STALLET

mötesplats

för Hästar & Hästfolk

Blogg

Var det bättre förr?

 

Vem är det mest synd om nu då?

Mycket tid ägnas åt att skälla, gnälla, uppfostra och vädra åsikter. Så har det alltid varit, däremot har väl möjligheterna förbättrats med Internets inträde i Cyberrymden. Skvaller och intriger blev fplötsligt offentliga.

Teknisk utveckling går inte att stoppa, försök. Bortsett från Corona-pandemi var travbanorna i ärlighetens namn rätt tomma redan före Corona-utbrottet, eller hur. Som otrogen, med ett ben kvar i galopp, kan man utan att ljuga påstå att betydligt fler besöker galoppbanorna. Travbanornas publik, består av närmast sörjande och de sista entusiasterna, som går att räkna utan kulram.

Hovtramp/Lasse - segerglädje med Magic Tonight 2015

Hur man ska locka folk till travbanorna med konkurrenter som ATG Live, TV-trav på x antal kanaler och spel på hästar från mobilen, som dessutom registreras, är en bra fråga. Jobbigt läge. För travbanor, både med och utan Corona-restriktioner.

Oavsett hur mycket skit som kastas på ATG:s Livesändningars ”experter” och hur mycket höhö och Fäbodjäntor som dansar förbi, finns alltid något att ”prata” om. På Facebooks travsidor, Twitter och i övrigt trav-media. Här också. Vi har faktiskt rätt att tycka, framföra åsikter, som förhoppningsvis ska leda till något bättre. Enskilda personer med narcissistiska drag som tar ton på travets nätsidor, har inte mer rättighet än någon annan att tycka. Inte mer än mig. 

Förr kunde man välja på pest och kolera, det kan man inte längre. Missnöjet riktas konstant mot travsändningar. I den TV-kanal som lever i symbios med ATG trängs ”experter” som berättar för övriga hur det går till i travsportens underbara värld. Enstaka med diger CV som räcker för att sitta med i studion, andra sitter med för att tittare ska ha något att reta sig på, och prata om. All reklam är reklam.

Snabbt märks vilka som suttit där för länge.

I travsportens bubbla är det svårt att ha lik i garderoben. Inte ens små misstag som att en enda gång ha kastat en barstol på kollega, sålt ett par svarta lägenheter gills, då får travsporten sorgkanter. Du åker ut, men resten är kvar. Alldeles för många, pengar tickar iväg.

Finns inga neutrala, kompetenta människor kvar? som lämnat travsporten, och kan sitta som expert i studion utan att jäv uppstår? Var har man sympatierna, hos konkurrenter eller egna? Det, kan nog alla svara på. Borgås är nog det neutralaste man kan hitta, sitt kvar. Kusken (extränare) får inte sitta i Tv-studion, kan bli smittad av Corona som 70+. Synd.

Hovtramp/Lasse - Borgås och Kusken  Lennart Forsgren

All reklam är reklam. Utan hänt i vecket eller bränt i häcken stannar även travsporten, och spel på hästar som driver aktivas kämpande för prispengar. Bygdetrav har självklart sin charm, kaffeburkar och bensincheckar ska inte föraktas, men väldigt snart måste aktiva tillsammans ta i med hårdhandskar för att få ordning på ”vår" travsport. Börja med att granska vilka som går ”våra” ärenden! Är vi nöjda? 

Dålig ”reklam” är dopning, halta hästar, spödrivning, aktiva som skämmer ut resten! Seriösa hästmänniskor som vigt sitt liv åt hästar ska inte behöva skämmas för andra! Handläggare som svarar –godda´ yxskaft när man har en allvarlig fråga, bör bytas ut illa kvickt. Oavsett om man är aktiv med häst eller ska låtsas sköta travets affärer gäller uppförandekod. Den omfattar alla som sätter sin fot i ett stall, på en travbana eller har något enda litet fjun med travsport att göra.

Ett önskescenario vore ju att alla företrädare visste vad de pratade om, hade hyfsat fläckfri bakgrund och inte hela tiden ville saluföra sig själva. Oavsett om de har kontorsjobb i travsporten, stall eller media-jobb. Så undviks jävsituationer. Expert i Tv-sammanhang ska medverka neutralt, hålla sig till reglementet, utan att ta ifrån banveterinärer och domare jobbet. Att gissa i tid och otid och prata i mun på varandra. Ja, man kan skruva ner ljudet, eller enbart lyssna på travbanornas egna löpreferenter, på sina håll riktigt duktiga och underhållande, utan att avslöja sina sympatier.

Paragrafrytteri och förmyndarpolitik, har vi råd med det? Nej. Tystnadskultur och många obesvarade frågor från Svensk Travsport, med egentligen ganska enkla svar, har ju knappast ökat intresset för hästägande. Reglemente är ju till för att följas? Inte alltid. Har vi råd att förlora fler uppfödare, tränare, hästskötare eller spelare? Svar igen, nej.

I den utdöda hästägargruppen fanns tidigare starka krafter, som stred för att få rätt handläggare och företrädare i både hästägarföreningar och i Silvergrisens kontorslandskap. Minns det som igår.

En aktad hästsportjournalist/hästägare tog ton i Solvallas Hästägareförening. Lasse Åkeby, stridbar hästägare och debattör på Solvalla som delägde Mustard. Nä, det var inte bra. Uppgiften var ju inte att skapa bättre förutsättningar för hästägare och uppfödare, det var att äta lax på årsmötet i lugn och ro och ha det trevligt tillsammans. Ja, vi avgick samtidigt, för att aldrig återkomma. Så lugnt och skönt de fick utan Lasse och kompani, och den gnälliga hästägaren Karlsson, som nästan gratis höll i hela ekonomin för den neutrala föreningen.

Tomma travbanor är med eller utan Corona ett trist faktum. Det har inte hänt så värst mycket sen eldkvarn brann. tyvärr. Vad gör man egentligen under normala förhållanden, för att nå ut till presumtiva (nya) kunder och hitta levande människor att fylla publikplatser med?

Hovtramp/Lasse

Det räcker ju definitivt inte med att annonsera i banprogram…som riktar sig till redan uppfångade kunder. Hur hittar man nya kunder? Inte så svårt som det låter, faktiskt. Största problem är att många som har chansen (jobb och LÖN) sitter nöjda och litar på att travbanan är ett självspelande piano.

Travintresserade vill inte alltid äta upp sina pengar på flashiga, opersonliga restauranger. Men, alla vill spela på någonting, vinna något. Vinner man inte på hästar vill man i alla fall ha fått en upplevelse med sig hem. Vad är då rätt marknadsföring? Ja, det vet de som inte har en aning om att travsport finns, och aldrig lagt en krona på spel på hästar.

Foto: ATG/Kanal75

Filminspelningar för miljoner kronor hade kunnat läggas på prispengar istället. DÅ hade fler velat vara hästägare, uppfödare, tränare…Harry Boys glada utrop – Ingen dröm är för stor, alla kan vinna, är en sanning med modifikation, som det sällan talas om. Winnie är ju söt att titta på och är ju i alla fall en häst. Winnisarna kan få vara kvar.

Mer uppmärksamhet borde läggas på RÄTT aktiva, tränarna och de som tar hand om spelobjekten (hästarna.) Det hade säkert kunnat väcka insomnade berg. Exempel: G75 på Boden, varför i hela friden skicka iväg toppluvor från Silvergrisen till norrlandsbanan? det finns ju en mediatränad sportchef på plats! Med bättre koll på banans starthästar och som säkert klarat av att hålla i en mick (mediabevakningen.)

Varför inte låta en helt vanlig hemmatränare som inte startar den dagen sitta med i studion? Varje gång, på varje travbana. Man behöver inte ha hundra hästar i stallet för att ha uppnått kompetens. Folket i stugorna som slagit på TV:n tror nog snart att Örjan och Björn både tränar och äger varenda häst i hela Sverige.

Lånekuskar har vi väl nog av ändå, de kan sitta nån annanstans. Finns det ingen som begriper längre utan att dela ut pekpinnar och sätta sig på för höga hästar? Med handplockade galjonsfigurer och tveksamma företrädare i Svensk Travsports korridorer förbrukas förtroendet snabbt. Till slut sker en utarmning av ett svenskt kulturarv, som glatt så många under så lång tid. Travsporten självdör på sikt. Stackars alla nybakade tränare, ska de stå där med tomma stall eller äga alla hästar själv? Och vad ska 350 handläggare fakturera och organisera för något?

Foto: EAP/Einar Anersson pressbild

Med fabrikörernas och grosshandlarnas naturliga avgång (döda) har nya generationer inte mäktat med att hålla häst i travträning, såvida inte sedelpress funnits i källaren. Professionella människor med kompetens som vigt sitt liv åt att träna hästar under många år tvingas sluta, när konkurrens består av kreti och pleti som med licensändringar plötsligt konkurrerar på lika villkor! Så.

Varför betala mer än man behöver? Så resonerar självklart hälften av de som inte kan skilja på skit och pannkaka. Alternativt skiter i vad som händer i stallet, bara hästen vinner lopp. Slit och släng, köp en ny häst. Stekare och grabbgäng vill fika där strålkastarna lyser starkast, tillsammans med de som öser ur obegränsade bankfack. Så ser det ut just nu på många håll. Skit i kompetensen, låt alla som vill ha licens få det. Fakturera mera. Fast för alla de som verkligen tycker om hästar och kan någonting, som inte enbart ser hästar som en faktura och spelobjekt, blir det nog svårt att överleva på sikt.

Konsortsier och andelsägande har tagit över, men hur kul är det att dela häst med folk man inte känner? Nä, det var inte kul. Såvida inte någon som brinner för travsport ser till att det blir kul! Alla som äger en svans på en häst vill ha underhållning, upplevelser och framför allt känna sig delaktig. Utan att få narcissistiska, egotrippade konsulter på halsen.

