigt synd att Vevve, Veronica (ursprunglig skötare till Fina-Ina) inte fullföljde ”Dagboken” om Ina Scot. Bara aska kvar.

Runt en annan vinnarhäst av Trav-Derbyt med tillhörande tränare/kusk finns en helt annan historia, men den är inte rumsren även om den är preskriberad, ojojoj, skrattar än idag!  Vilken story, en bandtraktor av kvinnlig modell stark som en björn, en förskräckt följeslagare (jag) och en mycket motspänstig tränare/kusk som inte ville gå och lägga sig på natten före Trav-Derbyt.

Årets Fyraårs-drabbning i Derbyt visar upp en startlista som påminner om Goliats kamp mot jätten. Åtminstone för en deltagare, resten är säkert formade både i mördarbackar och mängder av stenhårda intervaller. En lycklig häst gick istället på utedrift med kompisar, luktade på blommor och hade ett behagligt liv. Men nu är det dags, jag hejar på dig!

Robert Bergh fick med hela tre hästar i loppet (Hail Mary, Power och Västerbo Lexington.) Tre gula kavajer hänger redan i Berghs garderob, som Hilda Zonett, Remington Crown och Tsar d´Inverne hämtat hem.

Svante Båth har travat in två gula kavajer tidigare (Poochai och Conlight Ås) och har Global Adventure och Bythebook i startfållan på söndag. Stackars Daniel Redén har för en gångs skull bara en enda chans att få en gul kavaj, med Don Fanucci Zet. Är man van att bara ”ställa ut skorna” och hämta prispengar åt stall Zet så blir nu detta examen, efter uttagningsloppet till Derbyt. Brixton Medical och Stall Zet behöver nog inga prispengar, men de behöver ljuset från vinnarcirkeln och historieböckerna.

Foto: Hovtramp/Ilse - Johan Lejon som alltid "klarar sig själv."

Timo Nurmos laddar Champ Lane, han har tidigare två gulingar i garderoben (Beau Mec och Readly Express.) En häst var i styrkeprovet har tränarna Adrian Kolgjini – Union Face, Johan Untersteiner – Guzz Mearas, Wilhelm Paal – Usain Töll, Jerry Riordan – Aetos Kronos och så ”himmahästen” Galantis som Johan Lejon putsat upp och är min favorit i loppet. Med enbart fyra hästar i stallet och under många år framgångsrik på ett gediget och ödmjukt sätt, inte så vanligt nu för tiden precis. 2011 blev Johan Lejons Deuxieme Picsous 2:a i Derbyt efter Beau Mec. Dags för GUL kavaj!

Champ Lane är den minst rutinerade hästen med nio starter. Fyra av tolv finalister (Bythebook, Global Adventure, Aetos Kronos och Union Face startade redan som 2-åringar, kan vara intressant att veta att de ”överlevt” så hårda och penningstinna lopp som Svampen i Örebro och Uppfödningslöpningen.

Mest uppmärksammad ”lånekusk” ? i startfältet är nog Magnus A. Djuse (20 årig lånekusk) som åter kör Aetos Kronos åt Jerry Riordan. Tränaren som sällan verkar bry sig vad press och media gafflar om. Styrningen i Jubileumspokalen till trots, sitter han nu där igen Magnus A Djuse, i det största svenska loppet för 4-åriga hästar. Spännande.

Rikard N Skoglund (lånekusk) kör också för första gången i Derbyt, Västerbo Lexington åt Robert Bergh, förhoppningsvis går ett sent flyg hem på Derbykvällen, och hästen inte heller blir så ”het” att den måste strykas. Wilhelm Paal (Usain Töll) är ingen duvunge varken som kusk/tränare och har ju Elitloppsvinst som största svenska merit i bagaget.

Hovtramp/Lasse

Mats E.Djuse lånekusk (hur många är dom!) kör också första gången i Derbyt, Galantis, och fan ta honom om han kör galopp med mitt Derbyhopp. Men, den här Djusen ger ett samlat intryck och förivrar sig sällan som lånekusk. Tråkigt att veta, är att ingen kvinnlig kusk vunnit Derbyt, och så blir det inte i år heller, en ren gubb och killträff. Samma visa när det gäller för Sto-Derbyt, inte alls lika påhejat av press och media, bara lite sådär pliktskyldigast i alla enkelhet, typ liksom.

Fakta för travnördar:

Jägersro är förknippat med Trav-Derbyt sen 1933, men från 1934 till 1953 turades Jägersro och Solvalla om att hålla travfesten. Under 1954-1965 var även Åby inblandad som en av tre travbanor. Från 1966 blev det ordning och Derbyt samt Derbystoet körs på Jägersro. Distansen i loppet har skiftat och har även startats med voltstart vissa år.

Vilka hästar minns man direkt från Derbyt?

Hovtramp/Lasse - Maharajah

I modern tid: Ina Scot, Queen L, Maharajah, From Above, Victory Tilly, Readly Express och varför inte Who´s Who.

Från stenåldern? Gay Noon, Big Spender, Grain, Atom Knight, Jet Ribb, Conny Nobell, av diverse olika anledningar…

Hovtramp/Lasse - Conny Nobell

Snart söndag, håll ut!

Hovtramp/Ilse

 

Tömhalt, hänger på en töm eller helt enkelt halt!

 

Man blir så trött. Där sitter ex-tränare i Trav-Tv och ”bedömer” starthästar som tömhalta. Det var något nytt, även om många småskavanker värmer ur hästarna innan start. Precis som hos elitidrottare på två ben finns det nästan alltid lite träningsvärk eller småblessyrer kvar sedan senaste start eller träningsjobb. Men, skillnaden är stor mellan halt, orent trav och lite knyckig de första minuterna på banan.

Foto: Hovtramp/Lasse

Klart underskattad vägledning i jakten på hältor är huvudstången, som tvingar hästen att springa ”rakt.” Visst finns det orutinerade unghästar som vill springa iväg ut från travbanan, var så säker på att alla hästar hittar till närmsta grindhål!

Huvudstång på utsidan av huvud hjälper hästen att hålla rakt spår, men är inte den ultimata lösningen, oavsett problem. När huvudstången sitter på insidan av hästens huvud, mot innerplan, undrar man ju om den är sugen på att bada eller kanske beta på innerplan, här ligger en hund begraven (ibland en hel kennel.)

Under ett travår i Sverige genomförs ca 100.000 travlopp, alla dagar utom julafton tvingas de stackars lånekuskarna upp i sulkyn, samt en och annan tränare-kusk. I djurskyddet finns välformulerade värdegrunder och på travbanan står Jordbrukets anställda banveterinär och ska besiktiga samtliga starthästar vid tävling. I klartext ca 2 sekunder per häst.

Till hjälp finns travbanans funktionärer och ekipagekontrollanter, som förväntas upptäcka all olovlig och bristfällig utrustning som snurrar runt på veterinärvolten före defilering. Svensk Travsport och ATG har en gemensam policy att hästens välbefinnande ska gälla alla aktiva, kortfattat att hästarna ska vara i tävlingsmässigt skick. Banveterinär har lika stor makt som en befälhavare i krig, om banunderlag eller sträng kyla råder kan banveterinären stänga ner hela härligheten, utan att travbanans styrelse eller ATG med sina spelmiljoner i omlopp kan göra ett enda dugg åt situationen.

Stryka hästen från lopp kan både banveterinär, tränare och måldomare göra, men oftast godtas kuskens förklaring om hästens författning och den tillåts starta. Vid otillräckliga prestationer i lopp eller orent trav, kan både måldomarnämnd och bandomarnämnd sätta startförbud på hästen, normalt tio dagar, och även begära friskintyg från veterinär. Häst som får startförbud behöver inte ens vara diskad (diskvalificerad) och kan ibland både ha fullföljt lopp och fått en prisplacering.

Statistik från Svensk Travsport visar att under ett (utvalt) år utfärdades ca 2.500 startförbud hos ca 101.250 startande hästar. Mycket kan hända i lopp, som gör att hästen får startförbud. Kanske trampar på en vass sten (som inte borde legat där) får grussprut från framförvarande ekipage, stenskott i pannan eller bara ”stannar” i loppet eller uppträder på ett avvikande sätt. Nyligen stod en häst helt still på banan, gick inte att rubba en centimeter, istadig och slapp starta. Men åt andra hållet gick det bra, den fjädrade iväg på lätta ben ut från travbanan. Hade fått nog?

Foto: Hovtramp/Lasse

Undersökningen visade att 480 hästar fick mer än ett startförbud, 90 hästar fick tre eller flera startförbud. Nio hästar fick startförbud fem eller fler gånger, då undrar man ju hur långt de hade till en veterinär?

En häst fick startförbud i åtta av nio starter för orent trav, men inte en enda gång krävdes friskintyg! Här kan man inte nöja sig med några värdegrundsfloskler, Svensk Travsports hästvälfärdsavdelning måste vakna och agera om inte travbanorna har förmågan. Om det finns någon lucka att täppa till, kan man ju börja med att banveterinär eller domare/måldomarnämnd får ta del av antalet tidigare startförbud, innan tävlingarna.

Då kanske veterinären kommer närmare hästen. Startförbud är bara ett komplement till uppgiften att bedöma hästarnas dagsform, vilket i första hand är banveterinärens uppgift. Ibland blir folket runt hästen arga när den får startförbud, men oavsett senare diagnos är en hälta alltid en halt häst. Just då.

Hovtramp foto/Ilse (privat bild obduktion)

Allt går inte över av sig självt och ibland hjälper det inte ens att vila eller skicka hästen på badsemester (simträning.) Gaffelband och böjsenor är ingenting som ”försvinner” och kan knappast underhållas av stjärntränare, såvida de inte har specialkompetens i anatomi och en italiensk veterinär i selkammaren. Den typen av skador kommer ofta tillbaks, vilket också har en vetenskaplig förklaring. Det gäller att hitta nålen i höstacken.

Iso-problem”, skriver forskarna i Svensk Veterinärtidning nr 11, 2017, när de presenterar en studie om hälta och hältdiagnostik.

Klipp: Korrekt och pålitlig hältdiagnostik är grund för adekvat behandling. Visuell bedömning av rörelseasymmetrier vid låggradig hälta har visats vara mycket svår och veterinärer är ofta till och med oense om vilket ben hästen är halt på.

Om måldomarnämnd eller banveterinär strukit hästen av veterinära skäl gäller startförbud i 20 dagar, räknat dag efter aktuell tävlingsdag. Måldomaren har rätt att förlänga startförbud eller kräva friskintyg före nästa startanmälan. Vilket nästan aldrig händer.

Här uppstår problem två - dels ur hästens synvinkel och framför allt, vilka är de där som sitter i måldomartornet och vilken kompetens har de i anatomi och träningsfysiologi? Eller helt vanlig tränings och tävlingsvana.

Och vad händer om du trotsar domarnas och banveterinärens beslut?

Man får på sina håll i landet tydligen vara glad om sittande deltagit i den 2-dagarsutbildning som finns i Silvergrisen. Här haltar det betydligt, så till den milda grad att ponnyfolk och diversearbetare i travsporten utför sysslorna på sina håll. Arbetslivserfarenhet och rätt spetskompetens borde vara policy i alla domarsammanhang, övervakat av Svensk Travsport.

Det händer något i precis vartenda travlopp, och domaren dömer.

Hovtramp/Ilse

Ett, två...kör!

 


Hovtramp/Lasse

Startkommandot är bland det bästa vi travnördar vet, men det finns givetvis gränser. Nu tänker jag inte gnälla igen om alla dessa urvattnade V75 tävlingar och uteblivna jackpottor, nu handlar det mer om hästar av kött och blod.

Visst är det spännande varje gång en häst man ”känner” startar, men hur spännande får det vara enligt reglementet? Är inte djurskyddet i vissa sammanhang lite osynligt? På den gamla goda tiden fick inte travhästar starta om det inte gått fyra dagar mellan loppen, ett minimum för muskulatur och trötthet att återhämta sig.

   

Slaggprodukter från ansträngning blir givetvis kvar, såvida inte hästen tillåts vila minst 7-10 dagar. Detta är under normala förhållanden, utan påfyllning bakom stängda dörrar, dopning, stötvågsbehandlingar, vibrationsgolv och ”syretunnor.”