Hovtramp/Ilse

Lika trist som att dela häst med folk man redan känner. Som vänder kappan efter vinden. Har man inte blivit osams förr, så lär man bli det när hästen får för sig att trava in pengar. Då ska det genast bytas tränare, kusk, foder och under ska ske, helst igår. Det handlar om ekonomiska snålvindar, grupper för inbördes beundran och att travsport allt mer börjar bli en sport för allt utom hästfolk.

När hästar egentligen är det bästa som finns! Den ultimata kicken av spänning och glädje, blandat med frustration och sorg, allt vi behöver för att känna ”livet” i oss. Visst behövs regler men sporten ska absolut slippa minst hälften av alla importerade plasthingstar och andra dumheter, se till att bereda plats för svensk uppfödning och värna om hästägare, tränare och hästar. Så länge vi betalar kalaset. Vad ska ni göra sen? När ni inte har några hästar att spela på...

Hovtramp/Ilse

 

 

 

 

Domaren dömer!

 

Oavsett vad vi vanliga dödliga tycker är det domaren som dömer. Ibland får travsportens domare alldeles för mycket skäll, och ibland på tok för lite! En kompetent domare med rätt bakgrund och CV förstår att ibland måste man jobba även för att förändra reglementet, och dessutom se till att förslaget hamnar på rätt bord.

Dåliga exempel på domslut finns det gott om. Sällan eller aldrig ifrågasätts eller efterfrågas domarnas och även funktionärernas bakgrund eller kompetens? Travbanorna ”uppgraderar” funktionärer varje år, frågan om är bara hur, var och när. Det kan ju (för i helvete) inte räcka med att man kört ponnytrav och fyllt 18 år. Jaså.

Hovtramp/Ilse

Precis som i alla andra yrken där neutralitet krävs, har banveterinärer, domare och funktionärer en viktig och avgörande roll. Den makt som vissa besitter är ostridbar och kan stänga en hel trav och galoppbana på en minut! Oftast beror det på djurskydd, otjänliga underlag, för varmt eller för kallt väder för hästarna, kan få banveterinär att ställa in en hel tävlingsdag. Bara för alla aktiva att åka hem igen. 

Banveterinär är anställd av Jordbruksverket och har alltid sista ordet. Både banveterinär och domare står på sidan när egna uppfödningar eller starthästar är på banan. Påpekade faktiskt en jävsituation vid ett tillfälle, då banveterinärens egen stuteriuppfödning fanns med i veterinärvolten. Har svårt att tro att en häst man själv fött upp får utvisning om den är halt, tveksamt. Rätt ska vara rätt, inga favörer och må bästa ekipage (häst och kusk/ryttare) vinna.


Varje tävlingsdag arbetar ett 15-tal personer som domare och tävlingsfunktionärer med olika uppgifter. Olika personer är givetvis olika lämpliga för uppdraget, något som de aktiva sällan vågar kommentera.

Funktionärer går runt i gäststallarna och kontrollerar hästpass, att chip och reg.nummer stämmer med hästen i gästboxen. Dopningskontrollanter måste hålla jämn kvalitet. Solvalla har tur med sin inventarie Lotta, som snabbt och snyggt gör rätt. Har både sett och upplevt motsatsen, tyvärr. Alla hästar vill inte pissa i en håv, eller låter sig stickas direkt efter lopp.

Hovtramp/Ilse

Måldomaren är högste chef, som beslutar om ordningsföljd i mål och fastställer hästarnas sluttider.

Måldomarnämnden är tillsammans med måldomaren tävlingsdagens högsta beslutande organ, undantag det som banveterinär avgör enligt sina instruktioner från Jordbruksverket. Måldomarnämnden hanterar även händelser utanför tävlingsdagen som berör tävlingsverksamhet.

Bandomare och bandomarnämnd studerar hur hästarna springer i loppet och diskvalificerar hästar för otillåten gångart (galopp och passgång.)

Huvudstartern ansvarar tillsammans med understarters för loppens starter. Huvudstartern rapporterar överträdelser till måldomarnämnden och kan avvisa en oregerlig (besvärlig) häst från att starta.

Hovtramp/Lasse 

Dopningsprovtagaren är ansvarig för all provtagning.

Ekipagekontrollanten är kontakten mellan aktiva och måldomarnämnd och finns på stallområdet under tävlingsdag.

Hovtramp/Lasse

Ekipagekontrollant granskar hästar och kuskars utrustning, ser till att nummerbrickor delas ut och tar beslut om stänkskärmar.

Riksdomaren tjänstgör vid rikstotolopp och när Svensk Travsport anser det nödvändigt. Riksdomaren fungerar som rådgivare åt lokala funktionärer och ingår i måldomarnämnd under vissa lopp. Kan om särskilda skäl föreligger även utses till måldomare. Riksdomaren är ansvarig för informationen till media.

Vad har landets fem riksdomare för bakgrund, vad är lämpligt för den uppgiften? Någon som vet eller sett CV...

Just nu diskuteras högljutt om en händelse i senaste V75 på Romme. Alla skriker rätt ut hur fel domaren dömde (frikände och lät häst och kusk behålla segern) efter att ha kört innanför fem vita pinnar på målrakan. Måste vara den tråkigaste V75-seger den kusken upplevt i sitt liv...

Även riksfunktionärer kan göra fel, den mänskliga faktorn. Domare har manövrerats ut tidigare från båset, enbart med hjälp av högljudda röster och näthat. Hålla sig väl med ”rätt” personer verkar vara viktigt. Vid ett tillfälle ropade domaren ut fel häst som 3:a, den som var 4:a i mål.

Vilket liv det blev, på spelare och aktiva. Eftersom dömt är dömt. Domaren gick hem, och kom inte tillbaks, fick enligt skvaller sparken omgående. För ett enda misstag? Ungefär som att få livstid för en enda fortkörning. Man undrar ju givetvis om domaren inte var tillräcklig kompis med sin travbana och ST, hade de äntligen fått en chans att bli av med honom? En gång är ingen gång, fast inte den här gången?

Staffan Falk tillhör de mest erfarna när det gäller travtävling och hästar, få av sittande riksdomare kan ståta med att ha kört nästan tusen lopp, tränat, fött upp och ägt hästar. Dessutom många år som lärare i matte och No, vilket förmodligen garanterar även en viss pedagogisk ådra? Kallblodsintresserad och har plats i Sleipners Riks-styrelse. Svårt att hitta en liknande påläst riksdomare, kloning är kanske enda chansen.

Ytterligare en domare (riks/måldomare) försvann kvickt ut bakvägen efter tråkiga incidenter. Efter att ha dömt ett tiotal V75-omgångar under extremt kort tid (alla extra V75) blev två överklaganden droppen.

När överdomstolen (givakt!) tog bort tre av honom utdömda avstängningar för oreglementsenlig drivning i storlopp under ett enda år (Kriteriet och Derbyt) fick riksdomaren nog. Frågan kvarstår, duger de filmer domare har tillgång till från lopp, räcker erforderlig utbildning, dömer domare på rätt nivå?

Riksdomaren Jan Törnqvist blev riktigt arg och slutade, läs varför…

Inte ens penningstinna lopp som Elitloppet klarar sig. Riksdomare Dick Sjöberg (tidigare A-tränare) diskade hästen Earl Simon i senaste Elitlopp, vilket givetvis gav ringar på vattnet.

Travrondens Dennis Engelbo gjorde 2018 en enkät med landets måldomare...En fråga var – hur väl kan du reglementet mellan 1-10? Siffran1 motsvarade ”inte alls” och 10 ”som ett rinnande vatten.”

23 måldomare svarade:

1 svarade alternativ         6
1 svarade alternativ         7
6 svarade alternativ         8
12 svarade alternativ       9
3 svarade alternativ       10

Senaste friandet av V-75vinnaren på Romme verkar inte ha något slut! Alla tänkbara media har plötsligt fått fart på tangenterna…Facebook, Twitter, trav och tipstidningar, dagspress, nätsidor av alla de slag…

Storspelare som legat gömda i garderoben (av förklarliga skäl) en längre tid spydde ut sin galla på twitter – ”superskandal, kan inte bedöma om han vinner fördel! Sluta nu!”

Riksdomaren Johan Pettersson uttalade sig i direktsändning under V75 i TV12. -Vi kan inte med hundra procents säkerhet säga att kusken vinner egen fördel, då kan vi inte diska helt enkelt.

Böter blev 1500 för att ha kört utanför bangränsen. Fem (5) vita pinnar och lite vingel på upploppet, men även utvändig lånekusk vinglade sista 50 ? och bröt ner en smula, vilket givetvis inte blev några böter. Populär och ha begåvats med permanent amnesti i V-75 sammanhang hjälper.

Enligt tävlingsreglementets paragraf 64 som behandlar grunder för diskvalifikation står: ”Ekipage som i sin helhet eller till del kör/rider utanför bangränsen kan diskvalificeras. Ekipag ska dock diskvalificeras om det vunnit fördel”. 

V-75 omsatte 129 miljoner kronor på Romme.

Riksdomare som ofta uttalat sig i press och media:

(Jonny Staaf) Per-Olof Grannas, Dick Sjögren, Johan Pettersson, Kirk Pettersson, Björn Persson…

5/12 2012 infördes riksdomare på V75, som ersatte riksfunktionär. Kuskar, ryttare och publik ska veta vad som gäller, sa Göran Wahlman, jurist på ST. Han glömde en viktig målgrupp – spelarna. Kanske de mest intresserade av domsluten. Feldömt kan betyda 0 kronor tillbaks.

Svensk Travsports hemsida:

Är du över 18 år och intresserad av att arbeta som funktionär ska du börja med att kontakta din närmaste travbana, som regelbundet ger lokala kurser för nya funktionärer. Har du väl gått en sådan är du välkommen att ta del av Svensk Travsports utbildningar för funktionärer.