Dåtida hälsokontroller (Solvallas tränare/stall) en gång i månaden, var absolut ett bra initiativ. Där sprang vi runt på stallbacken, tätt efter någon av docenterna, med blodrör, väskan full av vitaminer och veterinärutrustning. Alla gårdar i Solvallarähjongen fick påhälsning en gång i månaden. Självklart hann inte alla hästar gås igenom lika noggrant, det finns ju alltid behov som måste prioriteras, sen fanns det ju ”stjärnor” också. Men många remisser skrevs det och röntgen var fullbelagd nästan jämt. Sämsta "misstag" under dessa år var nog ändå när ett travsto fölade efter lopp, hur i hela friden gick de månadskontrollerna till? Förhoppningsvis skrev ”vi” en kreditfaktura till hästägaren.

Hovtramp/Ilse

Tidigare krävdes det 4 dagar mellan hästens starter, sen krympte det till 3 dagar och nu kan man i princip sova över på banan och starta med två dagars mellanrum, bara det finns lopp…

Reglerna är betydligt generösare idag, 2 kalenderdagar mellan starter har godkänts av Svensk Travsport. Vad Djurskyddet (Jordbruksverket och Veterinärförbundet) tycker om saken går inte att utröna. Svensk Travsport har inte heller någon systematisk kontroll av hästar som startar tätt, men ST:s veterinär har tidigare uttalat sig, och tyckte då att det krävdes minst en vecka för återhämtning.

Hovtramp/Lasse

Det finns ett räkne-exempel som just nu är aktuellt, utan att nämna några namn. Alla får göra som de vill med sin häst, så länge de följer reglementet.

Brunte (född 2009) har startat 127 ggr och är van att arbeta. I lördags startade han på V75 i Sundsvall, Bergsåker loppet gick vid fyratiden på eftermiddagen. Då hade han rest i transport (avståndskarta) i 17 mil uppskattat till 2 timmar och 26 minuter om allt fungerade utan kiss och korvpaus. I loppet blev han oplacerad, men nuförtiden får ju alla hästar 500 spänn som startar (skattetekniskt…)

Dessvärre fick husse 500 spänn i böter för att foten inte var i fotstödet och 2000 i böter för övrig felaktig drivning (brukar vara när kusken guppar i sulkyn…) och så lite avstängning (12-25/9) så då får förhoppningsvis Brunte vila! Sen ska man ju tillbaks hem från travbanan också, alltså 17 mil igen, och Brunte fick väl med lite tur sin kvällshavre runt halv elva på lördagskvällen.

Hovtramp/Lasse

Söndag hinns inte så mycket med, kanske möjligtvis byta skor och lukta lite på blommor. Måndag kan vi glömma, för nu blir det båt till Visby (Skrubbs) eftersom tisdagens tävlingar börjar 12.20 (första lopp.) Mellan boxen hemma på gården och Visby är det 48 mil, via E4, Nynäshamn och båten över till Visby. Resan tar 7 tim och 6 minuter. Sen ska ju Brunte hem igen också, 48 mil efter loppet, men det blir en senare historia.

Förhoppningsvis galopperar han inte i loppet, det finns inga galopper i programraden och han verkar vara en hyvens trevlig och skötsam travhäst.

Facit: Onsdag morgon är Brunte trött efter sina starter lördag 16.20 och tisdag 12.20, resorna i transporten har sammanlagt blivit  130 mil, 18 timmar och 32 minuter.

Halvrad i program (tomrum) anger att programmet inte ens hunnit tryckas sedan senaste start. Vissa tränare får bättre resultat med täta starter, men rent fysiologiskt och biologiskt är två dagars mellanrum inte att rekommendera. Vi säger Lycka Till och tittar givetvis på loppet.

Hovtramp/Ilse

En jeppe för mycket...

 

Hovtramps arkiv

Bara för att MeToo är över får man inte bära sig åt hur som helst, inte ens i travlopp. Travsport är spännande, svettigt och handlar om att komma först till mål. För ”lånekuskar” är det extra viktigt att komma först eftersom annars blir de utan lön, förutom en liten uppsittningsavgift.

Hur duktiga de än är och vilket fantastiskt resultat de än levererar, borde det ingå en social kompetens, och bli konsekvenser när de skriker och domderar under loppens gång. Det börjar i ponnyloppen och slutar i Elitloppet. Ska vi ha det så? Kan inte tänka mig att dessa påhopp skulle få förekomma i privata näringslivet, och borde inte få fortgå i svenska travlopp heller.

Den tystnad (tystnadskultur) som råder hos funktionärer vid travbanorna och den skrämseltaktik som vissa måldomartorn utövar bland de aktiva (vem vill ha böter nästa gång?) gör att knappt ingen vågar berätta vad som sker på stallbacken och under loppens gång.

Ibland skriks det för högt, så att även publik eller funktionärer på travbanan hör vad och vem som skriker åt någon i samma lopp. Visserligen en konkurrent i gaphalsens värld, men lite vanligt jävla hyfs måste man väl kunna begära av dessa ”stjärnor” - oavsett om de kör den av press&media uppskrutna favoriten eller någon vanlig ”bonnhäst”.

Arkivbild EAP/Einar Andersson

Med en lång bakgrund i travsport har ju åtskilligt upplevts, men den utveckling som skett senaste år (spödrivning och stress) är varken nyttig eller trevlig. Ibland önskar man att hästen hade gett tillbaks direkt efter loppet, ett litet näpet bett i armen sådär, vem ska då bötfällas?

Dagens ”lånekuskar” har varken tid att värma hästen, skritta tillbaks till stallet efter lopp eller kunskap om hur en normal konversation med tränaren bör låta, den enda personen som vet vad hästen kan den dagen och dessutom lånar ut den. Varför? Hästägaren vill ha en "lånekusk" som har mer rutin, och denna grupp kör dygnet runt på alla travbanor och kan varandra utan och innan.

Med pisken i hand kutar de populäraste lånekuskarna runt på travbanan och smittar av sin energi och stress på alla runt omkring. Det finns några få undantag, men just de lånekuskarna har haft både en mor, far och en riktig tränare som uppfostrat dem.

Senaste högljudda diskussion hände under V75:s Derby-uttagning och borde ha gett en ordentlig uppsträckning av ”jeppen” som under kravlandet på utsidan i ”dödens” skrek flera minuter, alla kuskar kunde förmodligen se och höra vad som utspelades.

Detta kära Svensk Travsport faller under Code of Conduct, som ni själva skapat. Hur många har ni uppfostrat sedan regeln/paragrafen tillkom? Det som händer när någon kusk skriker sig blå är att både omkringvarande ekipage och utsatta kusk blir lidande. Travhästar är känsliga djur och uppfattar det mesta runtomkring, energin i form av ett åskmoln och den gastande, elaka rösten som inte ger sig!

Under en enda vecka har detta alltså hänt två gånger, på Jägersro och Skrubbs, vilket är en gång för mycket! Just den här ”jeppen” har ingen som helst respekt, varken hästar eller travfolk i gemen, har inte ens insikt om vem som har kompetens och vem han hade kunnat lärt sig något av. Både hästmässigt och hur man uppför sig.

Samma pajas körde en fantastisk häst som travat 10-11-tider men just den travdagen hade en dålig dag, då tidigare tränare/säljare glömt berätta att hjärtmuskelinflammation ingick i köpet. Istället för att vara tacksam för att bli utvald att få köra den här 600.000:- hästen kom en svada efter loppet om (sammanfattat) vilken iskall tränare och häst han kört lopp åt. Idiot, som Bosse Östman brukar säga.

Den här jeppan borde ha läst på, skrapat med foten oavsett sitt eget resultat, men var väl i sitt tidigare liv alltför upptagen med att försvara sig själv och sin tidigare arbetsgivare, efter att ha lekt med elaka elpinnar.

Någon egen karriär som tränare var ju inte att tänka på, så då fick det väl bli det lättvindigaste då, lånekusk. Resultaten i sulkyn är strålande, så länge han uppför sig och stänger käften. Den här gången blev jag tillräckligt arg för en blogg, och har fog för påståenden även vid faktagranskning och källor.

Förhoppningsvis får riktigt travfolk upp ögonen för vilka lånekuskar som är seriösa och vilka som ”skiter i allting.” Min förhoppning är att även stortränare slutar anlita dessa avarter, de är v(ä)rkligen ingen bra reklam för travsporten.

Hovtramp/Ilse

Svenskt rekord i omstarter?

 

Cirkus Skrubbs, åtminstone för en dag...

En av mina favoritbanor ända sedan ”Uffe-tiden” tidigt 80-tal, trots dåvarande banveterinär Ringmar som hade ett ont öga till fastlandskuskar och ”körde ut” hästarna i parti och minut. På den här tiden fick lärlingarna ofta åka iväg med starthästar till mindre travbanor, och körde betydligt fler lopp än idag. Före lånekuskarnas inträde på ovalen.

Hovtramp/Lasse

Att åka med starthästar till ön var som ”semester” jämfört med att sköta tio passhästar i hemmastallet. Skrubbs gamla utestallar fungerade alldeles utmärk, hästarna såg varandra och alla med häst-ärenden pratade med alla. Nästan som att åka utomlands.

Hovtramp/Ilse

Vilken ovanligt ovanlig travdag det blev måndagen 24 augusti! Frågan är, har detta någonsin hänt tidigare? Måste vara svenskt rekord i omstarter under en travdag?

Fint väder på Skrubbs, många tillresta med båt från fastlandet och nya gästboxarna fyllda. Stallbacken var full av spankulerande ”lånekuskar” i väntan på utlånande tränarnas hästar, färdiga att göra upp om prispengarna. Jodå, det fanns enstaka hemmatränare och ”hemma-lärlingar” (17 stycken av 33 möjliga) som själva satt i sulkyn, inklusive ”hemmakuskar” som körde som lånekuskar åt kollegor. 105 hästar fanns i programmet, innan det som inte får hända hände.

Hovtramp/Lasse

I lopp 3 började eländet. Att travbanan över huvud taget använder voltstart från distansen 1620m är en gåta, då bankroppen just där är alldeles för SMAL för att vid fullt lopp alla hästar ska få plats.

Efter TIO omstarter, släpptes den ELFTE starten iväg. Då hade fyra hästar redan körts ut för att ha orsakat omstarter, av olika anledningar. Lånekusken Rikard N Skoglund ströks med favoriten, efter två orsakade omstarter. En annan tillrest lånekusk ströks med hemmahäst efter materialfel (fördröjning av start) och två orsakade omstarter, ytterligare hemmahäst med lärling ströks efter att ha fått en omstart (för tidig) och därefter fällts för att ha ”släpat” i starten, med alternativet att ha kört ÖVER nr. 2 i loppet, som ledde volten efter att nr.1 blivit utkörd och STOD HELT STILL på banan när starten gick.

Har inte måldomarna koll på vad som händer i loppen? I detta fall borde omstartsanledning legat på en helt annan kusk. Kuskarna i andra volten skrek åt varandra – ta upp! För att undvika en ketchupeffekt och krock, så vad väljer du som kusk? Valet var att ”ta upp” …och bli utkörd. ?

I 6:e omstartsförsöket var en av kuskarna redan halvt utmobbad av skrikande ”kollega” i loppet. Att funktionärer i gul väst vid startvolten inte reagerade är en gåta! ALLA kuskar i loppet hörde de uppretade, upprepade kommentarerna till speciellt denna kusk! - åk hem din tjocka djävel till fastlandet, köp en ny dress innan den spricker… var väl den snällaste kommentaren.

Oprofessionellt och osportsligt av licensierad A-tränare att bete sig på detta sätt i ett LOPP, även om just den ”gästkusken” inte åkte ut förrän efter 6 omstarter. Tilläggas skall, att den som borde fått en reprimand från Svensk Travsport och avstängning från Visbys måldomartorn för olämpligt uppträdande, inte heller hör hemma på ön.

Efter 30 (trettio minuter) kom sedan 11:e startförsöket igång, minus 4 hästar och förmodligen en rejält ledsen (utmobbad) kusk. Den som borde stängts av för olämpligt uppträdande hade nr. 8, så kan ni själva ta reda på vem det var, vid intresse. Här behövs en rejäl uppsträckning!

Som om detta inte var nog, blev det 5 omstarter, sjätte släpptes i ytterligare ett lopp. En omstart berodde på ett tekniskt fel, i klartext någon i tornet som hade pekfingret på knappen för laserstrålen för tidigt.