Domarbåsen och funktionärsfållan fylls ständigt på och många nytillskott är unga damer. Inget ont i det, men...

Hur mycket erfarenhet kan man ha hunnit få när man precis fyllt 18 år? Flaggvakt är väl ok i ponnylopp, men resten…

Hovtramp/Ilse

 

Är det skillnad på skit och pannkaka?

 


Hovtramp foto/alla bilder co

När förlorar en tränare (trav, galopp och ridsport) licensen, och varför?

I en krönika av en travtränare (156 hästar i stallet och stora framgångar) uttalades önskemål om att kollegan i Proppen-gate ska ta ”bladet från munnen.” Är det spökskrivaren (Veckobrevet?) eller mindre påläst travtränare, som inte nöjer sig med juridik?

Under pågående utredning har alla, alltid, munkavel (sekretess.) Kanske man inte heller ska kasta sten i glashus, vi är ju alla skyldiga till någonting, någon gång, eller hur?

 

Bättre vore om alla aktiva travmänniskor i hela trav-Sverige tillsammans sammanställde krav, på de som har lön för att hantera registreringhandlingar och travtävling! Här finns otroligt mycket att uppgradera även i TR/Travtränarnas Riksförbund. Det behövs minst en norsk och urryckare.

Travsport är inte större än att det alltid finns hästskötare, konkurrenter, avundsjuka som sett och hört det som inte borde ha hänt. Vikten av att vara vän med sin värsta fiende, är bland de svåraste uppgifterna en framgångsrik person har. Ingenting travtränare lär sig på utbildningen precis.

Samma helg som nämnda krönika skenar runt, utdelas otroligt dryga böter, under själva Breeders Crownhelgen på Sundbyholm, för olämpligt uppträdande…Vad i hela friden hände? Normalt sansad och framför allt duktig travtränare tappar humöret. Är helt säker på att prejningen efter mål mot lånekusken, konkurrent, enbart var droppen. 

Beträdelseförbud och indragen licens? Väldigt sällan det händer i Svensk Travsport. Strikt tränaransvar följs däremot, utom när det gäller allas vår Proppen? Startförbud under utredning? Nä, inte den här gången, här travas in nya storvinster och allt är som vanligt, åtminstone ett tag till.

För dödliga (vanliga småtränare) spelar det ingen roll vad anledningen är, strikt tränaransvar gäller. Fast allt publiceras ju inte, som tur är. Ibland räcker det med ett utvecklingssamtal i maktens korridorer. Alla varianter finns gömda i Silvergrisens skrivbordslådor.

Någon hade stallkontoret i o-ordning, en spöade hästägarnas hästar (de han får betalt för att ”träna”) en hade gamla kanyler, slangar och medicinflaskor på hyllorna i selkammaren, någon hade glömt grisfösaren på hatthyllan och en hade bevisligen gömt undan hästägarens häst, länge.

Inte ens idioten som slaktade en hästägares häst blev av med sin kusklicens. Kör fortfarande omkring i en skitig overall på Solvalla.  I dylika fall blir det bara lite ynka plåster på såren, med Kronis hjälp. Alla de som borde ingripit, brydde sig noll om att en ung hästägare fick sin häst slaktad, med slaktpengar insatta på gissa vems konto (har kopia.)

Fortfarande kör denna ”reklampelare” lopp. Polisens handläggare (påstod fallet var preskriberat!) och allt fick tas om från början, suck. Resten av informerade hade förmodligen annat att göra, så mycket o-ordning som det verkar vara i pappersbuntarna nu för tiden. Vissa avarter mörkas helt, alternativt får ett alldeles för milt straff och syns snart på tävlingsbanan igen.

Rufflare nekar, skyller på andra, urskuldar sig, överklagar och får oftast ”rätt” fast de bevisligen haft fel! De har ju inte följt reglementet, och inte utredaren heller. Hur ska fuskare kunna skilja på rätt och fel, när inte ens moderskeppet kan utläsa strikt tränaransvar.

Samtidigt kämpar småtränare mot att slippa bli uthängda på vartenda klädstreck i hela cyberrymden, de som som drabbats av karensregler, då elak antibiotika legat kvar latent i hästens kropp och visas på dopningsprov. Trots att ansvarig tränare hållt sig till reglerna. Hängs givetvis ut som fuskare, dopare och får sällan upprättelse. Kan det hända vem som helst? Nä. Det är skillnad på skit och pannkaka.

Det finns några enstaka undantag, när någon faktiskt sket i det blå skåpet på ST och försvann, snabbt som en avlöning. Hästhandlare med A-licens fick förmodligen akut respass? jämfört med alternativ kunde fuskaren/innovatören säkert se fram emot resan. Försvann med licensen under armen över en natt.

Men, syns lik förbannat delaktig i ”drömgård” som hästägare och förmodligen tränare bakom planket. Hur svårt kan det vara? Man blir helt enkelt inte av med dem! Den här kategorin lever säkert gott på gömda skatt och momspengar, men saknar moral och insikt om sig själva. Kan ingen köpa en spegel i julklapp. Travsport är ett sätt att leva, dit inte dylika exemplar ska ha tillträde. Så många år, och så många fina hästar som fick smaka på både det ena och andra innan korthuset (14 momsregistrerade bolag?) rasade. Usch, på riktigt.

Här kommer några exempel på ”hästfolk” som inte borde fått komma nära en enda häst igen. Av olika anledningar. Fysiska övergrepp mot två och fyrbenta, stöld, egenmäktigt förfarande, ekonomisk brottslighet, medveten dopning. Finns mycket mer. Har redan tidigare bloggat om aktiv kusk som blåljög i både press och media, men gillas ju dessvärre av en stor samling raketforskare på FB.

Inte ens ridfolk klarar sig utan solkiga löpsedlar. Ridsportförbundets förbundsstyrelse informerades för ett par år sen om sexuella övergrepp, riktat mot en tränare med förtroendeuppdrag. Under polisutredningens gång blev det ofrivilligt ledigt, när förundersökning lades ner återgick tränaren till både förtroendeuppdrag och undervisning. Ridsportförbundet drog in tränarlicensen med omedelbar verkan, men hade inte tillräckligt på fötterna.

Ryktesspridningen hade pågått en längre tid, flera kvinnliga elever hade anmält tränaren. Kanske var det en fjäder som blev en höna, även om detta skedde före Me too. Eller också hade tränaren kladdat för mycket på tjejerna. SVT:s program Dold utförde granskning, men brist på bevis gjorde att fallet lades ner.

Då lämnade tränaren in stämningsansökan på Svenska Ridsportförbundet (2,7 miljoner kronor) för förlorad arbetsinkomst. Vem som talade sanning eller ljög framgick aldrig, det vet bara de inblandade, men man kan faktiskt få rätt fast man har fel...

I travsport finns tydliga regler, hur man ska uppföra sig (Code of Conduct) sköta ekonomi och hästar. Konkurs eller ekonomiska problem som inte klaras upp betyder regelrätt indragen licens. Vilket inte alltid når fram till Svensk Travsports örn-näste.

Något av ett rekord måste väl vara travtränaren som hade över 400 prickar samtidigt hos Kronofogden, med bibehållen proffslicens. F-licens är grundkrav och konkurs tillåts ej. En annan A-tränare fick licens indragen efter konkurs. Även om fakturor så småningom betalades av tränaren med bruna kuvert på hög, visar det ju inte direkt prov på att han hade skött sin verksamhet. För att få och behålla licens ska innehavaren ha gjort sig känd för redbarhet och i övrigt anses lämplig att inneha licens. Står i stadgarna. Hur låter det?

Några aktiva utövare i travsporten som fått foten av storebror, kanske lite för snabbt ibland? är svåra att glömma. De har för evigt svarta sorgkanter oavsett upprättelser. Eller hur låter klippet nedan? Det har faktiskt hänt, men skapade inga större rubriker. Utom när det hände, då var TV och tidningar pigga.

Vem minns inte Nisse från Kolmården och Vikingatåget med Opal Viking runt om i Europa. Just den guldklimpen var inte föremål för licensindragning, det handlade om tre andra hästar i stallet. Opal Viking (f.2000 död 2015) bör i alla fall få en guldstjärna i himlen, startade 113 ggr (54-11-9) 24.416.715 kr, och det var ju några år sen…

Svenskt Travsports Överdomstol benådade amatörtränaren Nils Enqvist som 2011 dömdes till 15 års avstängning och fick indragen tränarlicens. Nils Enqvist får tillbaka licensen.  Hur många har läst eller hört talas om det?

Klipp - Det har framkommit nya uppgifter som stöder tränarens version om att det hela handlade om den mänskliga faktorn och att de förbjudna substanserna var avsedda för stallets hund. Vi kan bara beklaga att vi felaktigt stängt av en mycket duktig tränare och har erbjudit Nils ett stall på Solvalla och fem miljoner kronor som kompensation, skrev Kjell Andersson på Svensk Travsport.

För er som av någon anledning missat Nisse och Opal Viking:

I maj 2011 fick framgångssagan ett abrupt slut, tre av tränarens hästar, Freedom Viking, Thunderstormviking och Diamond Viking, testade positivt för dopning. Två hade anabola steroiden stanozolol i kroppen, den tredje hade metokarbamol (smärtstillande.) Hästskötare i stallet var upphov till att det gjordes dopningsanalyser som dömde Nils Enqvist till åtta års avstängning, indragen licens, tillträdesförbud till svenska travbanor. Överdomstolen ändrade dom till 15 års avstängning, från all travsport!

Opal Viking

Petersson från Mantorp (mannen i gummistövlar, tidigare hjälpreda i Nisse-stallet) tog ut B-licens på Mantorp och agerade målvakt ända fram till 2019 12/31. Fru Nisse stod som ägare till starthästarna. Petersson tränade bland andra Firestorm Viking, som startade sista gången november 2015 (opl.) Ett par millar till kom in, som bäst över 800.000 kr under ett lyckat tävlingsår. Hästarna var det definitivt inget fel på, och inte Opal Viking heller.

Frikänd kan man bli, men ökänd är värre och Nisse från Kolmården gjorde aldrig comeback på riktigt. Trots att han själv sa – I´m back.

Enqvist Nils B-tränare: (B3, avslutad 111231)

Fler exempel på tränare som fått proffslicens indragen (det är ju inte speciellt vanligt och vi andra glömmer fort.)

20 unghästar riskerade att bli statslösa och utan starträttigheter i alla länder. ST:s styrelse gjorde ett undantag och tillät registrering. Precis som Propulsions ca 70 föl födda 2019 och 2020. Stuteriägaren/tränaren fick sin proffstränarlicens indragen och dömdes till 375.000 kronor i böter.

- Jag tycker att det är ett onödigt hårt straff, på ren svenska känns det för jäkla hårt, sa han. - Jag driver två olika rörelser och vet inte vad det här har med min tränarlicens att göra.

Anmärkning: glömde tydligen bort de där raderna i licensreglerna om – känd för redbarhet och i övrigt anses lämplig att inneha licens.

ST (STC) ansåg att tränaren skadat travsportens anseende, lämnat osanna uppgifter i fölregistreringsansökningar och avelsverksamhet. Åtta egna ston och arton hästägares fölston ingick i registreringsfusket.

- Jag har inga ytterligare kommentarer och vet inget om framtiden just nu. - Jag har erkänt  men kan samtidigt säga att det är flera som gör så här.  Skulle det vara förmildrande omständigheter? Trovärdigheten sjönk som en gråsten.

Mysteriet med den försvunna travhästen då?

När hästägarna skulle hämta sin häst för att flytta den till Danmark var hästen spårlöst försvunnen. A-tränaren ljög och påstod att han lämnat över hästen som saknades under en längre tid. Tills en uppmärksam hästskötare från ett annat stall upptäckte den.

Travhästar frysmärks ju som bekant. Hästen stod ju där, i en av tränarens hagar, under hela perioden. ST beslöt att dra in licensen i nio månader, tränaren överklagade och överdomstolen bestämde att tränaren skulle få behålla licensen och i princip bli utan straff!

Veterinärkostnader efter att hästen hittats och dubblett av hästpasset som kom bort (18.000:-) blev enda straff. Däremot fick hästägaren till den undangömda hästen betala tränarens advokatkostnader (143.000) och travtränaren dömdes att betala 90.000 till hästägarens advokat. Ärendet skickades till Disciplinnämnden, där böter kan utdömas men licens inte dras in. Stackars hästägare, de måste ju fullkomligt ha tappat tron på svensk travsport. Inte undra på att de ville flytta hästen till Danmark.

Ja, så här kan man hålla på att gräva i gamla beslut, överklaganden och efter flera år fortfarande fundera på – vad hände sen?

Även Travsporten har ju som bekant haft en Estonia-katastrof med A-tränare som gick helt fria och hästägare som fick betala deras misstag. Det gäller att fika med rätt personer, i rätt hus. Många aktiva tappar tron på svensk travsport, stänger av omvärlden och umgås enbart med hästar. Blodbyte är önskvärt, från toppen till botten där besluten fattas.

Fattas, ett ord som i detta sammanhang har två betydelser.

Hovtramp/Ilse

Vem kan man lita på, vem ljuger och vem mörkar?

 

 

Vem ljuger bäst och vem får mest gillamarkeringar och klick?

Travsportens värld är en bubbla, precis som i galopp och ridsport. Aktiva hästmänniskor jobbar, äter, festar, sover, läser, twittrar och lever hästliv dygnet runt. Ja, jag har också gjort det, under många år.

Morgonfodrade som en uppskrämd soldat, tränade och tävlade med sambon runtom i Sverige, renoverade stall, spikade staket, ljöt stallgolv, målade boxar och stirrade på bokföring när resten sov. Viktigast var hästarna och att allihop fick det just det de behövde.

Hovtramp/Ilse - tam hare...

Matvägrare och nattätare (faktiskt bara ston) fick en kanin i boxen och långa skogspromenader, hästilskna tävlingshästar fick en bestämd ponny som sällskap, ledsna hästar fick trevligheter och utvald skötare som verkligen gillade just den hästen, och målet var så klart att tävla!

Hovtramp/Ilse - matvrak...

Tävla. Målet!

På lika villkor. Redan på den här tiden pratades det om kvackare och fuskare, veterinärstaben på dåvarande STC gjorde hemmahosbesök hos tränare som antogs ha hittat på något nytt undermedel eller fuskade.

Prover som inte gick att analysera just då hamnade i frysboxen, men några svar eller ursäkter från överheten (STC/ST) till oskyldiga tränare som hängts ut i press och media, har aldrig synts till. På den här tiden var det näst intill näringsförbud och fuskare var rökta på riktigt! Hade de fuskat, eller var de helt enkelt för duktiga, jämfört med resten! Nä, vi fick aldrig svaret, och inte de heller...

Hovtramp/Lasse

Hade förmån att vistas en hel vecka i ett omtalat stall, mellan två tävlingstillfällen, då hästjäkeln galopperade i första försöket. Ett stall som alla var nyfikna på, av olika orsaker. Det gick i allafall alldeles för bra. Vilken härlig, avkopplande vecka. Vetskapen om att någon ”annan” tog hand om stallet hemma (sambon) kändes som semester.

Många förvandlingsnummer stod i boxarna i det här stallet. De flesta med så långa framhovar att de nästan tippade över. Antagligen var inte sen och gaffelband uppfunna på den här tiden. Stallgångarna var så rena att man inte hittade ett enda halmstrå. Ja, även stalltoalett och kök var kliniskt städade. Stora filtar i stallets färger hängde över hästtäckena, på varenda boxdörr, och lädergrimmor med blanka mässingskyltar. Så välputsat och välordnat, att man nästan dreglade som ung tjej.

En gigantisk whiteboardtavla visade planering av träningstider för hästar som skulle jobba, resten som stod på tavlan begrep bara tränaren. Med massor av tid över, var snabbjobben i det här stallet verkligen en upplevelse. Stallets tränare, söner och personal bytte hästar som andra byter fot att hänga på. Enstaka hästar såg ut som kråkor i första heatet, kördes in en sväng och kom ut på nytt som nya, i bländande skick. Andra hästar som man sett fram emot att få se i ett riktigt fartigt snabbjobb lunkade bara runt och vart knappt svettiga. Inte vad man var van vid precis. Vad gjorde han tränaren/kusken egentligen? Bara han som vet.

En av den tränarens hästar bytte senare adress och hamnade i vårt stall. Det tog inte många minuter innan tjänstemän från ”ni vet vart” ville ta prov på hästen, hos oss, efter flytt. Nä, det gick faktiskt att tacka nej till provtagning på 80-talet. Den tränaren, är en av mina få idoler. Han har fortfarande inte hamnat i svenska Hall of Fame, där både lånekuskar och mindre dugliga än denna tränare trängs. Suck.

Med något bättre distans och avstånd till både trevligheter och dumheter, är det lättare att krasst betrakta objekt och galenskaper utifrån. Alltså. Vem ljuger, vem mörkar och vem trycker ”gilla” på dumheter? Vem är så dum att man gillar när en häst får rejält med spö av en betald lånekusk? Ja, de finns faktiskt. Vill man fika med just den lånekusken? Vem tar dopare i försvar? Många. Alla de som godtog beslut att ST/Svensk Travsport inte drog in A-licensen på den doparen för evigt! Beträdelseförbud? Är det något värt när just de personerna syns på nationalarenan, både på stallbacken och på publikplats.

Vem släpper in räven i hönshuset?

Är det någon som vågar öppna käften av alla dessa så kallade experter och hästsportjournalister? Inte många. Sällan eller aldrig tar de ställning och tiger hellre som muren än förlorar jobbet i TV-rutan. På hästarnas bekostnad. Någon enstaka förlorare, tipsexpert kan ibland i sin frustration prata bredvid munnen. Så. Vad kan hända?

Blir man uppkallad till Silvergrisen och får be om ursäkt för något som hänt i v(ä)rkligheten och borde ha utretts grundligt? Får man punktering på bilen, eller på hästen? Allt händer, men det mesta tystas ner, mörkas och i värsta fall kan skurkar av alla sorter fortsätta att umgås med både hästfolk och HÄSTAR. Bara för att fegisar som sitter på facit tiger.

Här kommer några utvalda oförskräckta röster, som faktiskt gjort stor nytta i cybervärlden och på det osociala nätet.

Trott&Sports Ingvarsson och Persson, med lång erfarenhet som hästsportjournalister. Senaste podd har bidragit till att ST fått bråttom att hålla husförhör, leta fuskare och göra sitt jobb. Personer som Persson får säkert mängder av tips, efter ett helt liv i mediabruset.

Den 3/11 (podd) Hur ska ST hitta fler nervsnittade hästar?

Stalltips: leta i gäststallen efter ”hästar i tillfällig träning i Sverige.”

https://www.trottosport.se/category/podden/

 

Foto: Travronden

Kristin Riise Odegård är den norska journalist somförst avslöjade Propulsions veterinärdokument med nervsnittning. Hon var även bland de första med att publicera Kobolt-skandalen, som fällde Fabrice Soluoy.

Mordhotad till trots, envetet och hårdnackat har hon mosat fuskare och letat dokument i högar där ingen ens grävt runt tidigare. Modig!

Hovtramp/Lasse - Fabrice Solouy

Kristin jobbar och bor i Frankrike. Under vinter-meetinget för franska Equidia på internationella avdelningen och redaktionen där hon kommenterar, är reporter på tävlingsdagar, producerar live-sändningar, gör korta och långa reportage om trav och galopp och skriver på deras hemsida.