Efter fyra försök att komma iväg i detta lopp körde två lånekuskar ut från travbanan, av olika orsaker. En skyllde på för ”het häst” alltså stressad och ej i tävlingsmässigt skick (kusken skulle nämligen med flyget, och det gick bara ett flyg tillbaks…) Samma häst fick inte brukliga 10 dagars startförbud, och startar 1 september igen på Gotland. Grattis.

Häst nummer två som ströks i det här loppet (kusken körde ut efter fyra omstarter) hade bara en enda orsak, omstarterna (11 + 4) hade försenat travdagen, och kusken hade viktigare uppgifter dagen efter och fick springa med sin inköpta flygbiljett. Påpekas skall att denna kusk normalt är både trevlig och gör sitt jobb, han bad om ursäkt i Travronden/nyheter efteråt och ljög inte som vissa andra gjorde. Båda hästarna ströks under paragraf övrig, med startförbud 24/8-24/8. Då återstår frågan, vad fick kuskarna? Saft och bulle? Klapp på axeln av kompisarna i tornet? Vad säger man?

Att starta på Gotland för en hästägare/tränare från fastlandet är ivisserligen frivilligt men det är nte gratis! Hur kul är det då att inte ens kunna få en ny kusk i loppet där kuskarna smet. Reglementet säger att kusk måste i såfall finnas före defileringen. Nämnda två smitare borde haft en armbandsklocka och redan innan defilering förklarat situationen.

Hovtramp/Lasse - inskrivningen, enliten mysig stuga...

Det gick omkring flera ”kuskar” på stallbacken som kunde ha hoppat in och kört i loppet. Vad kostar det att starta på Gotland om man bor på fastlandet? Anmälningsavgift till loppet, transport och bensin till resan, båtbiljett tur&retur, gästbox på travbanan, utselningsavgift till hästskötare, hotell för tränare/hästskötare, och förhoppningsvis INTE uppsittningsavgift för lånekuskarna, de som avbröt starten och körde ”hem.” Förstapris i loppet 12.000:- Räcker inte till semestern ens vid vinst.

Det enda som är tur i oturen, är att det kommer nya lopp! Behov finns efter en del kontakter och kommunikation med banan av uppgradering i vissa sammanhang, både rent tekniskt och reglementsenligt. Att sitta i ett domartorn är ingenting man lär sig på en kafferast och alla är inte ens lämpliga för en sådan uppgift. En liten grävskopa vid 1620m för att bredda banan vore inte heller fel, så att dylika misstag inte upprepas. Ekonomiskt alternativ är att enbart starta loppen från 1620 med startbil (autostart.)

Det är roligt nästan jämt.

Hovtramp/Ilse

 

 

  

Man tar seden dit man kommer...

 

Eller hur? Att smälta in i omgivningen förenklar alltid livet betydligt. När man flyttar utomlands är det värdlandets regler som gäller, utom i Sverige. Har rest och trampat både sand, sten och gått med kameran på huvudet i vatten. Många utlandsreportage blev det under lång tid och har även bott utomlands ett par år och vet vilka krav som finns outtalade.

Hovtramp/Lasse

Vilket inte betyder att jag klappat händerna åt folk som amerikaniseras över en natt, offrar hästar i parti och minut och umgås med halvkriminella för att komma först i lopp. USA är inte Sverige när det gäller att med alla medel komma först i mål. Varken när det gäller spödrivning eller legal medicinering och påfyllning i hästarna, inför och efter start. Exsvenskar som får extremstora framgångar i USA, passar förmodligen bättre där än i Sverige. Allt är ju större i USA, till och med blåbären.

Har inte någon respekt för människor som dopar och fuskar, oavsett om de upptäcks eller inte. De som ljuger för att skaffa sig fördelar eller tänjer på hästarnas medicingränser utan skrupler, har för länge sedan sålt taskan till räven.

I Trav-bubblan vet många vad som sker bakom kulisserna, men få vågar ta striden. Den som vågar anmäla någon eller något får ofta mobben emot sig. Ett antal ouppklarade anmälningar finns fortfarande på bordet i Hästsportens Hus. Med tiden glöms de bort och förhoppningsvis slutar just den tränaren att piska hästarna så att ”någon ser.” Fast tycka går bra, nätets osociala media översvämmas av folk som minsann vet, utan att ha deltagit eller ens varit i närheten av just den händelsen.  

Travronden rapporterade 21/8 om populär svensk ”over there” som tyckte att 15 dagars avstängning och 500 dollar i böter skulle överklagas. En ”skitgrej” enligt tränaren. Positivt dopningsprov efter lopp med Fenylbutazon, kallas även ”Bute” och används som popcorn i USA.

Här behövs lite snabb uppdatering i tränarutbildningen om biverkningar. Fenylbutazon är ingenting att leka med. I Sverige är karenstiden 96 timmar, men något extra dygn fram till start skadar definitivt inte. Antiinflammatoriskt, febernedsättande och smärthämmande, alltså alla egenskaper som dopning handlar om.

Apoteksservice AB visade i sammanställning 2012 att endast Metacam (en potent drog) är mer använt på häst än Fenylbutazon. Som passus kan nämnas att ett par hästar även dött av preparaten, med konstaterad toxisk reaktion. Läkemedelsverket listar varje år anmälda biverkningar, 2013 rapporterades 66 hästar ha fått biverkningar, där både Metacam och Fenylbutazon ingick.

Hambovinnaren 2020 (Ramona Hill) har en tränare som knappt någon kan ha missat, Tony Alagna. Inte nog med att han sålde ”Proppen” och ett gäng andra hästar till Sverige, förhoppningsvis är bara en enda nervsnittad. Alagna har nyligen fått både böter och avstängning för dopning med Gabapendin (ett humanläkemedel) förbjudet på häst och finns inte ens listat i USA. Har vätskedrivande egenskaper och används mot epilepsi och nervsmärtor. (Nu klingar det en klocka!) Alagna var också den travtränaren som blev av med 2:an i Elitloppet 2006, när Lets Go var dopad med Hydroflumetazid.

Hovtramp arkivbild, dopingprovtagare...

I Sverige tas ca 3.600 dopningsprov om året, alla vinnare i Rikstotolopp testas, samt åker ST:s vet.avdelning ut på gårdar objudna och tar prov hos tränarna hemma i stallet. Ridsporten tar ungefär 400 prov per år och i ponnysporten dopingtestas ca 50 per år.

Hästforskningen testar både hästar och preparat, Dopningslaboratoriet samarbetar med Frankrike och England. Peter Kallings/ATG forskade mellan 1997-2002 på bland annat Fenylbutazon, Morfin, Bikarbonat och Kreatin. Dessvärre ligger fuskarna oftast före dopinglabben, ett exempel är Kobolt och bloddopning. Tidigare gick en våg av DMSO och Tildren genom Sverige, men med förbättrade metoder som vet-scanning och ”hårprover” upptäcks fler dopingfall än tidigare. Hårprover som många skrattade åt tidigare.

Forskarna har i EPO sent omsider hittat en testmetod som skiljer kroppseget från syntetiska tillsatser, SLU:s MaIIa-test. EPO/Erytropoetin hormon produceras i njurarna och stimulerar bildandet av röda blodkroppar, just det som doparna är ute efter! Blodbrist, njursvikt och vissa cancerformer var andemeningen med EPO, innan skidåkare och skrupellöst hästfolk fick tag i medlet.

Ska vi ha det så här? Lite böter, avstängning och sen är allt glömt och Travsporten vänder blad. I sämsta fall annuleras både avstängning och böter. Det beror helt på vem som sitter i domarbåset. Nä, jag skojar inte.

Att ständigt bli uppkopplad till länder där piskorna viner över travhästarna, för att ATG ska fylla på i bankfacket, inte kul. Man behöver inte titta. Men, är det etiskt och moraliskt rätt att ideligen rapportera om ”svenskar” som utvandrade för 30 år sen och inte ens är svenskar längre.

Eller spela på lopp i exempelvis Australien, USA, Kanada, när Europa har helt andra regler för både hästhållning, medicinbruk och spödrivning. En samvetsfråga. Jag vet i alla fall vad jag tycker.

Hovtramp/Ilse

Lev nu dö sen!

 

Hovtramp/Lasse

Den som köper häst (oavsett ras och användningsområde) köper alltid ”grisen i säcken.” Köpesumma är minsta utgift, var så säker. Den som lyckas krångla sig igenom licensutbildning, kusk eller ryttare, A eller B-tränarlicens, jobbar som körkusk, lärling hos A-tränare eller hästskötare (med/utan licens) lever samtliga ett farligt liv. Såvida det inte finns en egentecknad försäkring, utanför travsportens box.

Hovtramp/Ilse

Försäkringsbiten är idag ett ”mission impossible” med finstilta klausuler, force majeur och avslag för ersättning, oavsett om det är hästen eller kusken som dör eller ”nästan slår ihjäl sig”. Som juridiskt ombud under många år har de flesta situationer upplevts, med både två och fyrbenta individer, ibland ända upp i Tingsrätten. Enda tröst, varje nytt fall är lika utvecklande och lärorikt. Man slutar aldrig förvånas.

Hovtramp/Lasse

Statistiskt sett sker ca en olycka per månad, men det finns ett enormt stort mörkertal! Alla de som inte orkat, är för skadade/sjuka, inte vet hur man skriver en överklagan med gipsade händer, eller vart man vänder sig när olycka sker.

Hovtramps arkiv

Hästägare slussas runt mellan travbanor, försäkringsbolag och Silvergrisens handläggare, utan att få någon konkret hjälp.

Skadade aktiva kryper ihop i fosterställning, väntar ut värktabletterna och hoppas att det finns någon enda vänlig själ som kan sköta stallet och hästarna några dagar. För längre än "några dagar" är inte hästfolk borta från hästarna. Försäkringsbolagens få ”utbetalningar” sker utan att ens redovisning av olyckstillbud finns samlade hos Svensk Travsport, det finns inget intresse för deras egen riskfyllda bransch. Däremot är totalsumman av ersättningar mycket intressant, då den påverkar kommande försäkringspremier. Fakturera mera utan att leverera.

 

Här kommer facit från 2018 och v(ä)rkligheten.

När det gäller egenföretagare (avbrottsförsäkring) togs den bort då premierna blev för höga, så den får man sköta på egen hand, precis som i alla andra branscher (ST:s chefsjurist Göran Wahlman.)

Avbrottsförsäkring!

Borde upphandlats allra först, avbrott i stallet? Ingen som vattnar, fodrar, släpper ut hästar, mockar när aktiva hamnar på sjukhus. Alla är inte fabrikstränare med väntande personal, långt ifrån.

Avbytartjänst borde ha skett via Svensk Travsports försorg, till ett vettigt pris eller subventionerat pris för A-tränare med hjälp av ATG:s bankfack. Det borde också (för länge sedan) ha funnits en avdelad handläggare på ST, som tar emot och hjälper till vid behov, när olyckan varit framme. Nä, det räcker inte med en blankett!

Tre, fyra kanske fem aktiva utan egen verksamhet, borde avlönas som avbytargrupp av ST, tills försäkringsbolaget betalat tillbaks. Hästskötare som står beredda att rycka ut, oavsett vem som drabbats.

Hovtramp/Ilse

Precis som avbytargänget i mjölkfabriken, hur skulle det gå om korna stod där sprängfyllda med mjölk i juvren, utan att en enda tvåbent dök upp?

Genom licens (behörighet) är A-travtränare försäkrade till viss del (en licens/och en försäkringsdel) men långt ifrån tillräcklig! Vilket övervägande del av proffsen inte har den blekaste aning om. Förrän olyckan är framme. Olycksfallsförsäkring i licensdelen täcker viss kostnad för vård och medicin, samt finns en invaliditetsersättning vid bestående men (efter fem år.) Som du givetvis får bråka dig till och kan få viss ersättning för, om du har tillräckligt med pondus och håller kniven på strupen på handläggaren hos försäkringsbolaget.

Olycksfallsförsäkring tecknas av Travtränarnas Riksförbund, som inte velat ha den centralt via ST. Tilläggas skall, att ett antal proffs efter olyckstillbud på travbanan blivit ofrivilligt utförsäkrade av Länsförsäkringar, och inte ens får omfattas av den delen.

Men de kör fortfarande lopp och har ”klarat” hälsoundersökning hos farbror doktorn efter olyckan. Risken ökar enligt skadespecialistchefen för nya olyckstillbud, eller hur tänker egentligen Länsförsäkringar, det vill de inte svara på. Ärendet avslutas och kan ej överklagas. Vet TR:s generalsekreterare (företrädare A-tränarna) detta?

Vem tror Försäkringsbolaget att de är?

Vad kan aktivt hästfolk gemensamt ändra på?

Enkelt. Välj rätt företrädare i organisationerna, folk som har praktisk erfarenhet av hästsport och intresse av juridiskt finstilt. Som generalsekreterare bör framförhållning finnas och en vilja att förstå verkligheten, vad som behöver uppgraderas. Åtagandet är inte bara en dörröppnare för att fika med de maktsammansvurna i Silvergrisen, det är ett politiskt uppdrag för aktivt travfolk, ett hedersuppdrag.

Svensk Travsport och Travtränarnas Riksförbund är i försäkringsfrågor gemensamt dessvärre ett spel för gallerierna. Oavsett om en häst fastnar på staketet under travtävling eller någon kusk sparkas ur sulkyn. Travbanorna har en egen ansvarsförsäkring (om travbanan varit vårdslös) men hur ofta har den det? Ersättning för skadade/döda hästar haglar inte precis. Någon adekvat hjälp eller handläggare i Hästsportens Hus, som kan vägleda skadade kuskar/ryttare och tränare/hästägare finns inte heller, förutom en kundtjänst, en hemsida, ett blankettförråd för självservice och en tveksamt förändringsbenägen jurist. The bitter true.

 

Hovtramp/Ilse

Största avsaknaden i Svensk Travsport under travtävlingar är en ambulans på plats! Hästambulans eller möjlighet till ”bortforsling av skadad/död häst” finns på alla travbanor, däremot inte ambulans/läkare för tvåbenta. Sjuksyster och plåster (travbanans ekonomiska prioriterade huvudvärk) finns, liksom banveterinär (anställd av Jordbruksverket.)

Jämförelsevis finns både ambulans och läkare vid alla galopptävlingar, och har alltid funnits.

Fram till 2002 löd regeln i §3 Tävlingsreglemente:

Travsällskap ska tillse att läkare, legitimerad sjuksköterska eller ambulans med sjukvårdskunnig personal finns tillgänglig vid banan under tävling. Ambulans ska om möjligt finnas på plats under tävlingarna.

Från 2002 ändrades regeln till:

Sällskap ska tillse att läkare, leg.sjuksköterska eller ambulans med sjukvårdskunnig personal finns tillgänglig vid banan under tävlingar. Ambulans skall om möjligt finnas på plats under tävlingarna (skrevs in i reglementet mellan 1971 och 1990, (inget exakt år angivet.)

Anledning till ändringen var att mindre kompetenta personer anlitats som ”sjukvårdskunnig personal.” Folk höll på att dö! Att kravet på obligatorisk ambulans inte finns, beror på att flera travbanor ligger "nära sjukhus" förenat med stora kostnader (där kom det!) I vissa områden av trav-Sverige får det inte ens ske en bilolycka och ett akut sjukdomsfall samtidigt som en kusk eller ryttare skadas på travbanan, för då finns ingen ambulans tillgänglig inom rimlig tid. Det finns bara två ambulanser.

 

Hovtramp/Lasse

Hästfolk har generellt dålig kunskap om ”sina” försäkringar. Många höll på att slå ihjäl sig innan de granskade sin egen försäkringsbit. Men någon ny upphandling har inte setts till. Enligt Svensk Travsports jurist har detta efterfrågats ett antal gånger hos TR, så bevisligen har inte Generalsekreteraren i Travtränarnas Riksförbund nästan slagit ihjäl sig. I så fall hade säkert en vettigare upphandling gjorts omgående, med ETT försäkringsbolag, inte FYRA.

Travsportens Försäkringsbolag företräds av fyra bolag, beroende på vad som ska ersättas, om det ersätts.

Trygg Hansa, IF, Länsförsäkringar och Agria. Bäst fungerar Agria Incident, som är en frivillig försäkring för hästägare/B-tränare. För övriga gäller en djungel av förvirrande begrepp och hänvisningar från ointresserade handläggare på försäkringsbolagen, till finstilta klausuler i försäkringsbrev. Vilket givetvis får många olycksdrabbade att över huvud taget inte ens ta striden! Det finns otaliga exempel på skadade aktiva som varken fått rimlig ersättning eller tillräckligt med hjälp.

Hovtramp/Lasse

Exempel på olyckor under ett enda år (2018) :

Kusk ramlar ur sulkyn, ambulans tillkallas, långvariga sviter, minnesförlust.

Kusk sparkas i huvudet, längre sjukhusvård, ambulans saknades.

Kusk ramlar ur sulkyn, uppsöker själv sjukhusvård, muskelbristning rygg. ambulans saknades.

Krock på travbana, hjärnskakning, allmän sjukvård, läkarhjälp tillkallad.

Olycka i travlopp, en kusk får axel ur led, arm/bröstmuskel blödningar/bristningar, kusk två förlorar medvetandet, fraktur i hand samt bäckenbensfraktur. Slutar köra lopp efter 2436 segrar och 41 banchampionat. Två transporteras till sjukhus.

Kusk sparkas ur sulky, smärta i ben, ambulans saknades.

Montéryttare ramlar av häst, räddas av säkerhetsväst, skadade mjukdelar. ambulans saknades.

Fyra kuskar i olycka lopp, ambulans tillkallas, två får ambulansvård, medvetslös, hjärnskakning, tredje kuskens kommentar: det var tur att jag inte bröt nacken, för då hade jag dött innan ambulans kom, skandal. Ambulans kom efter en timme! ambulans saknades.

Olycka i lopp, två kuskar får vidarevård av tillkallad ambulanspersonal. ambulans saknades.

Olycka under pågående lopp, kusk mottar flera sparkar, tio revben brutna, fraktur i hand, ambulans saknas, tillkallas. Tvingas återgå som kusk innan skador är utläkta (pank.)

Kusk ramlar ur sulkyn under pågående lopp. Klarar sig utan skador. Ambulans saknas.

Olycka under pågående lopp, två kuskar förs med ambulans för sjukvård, fraktur i lårben och smärtor i nacke och skuldra. ambulans saknades.

 

Dessvärre kan inte alla före detta tränare bli tipsexperter i Trav-Tv. Somliga har inte talets gåva, andra babblar för mycket och får jobb i lite mindre synlig miljö. Den som ”bara jobbat med häst” och inte heller är något kuttersmycke i mediasammanhang ligger risigt till på arbetsmarknaden.

En mångårigt aktiv proffstränare tvingades avsluta sin karriär efter olyckstillbud och bestående ryggskador, vad hände när sjukpenningen drogs in, när Försäkringskassan anser att tränaren kan klara ”ett lätt rörligt arbete” samtidigt som Arbetsförmedling och läkarintyg påpekar att tränaren är för skadad för att arbeta med någonting över huvud taget.

Ja, vad händer?

Det vet alla som skadats eller oturligt har förlorat en häst.

Svar: ingenting.

Hovtramp/Ilse

Miljoner kronor byts ut mot en fyrtusing...

 

Att spelare inte alltid bryr sig om den sportsliga delen i travlopp, (hästarna) det vet vi redan. ATG hade säkert lika gärna kunnat arrangera spel på grodor, sniglar eller sköldpaddor som animerade hästar. Hur gick det förresten med spelet på låtsashästar, måste nog kolla…fan ta ATG om nån av mina döda kusar återuppstått!

Hovtramp/Lasse  - Jim Frick kör istrav på Brunnsviken!

Salig travnestor Jim Frick hängde ut varningsflaggan i god tid, långt före lånekuskarnas inträde på svensk mark. Jim varnade flera gånger för att släppa in för många lånekuskar och förutsåg vad som komma skulle. Lånekuskarna kör numera nästan enbart mot varandra och byter bara plats på prispallen. Följden blir frutsägbar med för låga V75-utdelningar och för många jackpottor.

Gårdagens uppvisning med Jubileumspokalen som huvudattraktion på Solvalla och ett extra inslängt V75 blev inget undantag. Om möjligt värre. Miljonerna dallrade i spelpotten, sen var det över.

Sju (7) lopp fördelades på två (2) kuskar, hur kul är det? förutom för tränare, ägare och hästskötare. Örjan+Goop+Örjan+Goop+Goop+Örjan+Örjan = V75 (4.377:-)

Storloppet med en miljon i förstapris innehöll i stort sett alla just nu ”populära” lånekuskar, utom en. I loppet körde Björn Goop, Örjan Kihlström, Ulf Eriksson, Torbjörn Jansson, Erik Adielsson, Rickard N Skoglund. Åsbjörn Tengsareid (norsk tränare/kusk) körde sin häst själv och Elias Marc körde åt sin pappa Conrad Lugauer. 

Den purunga ”rookien” Magnus A Djuse (född 2000) fick äran att köra Zarenne Fas (IT) åt Jerry Riordan. Underhållning på hög nivå…

Det visade sig ganska snabbt att det här var inte varken Skellefteå eller Solänget. Tvåan i loppet (Stoletheshow) med Rickard N Skoglund i sulkyn (Marcus Lindgren tränar) behöll sin plats invändigt i ledning, med en svettigt pressande Djuse och den stackars Zarenne Fas på utsidan.

Första 500m travades 05,7, 1000m 08,7 och sista 500 efter 10,6, sluttid för vinnaren 2140a 1.10,2. Överljudsfart och underhållning, eller rent av bortstyrning? Man kan kalla den unga lånekusken Djuse för optimistisk, galen, orealistisk eller vad man vill. Kanske hade han körorder från tränaren? Någon intervju eller fråga om JAS-styrningen efter loppet kom inte från någon av de SJU experterna i TV-rutan, så återstår gör bara att gissa. Synd om hästen i alla fall, resten får skylla sig själva. Visst ska de unga, hungriga kuskarna släppas fram, men det går ju att välja strid.

Fakta: Magnus A Djuse (20 år) har 2020 hittills kört 877 lopp med resultat (110-95-93) och inkört 10 millar. En helt fantastisk prestation! Med den statistiken har han givetvis rätt att misslyckas nån gång, men helst inte i storlopp och överljudsfart i dödens.

Hovtramp/Lasse

Ska vi ha det så här?

Enbart lånekuskar som kör mot varandra? Tipsnissarna i kvällspressen fattar ju inte ens vad det handlar om, de rövslickar och gratulerar till höger och vänster. Konstig situation, de fick ju inte ens tillbaks insatsen på kupongen!

Hovtramp/Lasse

Vart tog hästarna och tränarna som kör själva i loppen vägen? Tacka vet jag 2011 när Ralf Karlstedt både tränade, körde och vann Jubileumspokalen med Prince Tagg. Travsporten går snart inte att urvattna mer, lånekuskarna far landet runt med sin väska och pisk och knappt någon enda travtränare vågar köra sin egentränade häst i lopp. Åtminstone inte om någon hästägare äger kusen! Minsta lilla misslyckande så jämförs de med Goop och Örjan. Hästen flyttar, money talks.

Hovtramp/Lasse

Lika bra att äga alla hästar i stallet själv, som Tarzan gör. Frågan är bara vilken bank man ska råna.

Trevlig kväll! (stalltips – ny V75-omgång på lördag…)

Hovtramp/ilse

 

Imorgon är en ny dag, och inte vilken dag som helst.

 

 

En propp behöver en livboj.

Citerar Jimmy Takter – det värsta som hänt i Svensk Travsport.

Imorgon 18 augusti ska det jkomma ett beslut om Propulsions vara eller icke vara. Såvida extern utredare Jern håller deadline. Tänt var det här!

Hovtramp foto

Proppen har faktiskt gått ur Svensk Travsport en gång tidigare, men vart det beslutet tog vägen vet nog ingen levande gembärare längre. Kanske ligger det i någon dammig låda i Silvergrisen, eller också har det hamnat i stora arkivet (sopkorgen.)

Det har funnits ett (känt) liknande fall i Sverige, en travhäst som hette Friendly Face US och kom från popstallet i dåtiden - Lindstedt/Wallner. Den pållen fick inte sätta en enda hov i Sverige. Hingsten var född 1984 e.Speedy Somolly US u.About Face/Speedster och startade 117 gånger (48-23-9) och fick 65 avkommor i det förlovade landet.