 

Hur många veterinärer vågar ta ut fakturorna ur munnen?

Inte speciellt många. Tidigare fick Solvallas banveterinärer på skallen i press&media, för att de företrädde hästarna, som de tyckte skulle vara i startmässigt skick när de tävlar. Konstigt, eller hur. Plåster på såren var ett djurskyddspris från Agria, men det var ju inte speciellt många som pratade om.

Veterinär Anders Ekfalk är inte speciellt rädd av sig och har en lång bakgrund i Solvalla-rähjongen. Äntligen en veterinär som vågar tycka något, utan att förlora kunder.

Utdrag ur insändaren på länken:

Om ni inte agerar kraftfullt nu så kräver jag att ni ställer era platser till förfogande inom Svensk Travsport med omedelbar verkan.

Mina förslag är:

  1. Anmälningsförbud på alla Alessandro Gocciadoros hästar
  2. Ta tillbaka och makulera inbjudan till Elitloppet 2020
  3. Meddela att han inte längre är välkommen på svenska travbanor

Jag älskar hästarna och travsport men hatar djurplågare, fifflare och folk som ljuger. Förväntar mig ett mycket snabbt styrkesvar.

Fotnot: Anders Ekfalk är Leg Veterinär, Veterinär Medicine Doktor med Specialistkompetens i hästens sjukdomar.

Hovtramp blogg 2020 07 24

Dino Dollar fick spöstraff och kusken fick ljuga ut i press och media...

Vilka är det då som bestämmer i travsporten?

Här kommer lite onödigt vetande, miljonärer och fifflare går alltid fria, de handlar aldrig för bara en tia…

Nämnder & domstolar                                                                                                        

Travsporten har ett antal olika beslutande organ. Men vilka är de och vad gör de?

Måldomarnämnd och bandomarnämnd ser till att tävlingsreglementet följs på tävlingsbanan. Avelsvärderingsnämnd skattar hingstarnas avelsvärde vid avelsvärderingen. Inom travsporten finns besvärsnämnden, STAD och överdomstol.

Besvärsnämnden utdömer påföljder samt prövar klagomål över vissa beslut i ärenden gällande avelsvärdering, stambokföring och andra överträdelser av registreringsreglementet. Fem ledamöter och två suppleanter, minst två samt en av suppleanter ska vara yrkesverksamma jurister. Besvärsnämndens beslut kan inte överklagas inom ST. Beslut i ärenden om stambokföring/avelsvärdering kan överklagas till Jordbruksverket.

Svensk Travsports Ansvars- och Disciplinnämnd (STAD)

beslutar om påföljder vid otillåten användning av läkemedel, behandlingar etc., med avsikt att påverka hästens prestationsförmåga i tävling eller i träning jämställd med tävling. STAD kan besluta i ärenden där svarande anses ha skadat travsporten eller travsportens anseende hos allmänheten.

STAD beslutar även i andra disciplinära ärenden, t.ex. olämpligt uppträdande och olämplig behandling av häst. Sex ledamöter, ordföranden samt en ledamot är lagfarna, två förtroendevalda från travsporten, en förtroendevald från galoppsporten och en person med veterinärmedicinsk sakkunskap. Svensk Travsport väcker talan hos STAD, beslut kan överklagas till överdomstolen

Överdomstolen Beslut från STAD och måldomarnämnder kan överklagas till överdomstol, fem ledamöter och tre suppleanter. Ordföranden samt minst en ledamot ska vara juridiskt utbildade. Beslut kan inte överklagas, överdomstol är högsta instans inom Svensk Travsport.

Som oberoende frilansande hästsportjournalist numera, får man både tycka, tänka och har även ett visst källskydd med presskort. Alla är inte på samma våglängd, och kommer aldrig att bli. Det är medaljens baksida.

Hovtramp/Ilse

 

 

 

 

 

Ur askan i elden?

 

Återblick i backspegeln med anledning utav...Alla foton: Hovtramp/Lasse

Malta, skönt pensionärsliv eller sista utpost för travhästen?

Otroligt många svenska travhästar gör varje år sin sista resa… till Malta. Där svenska travhästar tävlar långt över pensionsålder, streetrace eller drar turister runt stadens gator. Hästar som får det väldigt bra eller riktigt dåligt, exportmedaljens baksida, överallt. Sverige är rena Sörgården jämfört med många länder dit svenska travhästar skickas på export.

2019 exporterades 69 hästar från Sverige till Malta, och 5 travhästar importerades från Malta till Sverige, vilket givetvis väcker nyfikenhet? En hjälpgrupp med ideella svenskar ”tar hem” svenska travhästar igen, oftast fina travhästar som presterat före export, och definitivt inte mår bra.

Hade nästan glömt både reportage och besök på Malta, men kom ihåg det när jag läste att en svensk travhästmiljonär just blivit såld dit, och i detta fall man undrar man verkligen varför? Hade inte just den hästen förtjänat en skön pensionering i Sverige - som hobbyhäst.

Hästägaren/uppfödaren/tränaren saknar definitivt inte varken foder, personal eller tid. Var hästen nervsnittad? halt? ej godkänd för slakt på grund av för många antibiotikarester? eller varför så bråttom? Här handlar det inte om vilken häst eller tränare, bara en liten påpekan om hur den som redan har, förmodligen vill ha mer. För något bistånd känns det definitvt inte som, i det här fallet.

 

Besparar eventuella läsare våra värsta upplevelser/foton från besöket och undviker namn på hästar och aktiva. Vi hade förmån att både hitta och få uppleva så intressanta hästäventyr att de fåtal riktigt vidriga och trista upplevelserna har bearbetats i rätt forum.

Fakta om Malta: yta 316 km2 (jmf.Gotland 3.140 km2) ca 350.000 invånare, 320 historiska monument, 150.000 bilar och ett oräkneligt antal hästar. Turismen, hörnsten i ekonomin, bekostar hästägandet tillsammans med lätt industri, byggnation och bilhandel. Låg skattekrona inbjuder till investeringar, inte minst från alla ”spelbolag” stationerade på ön. Att vara hästägare på Malta betraktas som investering av högriskkapital.

Sommartid sätter en miljon turister maltesiska liran i rullning. Maltesiska härstammar från 800-talets arabiska period, men britter (1814-1964) har lämnat många spår efter sig. Huvudstaden Valetta (29 mil från Nord-Afrika, 9 mil söder om Sicilien) har hög puls, där hästar varvas med nöjen, mat och båtliv. I tät vänstertrafik trängs hästar med bilar och turister. Larmet är öronbedövande och trängseln stoppas ibland upp av katolska gatuparader (helgon hyllas) eller unga malteser som kör alldeles för fort med ponnyhästar.

Gozo (mindre jordbruks-ö) och obebodda Camino (dykning) är turistfavoriter. Hästen är på rätt ställe en viktig familjemedlem och får ofta mer uppmärksamhet än i Sverige. Att mata, borsta, klappa och promenera är många mäns favoritintresse på både Malta och Gozo vilket gör livet behagligt för hästen. När svalka och mörker avlöser stark sol fylls bakgator och stränder av liv. Hovklappret från hästar blandas med musik och skratt. I sen natt händer det faktiskt att halvsovande hästar väntar på husse, fastbundna utanför bykrogen.

Malta importerar hästar från många länder, travhästar främst från Frankrike, Italien och Sverige. Mellan 1998 och 1999 fick 210 svenska travhästar adress på Malta (29 hingstar, 11 ston och 170 valacker.) 2006 flyttade 80 svenska travhästar till Marsa (Malta) eller Nuffara (Gozo) 63 valacker, 7 ston och 10 hingstar. Avsaknaden av betesmark, hagar, skog gör intresset för ston och avel minimalt, att tävla är viktigast. Inte alla hästar når Malta i oskadat skick. Onödigt långa (billiga) transportvägar, många omlastningar, för att hämta hästar som inte alltid får tillräckligt med mat, vatten eller frisk luft under transporten. Sista sträckan, färja Sicilien till Malta, blir med sjögång ibland droppen för utmattade hästar. I stark sjögång kastas de huller om buller, i transporter som aldrig skulle klara en svensk besiktning.

Hästhandlare (svenska och utländska) i samarbete med skrupelfria veterinärer, tullare, transportörer, kringgår djurskyddslagar och transportrestriktioner med hjälp av ”rätt” mellanhänder och intyg.

Glädjen för den maltesiska hästägaren/tränaren över en ny häst, har åtskilliga gånger bytts mot dyra veterinärkostnader och boxvila, istället för travtävling. I sämsta fall går hästen inte ens att rädda. Vid vårt Malta-besök blev konsultuppdragen många, alla ville veta vilka svenskar man vågar göra affär med, vilka hästar som skulle passa på Malta och hur man skaffar information om enskilda hästar. Svårtolkade veterinärutlåtanden och oseriösa hästaffärer passerade revy, utbytet blev många nya vänner och ett välfyllt bildarkiv av alla slag.

Listan på svenska ombud blev lång, där fanns återkommande travtränare, hästtransportörer och även hästskojare med ”egen” veterinär i dokumenten. Med facit i hand, var det inte bara lättkörda, startklara travhästar som lastades av på Malta.

Gemensam nämnare för exporter? dyra i inköp, exklusive veterinärintyg och transportkostnad (ca 25.000:-) Svensk konsumentlag känns avlägsen, dyra lärpengar för malteser och slutstation för svenska travhästar, är en mycket bättre beskrivning.

Standardbakgrund (häst motsvarar inte köparens förväntningar.) Som ringer säljaren i Sverige och ofta får förslag att köpa ytterligare en häst! För hästägare som inte vill att hästen ska hamna på Malta eller tävla efter försäljning, finns möjlighet att ”nolla” hästen, stopp från tävlande.