Många fel begicks i ”fallet Propulsion” 

...och många hade glömt att göra läxan. Det mesta har redan ventilerats, dragits i långbänk och diskuterats på nätets travsidor. Ingen lämnas oberörd. Svensk Travsport lät import och registreringshandlingar slinka igenom Sverige utan att ha tillgång till eller förstått innebörden av amerikanska, finstilta veterinära ingrepp.

       

Ägare och tränare med strikt tränaransvar har bevisligen ”missat” en viktig detalj innan certifikatet lämnades vidare till Svensk Travsport. Hästen kostade två miljoner och besiktigades före avfärd i USA med hjälp av Marcus Melander och (enligt uppgift) svenska veterinären Daniel Söderberg. Säljaren/tidigare tränaren till Propulsion, Tony Alagna är både känd och ökänd (vann Hambot 2020) och har sålt mängder med travhästar på export, och tydligen har flera hamnat hos Stall Zet.

Alagna lämnade (enligt am.uppgift) in ”veterinärintygen” på Propulsion först efter auktion, hade han soppatorsk och hann inte fram i tid? Svensk Travsport har efter ”skandalen” gått igenom samtliga importerade hästar från USA vad gäller nervsnittning, för säkerhets skull. Frågan är om de hittade något…men det lär vi aldrig få veta.

Hovtramp/Lasse

Propulsion har aldrig varit registrerings eller startberättigad i Sverige, och prispengar intjänade i Europa ska betalas tillbaks om reglementet ska följas. Samtliga prislistor/lopp där Propulsion deltagit och erhållit prispengar ska justeras. Vilken soppa!

Här kommer en mängd 2:or att plötsligt över en natt bli vinnare, inte minst historiskt och i Elitloppet. Avkommor efter Propulsion ska om reglementet följs vara omöjliga att registrera, de får varken starta eller användas i avel. Trots pågående ärende har Propulsion betäckt säsongen ut? Helt emot vårt nuvarande reglemente.

Förmodligen och förhoppningsvis kan inte Svensk Travsport ”straffa” alla dessa sto-ägare som handlat spermier i god tro, dyringar bjuds ut redan på unghästauktion denna vecka…

Enda lösning på problemet för Propulsions del, är nog att låta honom betäcka i USA, där man är mindre nogräknad med ”veterinära ingrepp” som nervsnittning. De presumtiva avkommorna i USA får enligt reglementet konstigt nog importeras till Sverige. Såvida inte Svensk Travsport i enlighet med EU ändrar i handboken, och det snabbt.

Har under ”klinikåren” stött på ett antal nervsnittade travhästar  OCH att de springer utan att känna av smärta och visa hälta, det kan vi vara överens om. Tyckte redan på stenåldern att det var konstigt att de fick starta, en häst tävlar ju inte ensam i lopp och springer de över sin förmåga utan att visa hälta eller känna smärta, kan vad som helst hända! Kommer till och med ihåg namnen på ett par av hästarna, och vilken tränare de stod hos…om någon mot förmodan skulle tvivla på riktigheten.

Spännande fortsättning följer, knappt man kan bärga sig till imorgon.


...tidningen Sulkysport publicerade veterinärintyg som visar att ingreppet har genomförts.

Några grenar av nerver från varje sida har också tagit bort. Ingreppet ska inte innebära några besvär för hästen som kan vara tillbaka i full träning. Eftersom Propulsion inte längre kommer att ha någon känsla längst ner av hoven så är det mycket viktigt med noggrann och daglig hovvård för att hästen inte ska få någon skada”, står bland annat i det veterinärintyg som visade upp.

Ingreppet skedde på Hogan Equine, Fair Winds Farms 27 april 2015. Senare samma år köptes hästen på en auktion av Stall Zet och tränaren Daniel Redén.

Propulsion hade följande resultatrad före ingreppet: 8-6-3-6-4-3. Efter ingreppet löd resultatraden 1-1-7-1-1-1 (varav två lopp var kvallopp).

Hovtramp/Ilse 

Grått, men absolut inte färglöst!

 

 

Hovtramp/Lasse

Hästens färg spelar roll i många sammanhang, så stor roll att den ”avlas” fram och det finns speciella färgraser (inte hästraser.)

Fördomarna i travsporten kanske lever kvar?

En fux, häst med rödbrun päls, är speciellt jobbig att handskas med. Svettfuxar är mörkare i pälsen och en nästan svart fux kallas leverfux. Virvlar i pannan eller rampkopf (konvex, utåtbuktande nosrygg) är riktigt jobbiga hästar…Stämmer det?

Macahan Loss (lånad bild)

Alla hästar har en grundfärg, brun, svart eller fux. Samma häst kan ha flera färgpigment, andra blir stickelhåriga, skäckar, black isabell eller tigrerad skäck. En enda skäck har jag upplevt i travsport, faktiskt för inte så länge sedan. Macahan Loss väckte stor uppståndelse på travbanan. Hur gick det här till? Valack efter Muscle Memory US och Lina Loss/Snack Bar blev en skäck! Hade Lina hoppat över staketet? Valacken startade 31ggr (2-1-3) inte så tokigt resultat.

Skimlar i travsporten har rykte om sig att vara starka, egensinnade, på gränsen till jobbiga. Det man snabbt kan konstatera är att den grå färgen vinner kampen i generna, grått är ingenting man kan avla bort.

TORG - foto: EAP/Einar Andersson

Grundpelaren i grå trav-avel var ryska Torg, SU-66 (född 1957) u.Guron 04975 e.Tragedja. Torg importerades till Sverige 1961, avelspremierades efter 8 segrar (23 starter). Mellan 1963-1976 blev hingsten far till ca 200 svenskfödda avkommor och blev som äldre helt vit. Långt efter sin död levereras fortfarande grå inslag på travnbanan.

Torg var inte någon Orlovtravare, snarare en produkt av ett antal amerikanska travare, bland dem Bob Douglas. USA-hingstar i rysk avel fick namnen översatta fonetiskt till ryska, vilket gjorde dem oigenkännliga i många fall. Med facit från rysk stambok visades rätt registreringsnummer.

Kuriosa: om första siffran i registrering är noll, är hingsten inte en Orlovtravare.

Många skimlar tävlade samtidigt under en travperiod – Hötorget, Mynttorg, Norcia, Palle Torg, Xanthinette minns man utan besvär. I modern tid har Quattro Qui och Lukas Gallant visat framhovarna. Grått är för många i travsporten likhetstecken med besvärlig. Inte för mig. Lång distans, trista startspår, tråkiga underlag, ingenting biter på rysk styrkan.

Foto: EAP/Alexander Torgny

Min utvalda favorit blev Torgiana (1967) e.Torg u.Vera Orloff som 1977 fick en stålgrå son, Alexander Torgny. En (kastrerad) valack som travade 15-tider redan för 30 år sedan, startade 159 gånger. Bara en sådan sak! (159/13-7-10).

Vindsnabb, flyktig, vild och vacker! Moderstoet Torgiana stod uppstallad på Simlom Stuteri hos Kurt och Hans Svensson 1976 för betäckning med dåtidens trendhingst Alex Rodney. Redan vid blodtypning inför registrering anades oråd. Alex Rodney var definitivt oskyldig till den grå fölungen. När Alexander senare startade på travbanorna runtom i Sverige angavs därför ”okänd fader” i program, men så var det inte.

Det var faktiskt den helt vanliga, medelmåttiga travhingsten Regnbågen (e.Our Rainbow) som hoppat över staketet på stuteriet vid ett obevakat tillfälle. Vilket man naturligtvis måste ha upptäckt, men försökt mörka så gott det gick. Det gick inte.

Under en period som sambo med Alexander Torgnys tränare upplevdes några år av oförglömliga travlopp. En ”helt omöjlig” valack kom in i träning från en hästägare som lämnat ytterligare en häst, på förhand en blivande ”stjärna.” Eftersom Alexander varken var samarbetsvillig, gick att fånga, köra ”långsamt” med, gick han ute mesta delen av dygnet tillsammans med ett gäng travston, i en jättehage med skog och kuperad terräng, där även ett antal köttdjur traskade runt.

Så vacker! Ljust grå med mörkare fläckar och ljusgrå man. Personalen åkte ”rumpkana” i grimskaft varenda gång valacken skulle ut från boxen. Inlindade i grimskaft eller med huvudlag vann han alla matcher. Det enda som syntes var en högt lyftad svans och en lös häst. Proffsig personal blir arg, och det uppskattade han definitivt inte. Tränaren vred sina händer.

Kvällar på en gård på landet kan bli väldigt långa, om man inte gillar att sticka och måla tavlor. Min tid tillbringades i stallet under en lång period. Först fick övriga ”passhästar” uppmärksamhet på stallgången, ryktades och masserades när Alexander såg på med huvudet slängande utanför boxen. Sen blev det hans tur. Ryktades och putsades, inte ett strå låg fel i man och svans. Efter ett antal kvällar umgicks han och sökte kontakt och jag erbjöd mig att ta hand om honom, med ett enda villkor, att jag fick vara ensam ”hästskötare.” Ingen annan frivillig anmälde sig.

Hur tar man ut en ”omöjlig rusare” i hagen? Man undviker tvång och hittar på genvägar. Det gick ganska snart, både ut och in. Han ville alltid först ut och först in, stona fick snällt vänta. Köra långsamt? Med livet som insats, vem vill skena omkring på byn? Efter ett par vagnar och selar förbrukade måste man ju hitta på något nytt. Vinter och snö, perfekt! Alexander var rejält bakrädd, allt som rörde sig betydde flykt. Unga stalltjejer vet inte ens vad bakrädd är, så en satt på ryggen utan sadel och en hängde efter med långa linor och små korta, breda orange plastskidor. Huj, vad det gick undan i snödrivorna och så mycket skratt det blev på vägen.

Dags att prova den gamla korgsläden kanske. Skaklarna höjdes till normal vagnshöjd och lokselen plockades fram. Så tung att man fick stå på en pall för att lägga på den över manken. Mest nöjd var nog Alexander, åkrar och gärden forsade förbi och tungt var det att dra, lagom drögträning och en häst som blev alldeles lugn efteråt.

Våren kom och grundträning (hantering) stod på tur med lättare vagnar och rochard, självklart med ett traktordäck släpandes efter. Lugnt och fint. Dags att köra fort kanske? Ingen hann ikapp Alexander i snabbjobben på 1200 metersbanan hemma på gården. Tur att den var rund. Tränaren var nöjd men kom fortfarande knappt i närheten, fick snällt vänta tills allt var klart, upp i vagnen och släpp ut fort, annars rök kättingarna i väggen. Med släde och drög-vagn selade vi på utomhus mellan två pålar, vilket gick betydligt bättre.

En enda skentur blev det under upptrappning inför start, Alexander kom hem med bara ”gamascherna” på bakbenen kvar. Vet inte vad som hände och fick aldrig veta. Vart tog vagn, sele och huvudlag vägen? Tränarens kördress saknade tyg på hela framsidan, bara slamsor kvar. Han hängde med länge i alla fall, åkandes på mage i tömmarna. Huvudlag, sele och vagn följde med tömmarna av, i bara farten när han sprang hem. Hästen alltså. Till stallet och mig som väntade.

Hörnboxen var dubbelt så stor och ofta uppbäddad med gul halm ända upp till mulen, en trygg plats i tillvaron. Den här dagen höll det på att bli skilsmässa. Nä, inte mellan hästen och mig. Mellan tränaren och mig. Han fick göra ett val – låt hästen vara eller jag flyttar.

Sulky&Sadel

Strax efter radades segrarna upp på travbanan, den ena efter den andra. Dåtidens press och media jagade tips, skrev och ville fotografera. Det gillade inte Alexander men tränaren figurerade en hel del i tipstidningarna. Vid ett tillfälle sattes en lärling upp i ett lopp med lite billigare motstånd, på Solvalla. Det blev ingen segerdefilering, eftersom Alexander inte gick att få stopp på. Han hittade själv ut från banan i skentrav, till vårt stall på Solvalla gamla stallbacke. Vad lärlingen sa efter vinsten? – Sätt aldrig mer upp mig på den hästen! Förmodligen fick han ha kylslangar på armarna efteråt…

På Solvalla spelade man fantastiskt vackra ryska marscher när Alexander vann lopp, så pampigt att nackhåren reste sig! Vid ett tillfälle fanns det ett ”bra rikstotolopp” på Jägersro, frågan var bara om det skulle fungera att resa så långt. Tränaren fick komma efter, hästen och jag åkte redan vid 5-tiden fredagsmorgon.

På den här tiden åkte man med Jordmarks.

Allt var packat och undangömt kvällen före, det gick inte ens att lägga fram bandage och vaddstycken vid boxen, då visste Alexander vad som skulle hända och han varken åt eller sov. Det han njöt mest av var när min lilla dotter låg i halmberget under matkrubban, då lade han sig ner bredvid och vilade ordentligt. Ibland somnade de båda två.

Resan till Skåne gick bra, Alexander tittade noga på de redan lastade hästarna på bussen och klev sedan snällt på. Vinrött täcke i stallets färger. Väl framme på Jägersro travbana sken solen och vi promenerade runt en stund innan det blev dags för lunch. Låna hage? Långt bort då i så fall, kanske nån ledig hage på galoppängarna, där brukade det vara lugnt och skönt. Lyckades få låna en hage av en snäll galopptränare. En stor hage med extra höga trästaket och eltråd. Alexander rullade, fes och sprattlade runt lite innan han ställde sig och solade. Jag satt utanför hagen i gräset och läste Travrondens tips, och tyckte att det nog skulle gå att lämna honom en liten stund för att äta på stallfiket, inte alltför långt bort.

Smög iväg, hann faktiskt beställa in och äta en halv måltid när högtalarna ljöd över stallbacken – den som har en grå häst lös springande på stallbacken, var vänlig och fånga in den! Så var det med den lunchen. Nä, jag låg inte heller på hotell som många andra gjorde, sov faktiskt utanför boxen. Med en grå häst i toppform vågade man inte lämna stallet, det fanns avundsjuka även på den här tiden. Skulle ju ändå morgonfodra tidigt så. Ofta fodrade jag åt allihop i gäststallet, helt frivilligt. Resorna var ju nästan enda gången hästskötare fick lite ”ledigt” och många festade ordentligt och fick sova ut med lite foderhjälp.

Många resor blev det, och många segrar. När Alexander levererade som bäst, skulle hästägaren byta tränare! Det räckte inte med att vara bäst och vinna! Mycket ville ha mer. Strålkastarljuset var för svagt på en mindre tränare. Kändes som att förlora ett barn. Så många timmar, så mycket glädje. Inte ens tränaren som hämtade Alexander tyckte att det kändes rättvist, men sa – om inte jag tar honom så gör någon annan det.

Nä, han vann aldrig mer något lopp, men han hade "banrekord" på nya tränarens hemmabana. Kanske skenade han. Många gånger, vid rätt tillfällen frågade den nya tränaren vad som var knepet med att få honom att springa. Han fick aldrig veta det. Nu är den tränaren, en av de bästa, död. Så nu kan man ju berätta. Knepet var inte så svårt. Alexander hade sin egen jättehage, fasta rutiner, fick mycket uppmärksamhet och pyssel, och sina egna ston! Ja, även en valack kan få till det och han ”satte på” dem allihop med stånd och vaktade på flocken, fem stycken. Smög på honom i hagen många gånger.

Ett av stona i Alexanders flock hade gått gall ett par år i rad, en sur märr som presterat hyfsat på travbanan. När Alexander gav henne sin kur och hon tillät det fattade man ju att det var dags att betäcka. Sprang direkt över till Skråmsta Stuteri med märren i ett grimskaft, och där kände min tidigare chef på Solvalla Hästsjukhus på stoet, och berättade att det skulle nog fungera nu. Han upptäckte att här fanns bara en äggstock…

Suck. Men. Det blev i alla fall två föl på rad, döpte faktiskt båda två. Knutte Crown efter tränarens pappa Knutte, en härlig, busig hingst som blev ”årets 2-åring” på sin hemmabana hos en ny tränare. För givetvis hade vi sålt nästan hela hästen till tränarens kusin, för att säkert få ha kvar honom i träning…suck igen. Kusinen bytte tränare nästan direkt. Släkten är värst. Nummer två blev Heta Henny (e.Hoot Speed) döpt efter tränarens mamma Henny. Stoet gick skapligt på travbanan och blev mycket riktigt ”het” i sulkyn att tampas med.

Hovtramp/Lasse - "Pyttan" i full karriär...

Varje gång jag ser en ljust grå skimmel måste jag få veta allt. Får ont i hjärtat av längtan efter de två gråa hästar som fyllt min vardag. En valack och ett sto. Trots alla fantastiska bruna som kom efter. Det är något speciellt med grått.

Så kan det gå till i travbubblan.

Hovtramp/Ilse

Orsak till att travhästar dör under träning och tävling...

 

Hovtramp/Lasse

Orsak till dödsfallen är lika många som hästarna som avlider.

Hästvälfärdsgruppen sammanställer alla dödsfall i trav och galopp-Sverige. Hästar som avlider i träning och tävling obduceras, för att fastställa dödsorsak.

Hovtramp/Ilse - egen bild från obduktion

Så tråkigt när det händer, och samtidigt kan vi vara säkra på att Svensk Travsport ständigt jobbar med hästarnas välfärd, både vad det gäller dopning, spödrivning och hästhälsa.

Hovtramp/Ilse

Det som saknas är TID, inte minst för ekipagekontrollanter och banveterinär innan start. Saknas gör också kontrollen av starthästar efter lopp, vilket skulle skingra dimridån betydligt.

Senaste dödsfall på travbanan uppvisade en grupp funktionärer med banveterinär och sjukvårdare i spetsen, att de verkligen hade övat på hur man angriper situationen. Förhoppningsvis övar all travbanepersonal inför det som är svårt att undvika i en elitsport. Vem som gör vad, hur man tar hand om häst och kusk, inte minst chockade närstående i olyckans utkant.

Några hästar som lämnat jordelivet, betar på de gröna ängarna:

Nick I Can Visby 2020

Sir Ratzeputz (träning) 2020

Michelangelo Ås (träning/skadad/avlivad) 2020

Whipped Eggs Östersund 2020

My Gun Dannero 2020

I natt Boko Solvalla 2019

Foaje Bergsåker 2017

Mouron Rouge 2016 Axevalla

Choclate Day 2015   

 

Hovtramp/Ilse

Det finns nog inga sporthästar som får så god skötsel och omvårdnad som travhästar.

Det man kanske glömmer är att en häst är alltid en häst och likt elitidrottsmän måste ha samma kungliga skötsel, näringsintag och vård. Travhästar som presterar och levererar har nästan alltid en följeslagare som sköter dem som sitt barn, och lägger ner hela sin själ för att de ska må bra. När trav och galopphästar dör (jämfört med övriga världen ganska få i Sverige.)

Självklart förutsätts det att hästskötare med starthäst tempar, pulsar och har koll på att hästen är i tävlingsmässigt skick och har dagsform. Stortränare med 200 häst i stallet har ju knappast hunnit hälsa på alla sina starthästar innan de lastas…

Precis som man litar på att funktionärer och banveterinärer tar sitt jobb på allvar och har kompetens att så snabbt som situationen kräver avgöra om en häst ska starta eller inte, med bara 1-2 sekunder per häst. Mer är det inte. Extra provstart sker emellanåt, men det är inte ofta hästar veterinärstryks inför lopp. Om kusk eller tränare har en godkänd förklaring till varför hästen är ”tömhalt” (ATG Live) knyckig, knölig, svettig, ovillig, på gränsen till istadig, disharmonisk, får den starta.

Mette Pökelmanns examensarbete (2015) är läsvärt.

Under SLU/Hästforskning finns mängder av intressanta artiklar och forskningsarbeten, för den som orkar och vill ha facit till gissningar på nätets travsidor. 

Har skrivit om plötsliga dödsfall flera gånger, från reportage till nutida bloggar. Kan inte sluta förvånas över att varken spelare och alltför många aktiva inte förstår att travhästar är elitidrottare på hög nivå. Det som i folkmun kallas för ”brustna blodkärl” är allt från hästens medfödda defekter till av människan framkallade problem, som ibland slutar med plötslig hästdöd.

Har bara upplevt döden på travbanan en enda gång på nära håll. Exsambo (tränare) körde en amatörhäst som var fruktansvärt ”het” och svårkörd. Hästen vann loppet, men dog efter mållinjen! Det man får vara tacksam över är att det inte hände mitt i fältet, och att medtävlare inte kom i vägen. När hästar går omkull i ett travlopp är det alltid risk för ketchup-effekt.

I Pökelmans arbete har alla travhästar som dött obducerats.

I 64 obduktionsrapporter (2000-2014) kan utläsas att vanligaste dödsorsak är cirkulationssvikt (22st) akuta lungblödningar (13) akut cirkulationsvikt och akut lungblödning (8.) Några obduktioner saknar patolog-anatomisk diagnos och två positiva dopingprover har vid obduktionen ej (sekretess) angett dopningspreparat.

Skulle givetvis velat veta, om hästar som obducerades var svenskfödda eller importerade? Medicinering och ”behandling” skiljer stort mellan olika länder (även inom EU) det är viktigt att veta om häst som dött i travsporten är svensk eller importerad. Har under åren gjort mängder med utlandsreportage, som väckt både glädje och ilska. Hästfolk som ”tar seden dit de kommer” vill absolut inte bli påminda om att de använder sig av otrevliga utrustningsdetaljer, metoder och antibiotika som är förbjudna i Sverige. I exempelvis USA handlar allt, precis allt om att vinna, och till nästan vilket pris som helst.

Man tar seden dit man kommer. Även om man är "svensk."

Har följt några dyrt importerade hästar på nära håll, ända fram till slakt, fulltankade med preparat som slagit ut inre organ och omöjliggjort fortsatt tävlande. Dyrköpta individer som offrats för ekonomisk vinning.

En häst som följts på nära håll var en fransk, en fantastisk individ med ett lika fantastiskt rekord och många vinster i Frankrike, som gjord för ”svensk travsport.” Bortsett från en liten detalj, biverkningarna tog ut sin rätt när ingen fyllde på i depåerna. Facit, avlivning. Dyr affär? Ja. Känd förmedlare/travtränare vid affär? Ja.

En lika fantastisk italienskfödd häst slutade på samma sätt, avlivad. Provad hos stortränare som skyllde på att hästen inte ”fungerade.” Såldes som montéhäst via Hästnet med känd ryttare på ryggen, vilket givetvis en utav alla dessa sämre rustade ryttare svalde med hull och hår och köpte hästen osedd. Slutade i Tingsrätten, efter att alla tänkbara sätt som finns utverkats, för att få lämna tillbaks hästen. Det gick inte. Som under tiden givetvis fick kunglig vård och kostades på åtskilliga behandlingar och medicinkurer mot ”magsår” och invärtes problem. Ja, hästägaren ”vann” till slut i Tingsrätten efter förlikning, med lite hjälp bakom kulisserna. Svåraste hästslakten i hennes liv. Man hinner nämligen fästa sig vid hästen om man är normalt funtad.

Har även kunnat följa en svensk rekordhållare, välväxt individ inköpt av ett stall för montébruk. Såldes från välkänd svensk travtränare, som av flera skäl inte skulle haft proffslicens. Facit, har figurerat i trista transporthistorier och frisvurit sig från tränaransvar i Tingsrätten, mot hästägare som också förlorat sina hästar på grund av bristande ansvar.

Hästen jag tänker på med stort H, svenskt rekord i monté, gick inte ens att träna rationellt, det ena problemet efter det andra uppdagades, självklart efter inköp. Fullsketen av DMSO/Dimetylsulfoxid, vilket slutade med att stora varbölder slog upp var som helst på kroppen och hästen till slut blev BLIND. Ja, det finns dokumenterat. Gick inte ens att få  slaktvärde på hästen, då veterinärscanning visade på förgiftning med träspritprodukt. Läs gärna på om hur DMSO framställs.

Har flera gånger varit i luven på en person som säljer DMSO helt öppet på hemsida/nätet, ungefär som det var godis i lösvikt. DMSO är biprodukter från papperstillverkning/skog och används bl.a som thinnerlösning. DMSO gel kan orsaka allergiska hudreaktioner, illamående, huvudvärk, synproblem, torr hud, yrsel, kräkningar, diarré, förstoppning och andningsproblem. Eftersom DMSO absorberas genom hud och kan passera hjärnans blod barriär, kan det bära föroreningar på huden eller från gelen i blodet och hjärnan.

Vad återstår? Att föda upp hästarna själv?