Exporthandlingar som borde ha granskats mer ingående och översatts före export, är svenska veterinärintyg där hästar sålts med sen/gaffelbandsskador, diverse hältutlösande urkalkningar och pålagringar, kroniska problem och defekter, men lik förbannat har den exporterade hästen ett veterinärintyg utan anmärkning…har sett några stycken och även hjälpt malteser att kolla upp svenska hästar. Enkel matematik visar att det finns veterinärer som blev rikare på sina intyg, än de nyblivna hästägarna blev på sina hästar.

I Sverige bor världens skickligaste travaktiva, här finns hästsportens smalaste nålsöga (dopingregler och djurskyddsbestämmelser) vilket borde omfattat även hästar som lämnar landet. Tidigare dominerande fransk hästimport till Malta avtog i takt med oseriösa hästhandlare. Franska otränade, långt ifrån prisvärda hästar fick de första svenskimporterna att framstå som ren glädjechock. Svenska travare var också betydligt mer rentravande och samarbetsvilliga, vilket i sin tur ledde till en export-boom.

Under en längre period sopade svenska hästar banan med konkurrenterna, vilket bäddade för handelsutbyte med rutinerade, pensionsmässiga travhästar. Som passade maltesisk genomsnittshästägare perfekt. Maltesisk man är generellt gladlynt, spelsugen, prestigehungrig och vill ha en snäll häst att umgås med, länge. Så gick det till när svenska, okomplicerade travhästar blev värda sin vikt i guld. Med få undantag, har de exporterade hästarna en angenäm tillvaro, så länge de travar och vinner lopp…

Hästarna vårdas och promeneras i timtal, allt är noga planerat efter förmåga och kompetens. Samtidigt finns noll regler eller djurskyddslagar som styr fri medicinering. Att blanda en mixture av kokain och C-vitamin, eller starta en halt häst, är lika vanligt som att utsätta hästen för onödiga påfrestningar, genom dålig hästkunskap.

Vilket inte enbart beror på för lite motion, noll hagar och ibland helt fel foderstat, som resulterar i många onödiga lidanden. En svensk kvackare gjorde många Maltaresor innan tullen ingrep, med väskan full av löften och Tildren. Är man så skrupelfri så har man även råd att hitta en målvakt med A-licens i svensk travsport.

Privat sålda hästar har betydligt bättre rykte än de som sålts av hästhandlare. Vid efterforskning visade det sig att många privatsålda svenska travhästar anlänt med både foderstat, utrustning och långa brev om skötsel och träning. I vissa fall har man köpare och säljare även blivit vänner och senare besökt varandra.

En lyckligt lottad hästägare visar välputsade gamascher, knäkappor och ett urmodigt bett, som han fått tjugo år tidigare av en svensk travtränare. Under senare tid har även kompetenta veterinärer och hovslagare börjat besöka Malta mer regelbundet. Här kommer dessvärre även svensk ”kvackare” in i bilden, som skrupelfritt tjänat (tjänar?) stora pengar på sina underkurer.

Stall av varierande storlek finns vid travbanan, hästarna bor i  trevåningshus liknande parkeringshus, på grund av utrymmesbrist. Påfarter vindlar uppåt eller snirklar ner under jorden i källarvåningar. Hästar sticker ut huvuden på tredje våningen och njuter av frisk kvällsbris. Eller för att gnägga och titta vad som händer på gatan nedanför. Före1981 var Marsa en av Europas längsta travbanor (2.600m.) Samtidigt som ombyggnation pågick till 1000-metersbana, spolades delar bort av storm, varför travbanan återinvigdes först 1996.

Den statliga racing-klubben består av 8 personer (3 invalda hästägare) och ca 700 tränare tävlar aktivt. Managern håller ordning på sekreteriatet och den statliga chefsposten är en prestigefylld uppgift som inte avlönas (!) Anmälningar och resultat, banans skötsel och öppethållande ingår. I stallen hittas män och pojkar, några få kvinnliga hästskötare och kuskar finns dock. Vinnande kuskar anlitas flitigt, kör ca 150-200 lopp med 15-25 vinster i snitt. Tävlingsintresserade har ca 50-60 tävlingstillfällen per år, ca 500 lopp.

Maltakuskarna som ligger överst på topplistan turnerar flitigt, träffar kuskar från andra länder och hämtar hem många intryck. Kuskmatcherna på Malta är populära tillställningar, och malteserna besöker regelbundet Sverige. Medlemskap i UET och värd för Europeiska Amatör och Lärlingsmästerskap har öppnat portarna till omvärlden.

Mellan 1000-4000 personer besöker regelbundet travbanan för att spela och umgås, bookmakers skriker sig hesa i bakgrunden och lockar publiken. Ideal du Gazeau Bar stillar törsten fram till start, då alla bänkat sig på uteläktare eller vandrar nära upploppsrakan och mål.

Sverige kändes som hovleverantör av travhästar, en vanlig travdag i juli startade 76 hästar - 39 svenska, 7 danska, 1 norsk, 28 franska och en tysk. I program fanns sällsynt hingst och få ston i sällskap med 95% valacker. Hästarna tävlar tills 16:e året är slut och delas in i nio (9) klasser. A1 motsvarar Guld-division och H är lägsta klass (minst pengar.)

Importhästar placeras i den klass de befann sig före export, därefter i den klass de travar in sig i på Malta. Häst som varit segerlös i fyra starter handikappas till lägsta klass och får tävla i enklare motstånd. Distans varierar mellan 1.640 – 3.200m. Prispengar 110-160 lira/maltesiska pund (Lm) motsvarar 2.300 – 3.200 skr. Prispengar delas oftast lika mellan kusk och tränare. Vilket förklarar nödvändighet av alla dessa prisbucklor och hederstäcken, sponsrade gåvor, om inte hästägaren själv tränar eller kör.

Vinst firas med fest, alla är bjudna och huvudperson är hästen! Segertavlor på rad är lika viktiga som champagne, allt firas runt hästen, nära boxen. Hästen halsade öl direkt ur flaskan, precis som de lyckliga ägarna till en exsvensk häst som tog sin 7:e vinst. Då bjöd hästägaren in till Öppet Hus i den svala källaren, alla skålade och klirrade i Cisk runt den nyduschade, hötuggande hästen, som deltog i sin öppna box.

En maltesisk tränare propsade på att få visa oss en häst, självklart följer vi med. Hästen har långsamt repat sig efter en allvarlig olycka, och borde egentligen inte ha stått där blankputsad och rund om magen. Kraftig storm förbåten mellan Italien och Malta kastade runt hästarna, i en stor hög. Med hjälp av en kvinnlig hästskötare har hästen mot alla odds repat sig, långsamt men säkert, och förbereds till start. Hästskötarna är oftast ungdomar, självlärda utan övervakande myndighet eller Travskola.

 

Barn och ungdom galopptävlar i sulky, lika populärt som svenskt ponnytrav. Svårighet att hålla ponnyhästar i trav är ju bekant, galopp ger fartfyllda, rekordsnabba tider. Loppen framförs i rasande tempo, under högljudd drivning (ingenting för djurvänner.) Familj, släkt och vänner engagerar sig i träning och tävling, hästar och kuskar visas stolt upp. Shetlandsponnies (importeras från främst Holland och England) med fina blodslinjer och trav-anlag, som tyvärr aldrig nyttjas på Malta. Minihästarna är överlag musklade, blanka och utan hängmagar. Resultatet av noll gröna hagar (bete) och intensiv träning.

Nuffara, Gozos amatörsällskaps lösa 800m sandbana får duga att träna och tävla på när Marsa har stängt. Amatörklubben har en egen avdelning, GHRA. Båtfärjan från Cirkewwa tar ca 30 min. Flera svenska hästar bor i små sten-stall, utplacerade i odlingsfälten. Vi är välkomna att titta på hästarna, och efterfrågar speciellt de svenska importerna. Så värst glad blir man ju inte av återseendet, det ska villigt erkännas. Stenbunkrarna eller plåtskjulen ger skydd mot hettan, men hästarna erbjuds enformigt liv, där mycket fart och mindre med skritt-turer är verklighet.

Fodret varierar kraftigt liksom tillgången, i ett stall med fransk-svensk anknytning finns ordentligt med foder och av importerad, bra kvalitet. I resten av stallarna är det mest magra, näringsfattiga strån som bjuds, och inte riktigt i de mängder som faktiskt krävs. Svenska hästar (bortskämda) lär sig hungrigt uppskatta växter de tidigare ratat i Sverige (tistlar, slyor, ogräs) när de promeneras i ledlina istället för hage.

Ett par enstaka stall på Gozo blir plågsamt att känna till. Spartansk inredning, ohygienisk miljö, undermånligt foder och hästar som är tydligt avvisande. Seldon ligger slängt i högar och trasiga, skrangliga vagnar står där någon lämnade dem. En ringlande slang fyller på gamla plåt-tunnor och några tecken på puts och omvårdnad finns inte.

Däremot skräp, taggtråd, allsköns hyllor fyllda med starkliniment, mediciner, sprutor och kanyler, slarvigt slängt hur som helst. Allt är tydligen tillåtet. Valacken vänder på huvudet när vi lockar på svenska. Registreringsnumret på halsen avslöjar honom, och grimman. Den en gång så stolta grimman med blank mässingskylt berättar vem han är. Han tittar uppfodrande på oss, en lång stund. Vi skäms. Ska man spy eller invänta och klappa till ”tränaren”? Nä. Man kan inte lära blinda att se. Kameran fångar det vi inte vill se. Kommer givetvis att i fortsättningen hålla koll på vilka gästande malteser som kör lopp i Sverige.

Senast vi såg hästen, var han en glad medelmåtta, med egen hästskötare som gav honom det travtränaren inte hade tid med. Vilket i sin tur skapade framgång som räckte till Malta-export. Det här var verkligen medaljens baksida. Motsatsen fanns som tur var, redan runt hörnet. 