USA-födda och franska importerade hästar som inte ”fungerar” i Sverige beror inte enbart på acklimatiseringsproblem och foderomställningar. Det finns inget travland i hela världen som har så duktiga travtränare och hästskötare som Sverige. Problemet är att problemen medföljer i köpet. Samlingsnamn för importerade problem skylls på halsproblem, magsår och likvärdiga åkommor, men är egentligen något helt annat.

2015 importerades 545 hästar till Sverige och 2016 anlände 584 hästar, mestadels från USA och Frankrike. Export från Sverige handlar om ca 700 hästar per år, åtskilliga säljs vidare till Malta och Estland (exakta listor finns hos ST.)

 

Hovtramp/Lasse - Hambo-bucklan, besök i USA

Med Hambo nära förestående kan det vara bra att veta att Hambletonian har särskilda regler bestämda av Hambletonian Society, som trots att medlet Lasix är tillåtet på Meadowlands inte godkänns på hästar som startar i Hambo eller Hambo Oaks.

Vid ett av Hovtramps Hambletonianbesök (en tävlingsdag) genomfördes 9 travlopp med 83 starthästar, 9 starthästar slapp Lasixbehandling. Under dagen kördes även ett 2-årslopp (11 hästar) varav 3 startade med Lasix (märks med L i banprogram.)

Så vad händer när hästar importeras till Sverige och inte får sin sedvanliga påfyllning? Lungblödning, cirkulationssvikt eller magsår (angripet tarmsystem) förändringar i mage, grovtarm och matstrupe.

Lasix är ett kortverkande diuretikum (urindrivande) medel, den aktiva substansen är furosemid, ett sulfonamidderivat som ökar Na- Mg och Ca utsöndring och ger mindre bikarbonatutsöndring. Vid för höga doser och flitig användning uppstår risk för hypokalemi (låg kaliumhalt i blodet) hyponatremi (låg natriumhalt) hypokalcemi (låg kalciumhalt) hypokloremisk alkalos (syrabasrubbning med för lågt Ph-värde) och hypovolemi (cirkulationssvikt/lågt blodvärde) som även påverkar blodkoncentration av andra läkemedel.

Travsport är en underbar värld för den som tycker om hästar och att tävla, övriga aktörer är bara intresserade av en enda sak, till vilket pris som helst.

Hovtramp/Ilse

En kort saga utan slut...

 

Foto: EAP/Einar Andersson

Ego Boy, en kort saga utan slut...

Boken om Ego Boy finns i  både original och nyutgåva!

 

Söndagen den 27 maj 1973, vann travtränaren och kusken Ingemar Olofsson Solvallas Internationella Elitlopp med 6-åriga dalahästen Ego Boy, efter skiljeheat mot världsettan Flower Child från Cincinatti, USA.

Det svenska radarparet gjorde en prestation jämförbar med vilken annan större svensk sportbedrift som helst. Historien om Ego Boy är nästan är för bra för att vara sann. Om någon hade vågat skriva i dåtidens travtidningar att en svensktränad häst, från ett litet undangömt stall i Dalarna skulle lyckas besegra de främsta och bli en av Europas bästa travare, hade inte många trott detta på förhand.

Ego Boy travade i sitt heat kilometertiden 1.13,8 och fortare hade ingen europeisk häst sprungit tidigare. Elitloppshästarnas sammanlagda insprungna prispengar var denna Elitloppsdag drygt 13 miljoner, av dem stod Ego Boy som fattigast med bara 219 000:- på kontot...

Elitloppet kördes i två heat, Ego Boy vann det första på 1.15,3a, Flower Child med Joe O´Brien i sulkyn vann det andra heatet på 1.13,8a.
Olika heatvinnare innebar att det blev ett skiljeheat. 

Intervjuklipp med Ingemar Olofsson:

 - Vi hade förstaspår och skulle försvara det, Ego Boys chans att slå Flower Child var enbart på speed, det visste jag.
– Jag fick strypa tempot och vi hade knappt styrfart första halvvarvet men 700 m före mål såg jag att O´Brien bytte spår med Flower Child för att attackera, men min häst svarade lätt. Sen ströp jag tempot i sista kurvan och efter en hård speed sista 300 hade Ego Boy inga problem att komma före Flower Child i mål.

Teknisk knockout med sluttiden 1.23,8.

Oj-oj-oj, Ego Boy!


Ego Boy avled ca ett år efter Elitloppstriumfen, 1 juni 1974, då han föll ihop hemma i boxen och bröt nacken vid sjunde halskotan.
Idag ligger han begravd på innerplan av Rättviks travbana och hedras varje år med loppet Ego Boys Minne, vilket körs på V75 just idag, på Rättvikstravet.

Spekulationerna runt hästens död fortgår än idag. Det man kan tillägga som kanske inte alla vet är att Ego Boy var stamkund på Solvalla Hästsjukhus hos sin livmedicus Åke Åsheim och hade månatliga hälsokontroller. Åke (en av mina chefer) var också den som undertecknade obduktionsrapporten.

EAP foto/ Ilse röntgar Ego Boy, Ingemar syns i rutig keps bakom.

En så genomsnäll och lätthanterlig häst han var, till och med på kliniken där vi stundtals hade det lite stressigt med många besök, hästar som sprang på hältgången, blod och medicinlukt som stack i näsan.

En av Ego Boys ljusa hovar ställde till det emellanåt, och det blev en och annan röntgen för att hålla koll. Min dotter som då var ca 4 år och var med mig på kliniken, satt på en liten pall bredvid och tittade på hälsoundersökningen. Ingemar skojade med henne och doktor Åke tog tag och svingade upp henne på Ego Boys rygg. Sen sa han på sin bredaste skånska – kom ihåg nu att du suttit på världens bästa häst!

Obduktionsrapporten finns en kopia av här i en pärm, för gulnat att visa. Så här långt efter Ego Boys död, idag när ditt Minne körs på travbanan, är du ju faktiskt närvarande, även om du ligger under jorden. Tack för allt.

 

Ego Boy, hingst född 12/4 1967

 e.Ego Hanover u.Ankedorle e.Karl Theo

 Uppfödare/ägare: Tage Hedberg, Orsa

 Tränare: Ingemar Olofsson, Rättvik

 

Prestigefyllda segrar:

 S:t Leger 1971, Storsjöpokalen 1972, Silverhästen 1973,

 Mellansvenskt Mästerskap 1973, Internationellt Elitlopp 1973,

 Grosse Prijs der Lage Landen, Holland 1973,

 Hugo Åbergs Memorial 1973, Svenskt Mästerskap 1973,

 Skandinaviskt Mästerskap 1973.

 

Hovtramp/Ilse

Har både obduktion protokollkopia och undersökningsprotokoll kvar, vet inte varför, men var så himla ledsen för att den här fantastiska hästen dog på ett så "brutalt" sätt.

 

 

Den som väntar på något ....

 

Vad väntar vi på?

Att Svensk Travsport ska ta sitt ansvar och huvuden ska rulla? Att någon handläggare ska rullas i tjära och fjäder eller helt enkelt bara att rätt kompetens snabbt ska inhandlas, för att hädanefter sköta export och import åt oss aktiva?

Hovtramp/Lasse - Hästsportens Hus/Silvergrisen

Samma pålitliga, trygga person har under massor av år skött dessa pappersdokument, utan att ett pip har hörts utanför huset. Ja, han har slutat. Något säger mig att han inte ens var glad när han gick ut ur Silvergrisen efter alla dessa år, fan vet varför...

Hur gick det sen? Någon som uppenbarligen inte kunde tillräckligt med engelska/amerikanska blev handläggare för import (export) av hästar till landet Sverige.

Om det inte hade varit för en NORSK kvinnlig journalist, verksam i Frankrike för norska Trav och Galoppnytt, som kunde engelska klanderfritt, medicinsk terminologi och var insatt i travsport. Så uppdagades det värsta som har hänt på en svensk travbana, förmodligen någonsin. Trots kobolt-skandalen, Nisse från Kolmården och resten...

Om bortplockat finns länken här...

  http://www.kristin.fr/2020/06/05/propulsion-hur-kunde-den-har-tragedin-handa/

Kopia från Auktionskatalogen...

Travtränaren hos Stall Zet, ansvarig för Propulsion förstod bevisligen inte att lusläsa importdokument varenda gång stallet importerade en ny häst, fast med strikt tränaransvar ingår detta. Hästägaren (köparen) skummade säkert igenom veterinärutlåtandet, men överlät åt tränaren ? att stoppa pappren i nån pärm på kontoret. Och där hade de fått ligga ifred, OM inte den norska journalisten hade granskat just dessa dokument! 

Hovtramp/Lasse

Propulsion är en fantastisk häst oavsett vad utslaget blir i augusti då en extern utredare som Svensk Travsport anlitat kommer med sitt svar. Pehr Jern (Combitech) har haft uppdrag åt svensk polis, Europol och EU-rådet. Vi får verkligen hoppas att slutet blir acceptabelt för alla parter.

Bakgrundsfakta Propulsion förutom Elitlopps-seger 2020 och ”alla miljoner på kontot.”

Som avelshingst kommer förmodligen (måste) tillståndet bli indraget och de som redan har en avkomma i hagen måste ? få starta sina guldklimpar. Konstigt vore det väl annars.

Hovtramp/Lasse - insemination på sto

Prispengarna är en het potatis, det kan bli återbetalning.

Propulsion startade inte i USA som 2-åring, vilket är vanligt eftersom unghästprestationer är det som smäller högst senare i livet.

Som 3-åring blev det 80.000 dollar på kontot. Enligt inside information starter med tre sulor och järnskor på båda framhovarna. Fattades en sula?

Nervsnittades sedan med laser som 4-åring. För att upptäcka ingreppet behöver både kron och hovled palperas med nål, för att upptäcka om känsel finns. I USA är detta ett godkänt ingrepp och behöver inte ens rapporteras till USTA, däremot måste ingreppet registreras på den klinik som utfört ingreppet.

Två kval-lopp och ett fåtal starter blev det innan hästen togs ut på auktion av (ö)kände tränaren Tony Alagna, har sålt många hästar utomlands, och ägaren till Brittany Farms. Melander-Marcus fick uppdrag att titta över Propulsion tillsammans med veterinär, före auktion, men hittade inga synbara defekter. Hästen ropades sedan in på auktionen av Marcus Melander för Stall Zets räkning och 215.000 dollar senare.

Veckan efter överlämnas informationsdokumentet till USTA, att hästen nervsnittats i april. Varför lämnade tränare/ägare in detta efter auktion? Denna typ av veterinär information står alltid på exportcertifikat och måste även skrivas in i hästens hästpass (obligatoriskt i Europa.) Vilket i praktiken betyder att hästen inte ens var importberättigad till Sverige, varken för tävling eller avel.

Om reglementet i nuvarande form ska efterlevas, bör varken avkommor efter hingsten få registreras eller bli startberättigade, trots att alla dessa stoägare handlat spermier i god tro. Milda makter.

Samt ska alla prispengar intjänade i Europa återlämnas? loppresultat justeras ? (och alla som blev prisplacerade i Propulsionloppen flyttas ett steg framåt, ungefär som en Fia-pjäs. Hingstens möjligheter i Sverige utplånas för all framtid. I USA går det däremot fortfarande bra att både avla och tävla…och lite till.

Som en amerikansk hästskötare sa en gång

Life is a bitch and then you die.

Hovtramp/Ilse

Kejsarens nya kläder

 

Skillnaden mellan när nykläckta hästsportjournalister och ärrade krigare våldför sig på tangentbordet är stor. Att läsa mellan raderna eller ha egna upplevda ”minnen” av det skrivna ordet, ger ett helt annat resultat än att bara hämta in lite bakgrund (skvaller, osociala media, Trav365) från nätet.

Foto: Hovtramps häst till höger

Riktiga hästsportjournalister är tämligen utdöda. Enstaka överlevande fick säkert chansen att säga upp sig själv. Sanningen ska inte saluföras, linda in, uteslut och vänd blad. Det finns inga efterträdare till Red Mile, Harper, Peter Kastensson, Ola Persson och Owe Frihammar. De som vågade sätta orden på papper.

Snabb genomgång av nutida ”travläsning” rapporterar enbart på ett enögt sätt, händelser beskrivs lika torrt som valpropaganda eller skorpor. Ingen källkritik eller grävande journalistik, oftast bara ett beklagande och uppräkning av vilka man inte fått tag i för att kommentera det de nyss skrev. Politiskt korrekta artiklar behöver faktiskt inte betyda att du känner dammsmak i munnen och hellre sticker nålar i ögonen än dör uttråkad.