Mitt i staden, längst kullerstensbelagda gator traskar vi bakom hästen och kusken. In genom en träport, över gården, i bottenvåningen av bostadshuset, där bor hästen. När hettan bedarrat selar männen i familjerna på sina hästar, utanför på gatan. Eller bara tar en kvällspromenad, nä inte med frun, med hästen. Familjen vi gästade hade en port med en extra namnskylt, hästens! Namnet är snirkligt inristat, på en blå vacker skylt.

Är man Cahallenge Cup-vinnare så är man. Dottern i huset har ett speciellt förhållande med exsvenska stjärnan, som är rejält bortskämd. Bara ”husse” kan handskas med honom. Dottern älskar valacken, men det hjälper inte ett dugg. Han besvarar hennes kärlek med att visa tänderna och lägga öronen bakåt. Hon borstar i timtal på honom, och han mår bra av att inte vara lägst på rangskalan i familjen. En vit-rosa pitbullterrier och en samling spräckliga katter delar utrymmet på gården, där han spatserar omkring innanför en låg stenmur, för att inte äta upp riktigt alla blommor och buskar. En av de hästar som fått ett avundsvärt liv på Malta.

 

En gång om året, är det Häst-fest på Gozo, en vansinnigt populär tradition. Huvudgatan stängs av och gatlopp (streetrace) körs på stenbeläggning. Vilket kräver gymnastikskor med brodd och väl förberedda hästar. Publiken som kantar gatan hålls ur vägen med hjälp av ett enkelt snöre, nationaldrycken Cisk (ljust, lagrat öl) förgyller stämningen och skvimpar friskt.

Minst farligt och mest fartfyllt är huvudloppet för travhästar, Challenge Cup, 700m Guld-division och rejäla prispengar, ära och berömmelse. Många ponnylopp körs också denna dag. Shettisar, russ, arabkorsningar och fullblod ångar fram i galopp, snabbast möjligt från flygande start. Orädda kuskar i lätta vagnar slänger med av bara farten och hinner inte driva hästen förrän strax före mål. Åtskilliga tjuvstarter fyller startfållan med släktingar, vänner och kamrater, som håller fast i vagnarna och kusken, medan hästen står på bakbenen och vill iväg.

Titelförsvararen (som vi hälsar på) värmer upp i sina gympa-dojor. Dottern tittar långt efter valackens blanka kropp som svischar förbi. Pappa, tränaren sitter i sulkyn, ordinarie kusk var ryggskadad. Travexperterna längst huvudgatan är irriterade och uttrycker högljutt sina åsikter strax före start.

I försöksheat Challenge Cup kvastar valacken förbi i sin ilskna, röda öronkappa, jordbländaren på sned och debutantkusken (husse) hängande efter i välfyllda tömmar. I Final-heatet kantas gatan av viftande, skrikande, skrålande människor, valacken stormar förbi som 1;a i mål, men efter orent trav TVÅ STEG före mål, diskas han.

Allt annat är utan betydelse (hugg, slag, långpiskor, stegrande hästar) men två hjälpsteg på kullerstenarna är inte tillåtet. På Malta kan tydligen allt hända, målfilm finns givetvis inte, domaren dömer. Att lite senare domarens bästa kompis står i kö vid utbetalningsluckan hos en bookie, är en helt annan historia. Familjens dag är förstörd, men bästa hästen har de fortfarande. Valacken skrittar hem med husse i vagnen, och står redan nyduschad i sitt vitmurade stall tillsammans med shettiskompisen och pitbullterriern, när vi anländer lite senare.

Allra störst är besvikelsen över den uteblivna segertavlan till stallväggen, men hästen har ju många år framför sig i sulkyn, eller hur…

Hovtramp/Ilse&Lasse

 

Skillnaden på seriös och oseriös är en smaksak?

 

Hovtramp/Lasse

Träna häst, seriöst yrkesval eller ett spel för gallerierna?

Första fråga är givetvis, hur smet somliga nutida ”tränare” in i den professionella rid, trav och galoppsporten?

Anatomi och träningsfysiologi har bleknat till knappt bas och grundkunskap medan "personlig filosofi" om träning tar genvägar som dåtida hästmänniskor hade kräkts över. Marknadsföring och mediaträning framför kamera är tydligen jätteviktigt, likaså att lära sig skillnaden på en "bike" och en hybrid.

Däremot är det inte längre av samma vikt att veta var ganascherna sitter, så länge man kan sätta på gamascherna. Visserligen är det ”först till mål” som gäller men högarna med ”halta sporthästar” har vuxit till oigenkännlighet. Materialsporten och lånekusk/ryttarfållan har uppgraderats och utökats så att snart kan vi spela på vilken ”utrustning” som vinner loppet eller vilken omgång i V75 och V86 som betalar ut minst summa tillbaks - för alla rätt. Hur ska det sluta? Vem utfärdar licenserna, vilka sitter i styrelserummen och vad krävs egentligen?

Hovtramp/Lasse

Ridsporten uppgraderar tränarnas behörighet varje år. För att behålla jobbet som tränare/instruktör krävs årlig fortbildning. Svensk Ridsport är en otroligt stor och lyhörd grupp, när något händer (som inte borde hänt) släpps nyheten som en bomb, inom ett dygn. Här lurar man inte kunder hur som helst, tafsar på elever eller slåss med hästar ostraffat. Ett föredöme för övriga hästsporter.

 

Hovtramp/Lasse

Travsportens professionella licenser

...kräver massor av tid, pengar, kompetens och lämplighet.

Svensk Travsport beviljar A-licens och lokala travsällskap B-licens (kör-, monté- och ponny.) Den som söker ska vara folkbokförd i Sverige, för kusklicens ha giltigt läkarintyg och registrerad tävlingsfärg/dress.

Under senare år har tillkommit en uppförandekod, som inte alltid tillämpas (Code of Conduct.) För att både få och behålla licens ska man ha gjort sig känd för ”redbarhet och anses lämplig”. Då ställer man sig frågande till hur en hel drös fått behålla licensen medan andra har rullats i tjära och fjäder, hängts ut i press & media och tappat både jobb och ansikte. Här borde det inte gått att köpa sig fri (böter om 100.000:-) trots överbevisad och dom om dopning, avsaknad av vett och vilja att efterleva reglementet, sådant ska väl inte belönas med att skurken får behålla licensen? Här saknas sunt bondförnuft, det kom man långt med förr.

Grundkrav för professionell A-licens: minst 18 år, folkbokförd i Sverige, fem års väl genomförd praktik, viss del ha jobbat hos A-tränare, alternativt drivit egen tränarrörelse längre period. Godkänd A-tränarkurs eller Hippologexamen med särskild tilläggskurs. Giltig F-skattsedel.

Olämpligt uppträdande och ekonomiska problem

(obetalda Kronofogsärenden) hoppsan! tillåts inte, då ryker licensen. Gjorde den verkligen det? Javisst ja, ärenden (även 400 ärenden för samma A-tränare) är en sak, och dömd är något helt annat. Hur var det nu med redbarhet och lämplighet?

EU-port till svenska travbanor har öppnats rejält! Här finns varken krav på att tala/förstå svenska och den extremkorta kurs som genomförs för utländska tränare har bevisligen inte stoppat utländska kuskar från rejäl ”spanking” och enhandsdrivningar av hästar i lopp. Tagit del av karensregler (dopning) eller haft förstånd om att inte förvara otillåtna dunderkurer på hatthyllan, nä det glömdes bort. Utländsk A-tränare som behåller verksamhet i sitt hemland och söker svensk A-licens behöver inte vara folkbokförd i Sverige, men via bolag registrerad för F-skatt i Sverige.

Årets skörd av utländska travtränare som sökt sig till Sverige och proffstränarkurs (FPTK) hölls på Solvalla och pågick i två (2) dagar. Självklart är intresset stort, inte minst med tanke på hur travsporten ligger på rygg och blöder i stora delar av Europa. De två dagarna innehöll smittskydd, antidopning, tävling och utrustning, hästägare, marknadsföring, den svenska spel och sportmodellen och information om Svensk Travsport…Vad säger man?

Välkomna då, Morten Almeland Pedersen, Arild Eggen, Stian Eilefsen, Jan-Rune Gaustad, Hans Christian Holm, Jan Roar Mjølnerød, Odd Arne Sagholen, Anders Lundstrøm Wolden, Knut Arne Ødegaard och Ole Johan Östre och speciellt gul kusk, Alessandro Gocciadoro…

Skillnaden mellan A och B-licens? Nästan obefintlig.

B-licens: Du får (numera) träna ett obegränsat antal hästar som du är företrädare eller firmatecknare för, samt fem ”andra” hästar. Svensk lagstiftning har krav på F-skatt och momsregistrering om näringsverksamhet bedrivs (säljer tjänst till kunder). Häst på träningslistan ska tränas/skötas av tränaren eller av denne anlitad person.

Inte undra på att det kan kännas meningslöst att bli A-tränare, B-tränarna har ju i princip samma rättigheter och tar generellt betydligt lägre träningsavgifter! Vad vill Svensk Travsport uppnå med de nya reglerna och har de aktiva godkänt ändringarna? Självklart, de ”valda” är stöpta i form och i Hästsportens Hus handlar det om att fakturera mera i ”Factoringbolaget” TDS som ”lånar” de aktivas kunder som sina egna.

Hovtramp/Ilse (Irland)

Galoppsport har sina ”egna” regler.

För tränarlicens ska godkänd utbildning hos Svensk Galopp genomförts, praktisk tjänstgöring vara godkänd med hänsyn till ekonomiska och personliga förutsättningar att träna minst en häst och giltig F-skattelicens. Svensk Galopp är ju i jämförelse med travsport liten, och både hästhantering och tävling skiljer sig stort, mycket stort.