Läser självklart hellre roliga, unika reportage om de som inte har sjutton miljoner på banken och bara en fantastisk häst i stallet, hellre än om någon catchdriver som har det jobbigt mellan loppen på landets alla travbanor och nån privattränare med obegränsade resurser. Hur många omslag på travmedias tidningar visar det förstnämnda?

Kejsarens nya kläder, fortsätter med hjälp av ”folkmobben” de som inte har insyn i verkligheten och bara tycker någonting. Alternativt inte har kompetens att förstå vad tyckandet ställer till. MeToo är det absoluta exemplet i modern tid. Utan att ta handlingar som verkligen skett i försvar. Även travsporten fick sin beskärda del.

Ett nyligt exempel som inte många ens har tänkt på, är vad som händer ? om du dagen efter att en häst piskats i lopp med tre randiga utgjutningar på rumpan, släpps ut i hagen, där alla kollegor och folk som passerar kan se eländet? Ingen har tidigare vågat anmäla kuskar som satt i system att i sista sväng i loppet guppa, rycka huva/urryckare och samtidigt smälla till. Alltså, vad händer dagen efter när kollegor på travbanan får syn på hästen i hagen med tre rejäla piskrapp på rumpan? Med strikt tränaransvar är svaret enkelt. Kollegor anmäler anonymt och tränaren får skulden. Klart. I travsporten håller vi ihop, tystnadskultur råder.

Hovtramp/Lasse - Zoogin

Ett äldre exempel är Zoogin, den nyligen bortgångna, fantastiska 30-åriga travhästen som gjorde 96 starter (51-19-18) innan han försvann bakom järnridån. På riktigt. Blev avelshingst först i Finland och sedan 2013 i….Ryssland.

Kjell Svanstedt (Åkes äldre bror) skötte Zoogin fram till sista start på Romme 1999, i American Trot där hästen slutade med en fjärdeplats. Mycket fick de uppleva tillsammans, hästskötaren och hästen, förutom alla fantastiska vinster och vinnarcirklar.

Inte minst den turbulenta tiden med El-ON eller EL-OFF (grisfösaren som slutade i en rätts-sal.) Med siktet inställt på flytten till Vero Beach i USA tillsammans med takpanne-Bender var det det helt nödvändigt för Kung Åke att bli helt frikänd, oavsett skuld. I ”det förlovade landet” släpps juridiskt stadgat kriminellt belastade personer inte in. De har säkert nog av sina egna.

Vilken rättsröta. Och vilket liv det blev.

Advokat Silly Billy (Leif Silbersky) gjorde sina fantastiska utläggningar och hela Sverige, inte bara travfolket, tyckte någonting och alla bestämde på vems sida om planket de befann sig. Stig H och Stefan Melander uttalade sig till fördel för Svanstedt och allmän uppfattning var att de som anmälde led av avundsjuka och hämnd.

Hovtramp/Lasse

MEN. Plötsligt stod det en man, en före detta hästskötare i vittnesbåset, och erkände under ed. Han hade använt grisfösaren på uppdrag av - eller tillsammans med - de tre åtalade. Dag tre av rättegången mot Åke Svanstedt och två av hans anställda blev minst sagt dramatisk.

Vittnet, en anställd hos Åke Svanstedt mellan 2002-2007, valde en helt annan historia. All American Cool, en tidigare häst i träning hade fått smaka på elpinnen, men brottet var enligt svensk lag preskriberat (djurplågeri behandlas inom fem år.)

En detaljerad historia mellan 2002- 2005, med flera hästar och tillfällen där han själv är med och använder grisfösaren. En häst sparkade bakut och träffade grisfösaren, som går sönder. Han tar då med den hem och lagar, innan han lägger tillbaka den på hyllan där den förvaras.

Försvarsadvokaterna till de tre åtalade dissekerar det nya vittnet och hårt pressad erkänner han att han ljög tidigare i polisförhöret för att skydda både sig själv och sina kolleger och vänner, men att han nu under ed inte vill ljuga och bestämt sig för att säga sanningen.

Kammaråklagare Anders Gustafsson gjorde en ny anmälan om djurplågeri, om den incident 2005 då vittnet berättat att han och två av de åtalade, Carl Johan Jepson och Glenn H Persson, körde med grisfösare på Icing Laday. Hästen stod på Svanstedts träningslista, men här poängterades att tränaren inte hade med den händelsen att göra.

Ytterligare en före detta anställd hästskötare (fick sparken från både hästkliniken på gården hos Fru Korpen och hos tränaren) vittnade om grisfösare på Bjertorp. Hon hade fått bära den till träningsbanan och lämnat till kusken som använde grisfösaren på en häst. Hästskötaren vittnade också om ytterligare ett tillfälle då en häst bands upp inne i stallet, och en annan hästskötare använde den på hästen. Hon vittnade under ed att allt utfördes på uppdrag av Åke Svanstedt. Den här tjejen hade lite vassare armbågar än resten och tog Facket till hjälp, fick rätt angående uppsägningarna och "efterskottslön" utbetalades. Efteråt skaffade hon egna travhästar, och vann lopp.

Han som vittnade under ed om att det som inte hade hänt faktiskt hade hänt, fick dagsböter. Blev dömd för något som Svanstedt och övriga blev frikända för, det som inte hade hänt. Vad han gjorde efteråt? Studerade juridik.

Alla vi som deltagit på insidan under 70, 80 och 90-talet vet att detta har hänt, på många ställen och de flesta av oss har till och med varit närvarande vid något tillfälle av övergrepp mot hästar i träning. Har vi vågat ingripa? Några enstaka gånger som sedan tystats ner.

Svensk Travsport har ett antal ärenden gömda i lådorna som aldrig kommer att få se dagens ljus. Tänk om hästar kunde tala.

Hovtramp/Ilse

 

Dags för ny kull "svenska" travtränare att kläckas!

 


Hovtramp/Lasse

Skillnaden i höst, blir att det är fritt fram för utländska tränare att söka svensk licens. Som travsporten ser ut i Europa just nu är det många som vill till Sverige. Varför vill de inte till Frankrike? Vi (de flesta) vet svaret. Med EU:s samverkan är det svårt att säga nej, utom till norrmännen, som inte är med i EU.

Stallporten är vidöppen i höst, nu blir det åka av!

Hovtramp/Lasse - Kevin Oscarsson där allt började...

Åtta svenska, modiga aktiva tränare/kuskar känner sig manade att ta upp kampen med nuvarande ca 365 svenska proffs. Tillkommer gör också konkurrensen med en ständigt krympande skara amatörer B-tränare. Såvida de inte lånar ut hästen i lopp till lånekuskarna, alla dessa catchdrivers, som just nyligen bortgångna Jim Frick varnade för på ett tidigt stadium. Alla som sökt till proffstränarkursen i höst är yngre förmågor utom en, Björn Persson från Bergsåker (född 1967) B-tränare.


De som ska sitta i skolbänken i höst är Anders Eriksson (1990) Jasmine Ising (1990) Kevin Oscarsson (1995) Kevin Svedlund (1993) Linus Svensson (1981) Philip Wahlström di Luca (1996) Linn Strandqvist (1989) och Viktor Lyck (1993)

Tränare med utländsk proffslicens behöver ”bara” en tvådagarskurs:

 

Foto: Le Trot

Alessandro Gocciadoro, ”gul kusk” och mest känd för avstängningar och av Svensk Travsport utkastad från svensk filial (numera upphävt beslut.) Även Francesco Castelluccio och Vincenzo Castiglia blir svenskar på två dagar.

Kanske lite lättare att göra sig förstådd med norrmännen, med norska oljepengar och en travsport som ligger på rygg i hemlandet kommer ett helt gäng över gränsen för att tampas med di svenske. Dessutom lämnar ju ATG redan nu bistånd med V75 till våra norska vänner.

Här är norrmännen som önskar svensk filial eller bli svenska: Anders Wolden Lundström, Arild Eggen, Göran Antonsen, Hans Christian Holm, Jan Roar Mjölneröd, Jan-Rune Gaustad, Knut Arne Ödegård, Morten Almeland Pedersen, Odd Arne Sagholen, Ole Johan Östre, Per Oleg Midtfjeld och Stian Eilefsen.

Hovtramp/Lasse 

Tja, det kommer bevisligen inte att bli lättare med detta tillskott av tränare att komma med i loppen, och förhoppningsvis tar de inte med sig all sin personal till Sverige… Förmodligen kommer kallblodsfållan att få ett rejält uppsving med norska kallblod, som likt de finska pållarna mer liknar varmblod och inte har mycket kvar av sin ursprungliga ”look.”

Lite bakgrundsfakta om "gul kusk"

Alessandro Gocciadoros tidigare hästägare har numera ett samarbete med Björn Goop, Timo Nurmos och ett par till som har flera italienska hästar i stallet. Den kanske bästa hästen Vivid Wise As, var den allra första som bjöds in till Elitloppet i år, och flyttades rekordsnabbt från Gocciadoro till Björn Goop, efter ett antal skandaler. Galopperade nästan omgående i Elitloppet, men efter helgen flyttades hästen tillbaka till Gocciadoro, och i Italien vet man hur man får fart på hästar...

Hovtramp/Lasse

Det känns ju lite så där med det där samarbetet.

Vivid Wise As vann Gran Premio Gaetano Turilli direkt efter hemkomsten och nyss togs en ny grupp I-seger, Gran Premio Freccia d' Europa i Neapel. Vivid Wise As vann enkelt med Gocciadoro i sulkyn. (1.10,4a/1600 meter.) Ett par längder före Zefiro d'Ete och svenskfödda Deimos Racing (3:a.) Gänget delade på prissumman 180.000 Euro…

I mitten på september genomförs förberedande tvådagarskurs i Hästsportens Hus. Utländska proffs som vill ha svensk licens, behöver alltså bara offra två dagar och klara ett kunskapsprov. Hoppas tävlingsreglementet ingår. Undrar hur många tolkar som behövs? Minst två i alla fall, för ibland betyder inte samma sak ens samma sak…

Så säger reglementet om svensk licens för utländska tränare:

"6 § Filial i Sverige för utländska tränare 

En utländsk tränare med motsvarande svensk A- eller B-licens som vill ha filial i Sverige ska godkännas av Svensk Travsport. Tränaren ska kunna uppvisa ett intyg från centralförbundet i det land där tränaren är licensierad om att tränaren har rätt att bedriva filial i Sverige. Hästarna på filial i Sverige ska fortsatt vara i träning i det land där tränaren är licensierad och anmälas som gästhästar till lopp i Sverige. Aktuell träningslista på hästar i Sverige ska inlämnas varje månad till det lokala travsällskap där hästarna är uppstallade. Filial i Sverige för utländsk tränare godkänns under cirka ett år. Tränare som efter det önskar fortsätta verksamheten i Sverige eller som senare år önskar återkomma med ny filial ska då ansöka om svensk tränarlicens. Annars har Svensk Travsport rätt att avvisa tränarens filial i Sverige.

Benvenuto och Velkommen då...

Hovtramp/Ilse

 

Svar på insändare från läsare

 

2020-07-25 03:17:48 - KURT GRADLING, KURT.GRADLING@GMAIL.COM

Vid förra starten blev kusken/tränaren avstängd för "övrig felaktig drivning". Vad hände då och hur var det med instruktionen?

Tack för att du läser och tar del av "hästvälfärden" i svensk travsport...

Dino Dollar kan själv svara på frågan.

- när min tränare blev avstängd förra tävlingsdagen så berodde det inte på spödrivning, läs under loppets resultat. Det handlade om att gunga sig fram i sulkyn, det är inte heller godkänt. Idag mår jag bättre, men jag visar tydligt att - kom inte nära! Har KYLLREA på arslet, hur kul är det.

I stallet finns övervakningskamera, som tydligt visar en rund, fin blank rumpa på väg ut ur stallet, med denna kusk, en rumpa helt utan märken. Att många kuskar sätter i system att samtidigt "rycka och klappa till" borde du med flera begripa som kört lopp/obbat i hästsporten så länge. Det här var andra gången det händer i lopp, alltså en gång för mycket. 

Djurskyddet och banveterinärens bedömning rimmer inte med vad piskrappen "kostar" i Svensk Travsports spöreglemente. 

Nu får det vara nog. 

Dino Dollar