Har ett gäng ”olämpliga” tränare på lager men väljer att inte namna. Det kan handla om hur man ”behandlar” sina (hästägarens) hästar och inte ens rättar till sig efter besök från Svensk Travsport (efter anmälan.) Tidigare har ju en av landets största maktfaktorer i Svensk Travsport försvunnit ”frivilligt” så någonting positivt har ju faktiskt hänt. Fast riktigt bra blir det ju aldrig, den försvunna A-tränarens intressen (de ekonomiska) finns kvar i stora träningsanläggningar, hästägande och synligt i många sammanhang.  

Hovtramp/Ilse

Efter besök på en svensk galoppbana nyligen stegrades nyfikenheten otroligt mycket för ett utvalt namn. Nytt namn i programmet och i galoppbanans stall där även ”stortränare” brukar ha svårt att fylla boxarna, där står ett 40-tal hästar. Hästägare växer inte på trän längre så visst blir man nyfiken. I travsporten finns liknande storhästägare, som äger hela gårdar och anläggningar, hästar och personal. Näringslivstoppar som tillsammans äger merparten av alla starthästar i travsporten.

Hovtramp/Ilse - minsta sadeln...

Denna tränare som nytillskott i galoppen har haft licens (inräknat indragen licens i hemland) i nästan 20 års tid och fick proffslicens som en av de yngsta någonsin. Enligt träningslistan har 40-talet hästar bara en enda personal ? och både tränare och stalltjej står skrivna på stallet? Nog för att jag brukar sova uppepå stallet i festlokalen på Gotland, men…

En enda hästägare (tränarens mor) står bakom det av honom delägda AB-bolaget, som har 28 underbolag verksamma (aktiva.) Inte vilka hästar som helst står i stallet heller, ojojoj. Interim-licens tål väl också att undersökas, och vad som döljer sig bakom detta framgångsrika stall.

Självklart ska alla ha möjlighet till en andra chans, eller i alla fall en second opinion, men British Horseracing Authority hade en hel del på lager som faktiskt svider i ögonen. Har svårt att tro att svensk galopp eller svensk travsport skulle ens komma på tanken att använda samma metoder som Brittiska BHA gjorde! Ren och skär ”under cover” verksamhet, smyga i buskarna, personal inhyrd som kontraspion och telefonliste-utdrag från telebolaget för att överbevisa om bedrägeri och otrevliga händelser.

Hovtramp/Lasse

Har väntat på att någon galoppskribent ? skulle höja på ögonbrynen, självklart vill man veta hur Svensk Galopps högnäste har tänkt och om allt gammalt groll är avtjänat och glömt? En 6:e plats i tränartoppen är inte fy skam, med 2,3 insprunget i år, 43 hästar i stallet 145 starter, resultat 30-29-12. Spännande fortsättning följer?

Hovtramp/Ilse

Repris i godisbutiken...

 

 

Godisbutiken slår till…igen!

Två länkar för intresserad av den "juridik" ST utövar...

https://www.travsport.se/siteassets/organisation/beslut/ansvars--och-disciplinnamnden/2020-10-13-2.pdf

https://www.travsport.se/siteassets/organisation/beslut/ansvars--och-disciplinnamnden/2020-10-13.pdf

Svensk Travsport publicerade 13/10 2020 två beslut angående användande av otillåtna medel/substanser. I en tidigare Hovtramp-blogg visades bland annat fransk blister på bild och i text, ett välkänt blister inte minst i travsporten med uråldriga anor. I ett av besluten/domen har just detta medel hittats i tränarens selkammare, bifogar klipp från Svensk Travsports ”dom/beslut” 

Klipp: I selkammaren upptäcktes flertalet preparat , varav ett franskt preparat/blister (Baume Caustique) som innehåller krotonolja vilket är en förbjuden substans och därmed förbjudet att inneha.

I beslut 2 handlade det om ett helt annat medel, Triamcinolonacetonid en glukokortikoid som dämpar immunreaktion och pågående inflammationer. Läkemedlet finns inte i något registrerat läkemedel för häst, i Sverige. Enbart för hund/katt och human användning.

Hovtramp/Ilse 

Både onödigt och trist att travfolk inte förstår innebörden av att använda och förvara förbjudna preparat. Kan det ha undgått någon enda tränare att Svensk Travsport hälsar på i stall. Någonting brister definitivt i den så kallade utbildningen inför tränarlicensen.

Tog tidigare kontakt med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Livsmedelsverket, för att utröna hur den i tidigare bloggen Proteinbutiken kunde sälja fransk blister, DMSO och diverse andra förbjudna produkter, helt öppet på nätet!

När Svensk Travsport inte ens reagerar då innehavaren/delägaren av ”nätbutiken” håller travhäst, är licensierad….och har använt en del av godsakerna från sin butik (se tidigare blogg/beslut från Svensk Travsport.)

Hovtramp/Ilse - bara "glad" eller käkat vitaminer?

Hur ska man tänka när man möter ”alla dessa” travrelaterade människor i gäststall på landets travbanor? Tävlar vi på lika villkor, har de fuskat med flit eller var det bara ett olycksfall i arbetet? Den frågan kan inte jag svara på, men är definitivt en fråga för Svensk Travsports ”hästvälfärdsavdelning.”


Hovtramp/Lasse 

Det finns åtskilligt som borde utredas i detta ”jättehus” beläget på Solvalla Travbana. Dagens inlägg från Sulkysports medarbetare inte minst! Att ifrågasättas som oberoende hästsportjournalist, när man enbart ”gör sitt jobb” (grävande journalistik) och bli uppkallad att sitta på den skyldiges stol i tron att man ska bistå med sin kompetens och kunskaper om pågående mer eller mindre strandade Propulsion-utredning, nu har väl externe expolisjuristen i alla fall ”skitit i det blå skåpet” ?!

Ett ”hackande” av hästsportjournalistens vedermödor, som strängt bryter mot alla integritetsförkortningar som finns, nu är det nog dags att ta civila strypgrepp på vederbörande, utanför lokalerna i Silvergrisen. Samtidigt bör externa utredaren (Propulsion-fallet) Roger Lindblom frånSecorum AB ifrågasättas, då övergrepp bevisligen skett rent juridiskt, den ämneskompetens som han anses vara expert på.

Spännande fortsättning följer?

Hovtramp/Ilse

Inkörning eller bortkörning?

 


Att lämna bort sin dyrt inköpta unghäst för inkörning

hos proffs eller amatör, kan gå hur som helst. Landets tränare förväntas ha kompetens om dessa ibland svårbemästrade unga och otämjda individer, anledning till att hästar lämnas bort för inkörning. Det finns inget facit eller manual, bara fyrbenta individer med olika humör, temperament och inställning till att få en vagn efter sig.

Hovtramp/Lasse

De tvåbenta proffsen som anförtrotts unghästen, jobbar varken gratis eller har alltid den förståelse och inställning som krävs för hästen som individ, med dess olika förutsättningar att ”tämjas” eller få den trygghet och förtroende för människan som hästägaren betalat för.

En jämförelse mellan hur man körde in unghästar tidigare och idag, ger ibland underbetyg till många nutida tränare. Den omsorg och hänsyn till individens egna förutsättningar som finns, har med tiden försvunnit och stressas idag fram fort och fel. Givetvis med undantag.

Kolginis auktion

Unghästar kan kosta allt från ingenting (gratis häst, blev över efter auktion) till miljoner kronor, det vet vi alltför väl. Internetauktionerna står i Coronatider som spön i backen, och hugade spekulanter trissar upp priserna och bjuder över varandra.

Hovtramp/Lasse

Spekulanter på plats springer runt med mätpinnar, granskar, vrider och vänder på unghästarna. I auktionslokalen tävlar stortränare om att få medialjus riktat mot sig efter miljonköp, inte sällan för ”andras” (hästägares) pengar. Travmedia gottar sig i dessa fantasisummor som betalas för unga, oprövade individer. Det enda man säkert vet, är att hingsten och stoet som unghästen är fallen efter, har en populär dagsstatus. Det många glömmer, är fortsättningen av hästens liv och kommande förväntade prestationer, det som man möjligtvis kan klappa händerna åt, inte inköpspriset.

Hovtramp/Lasse

Inkörning är ett av de viktigaste kapitlen i travhästens liv. Efter att ha gått med mamma i hagen släpps de flesta ut med jämnåriga. Där får de sin rangordning (nummerlapp i flocken) och håller sig till den. Precis som i kön till delikatessdisken på ICA, där går ingen före.

Den som smyger nära hagen kan utläsa vilka ”typer” av unghästar som rör sig i flocken. Flockledaren (alfahanne eller dominant ledarsto) bestämmer vad som ska ske. I generna finns flykt och flock, hästflocken litar på ledaren, som sällan är den man tror. De verkliga ledarna behöver bara röra sitt ena öra, för att få kontroll över flocken och har oftast en vaktmästare som utför tjänsterna. Precis som på vilket jobb som helst.

Hovtramp foto

Vad kostar en inkörning av unghästen?

Grundavgiften hos landets travtränare varierar givetvis. Mellan 300:- och upp till 500:- för ett dygn hos stortränare med stjärnstatus. Här räknas vinst och sällan eller aldrig de som haltar ut bakvägen. Travtränarnas ”filosofi” är ett lika uttjatat ord som skolans ”värdegrund.” Tränarna marknadsför sig på olika sätt, berättar vad de kan erbjuda och om hur de tänker om att träna hästar.

Hemsidor har ersatts av twitter (kvitter) för de som inte orkar skriva och det mesta förkortas till obegripliga hieroglyfer. Hoppas de hinner ”träna” unghästen och inte förkortar på samma sätt. Inte alltid twittersanningen överensstämmer med verkligheten, ibland blir det lite värklighet också. Facit är det ögat ser och örat hör.

  

Hovtramp/Lasse -       Monty Roberts och dotter Jonna 

Monty hästgurun, sa efter en uppvisning och ett reportage – visa mig din häst ska jag säga vem du är. Efter att ha träffat denna Gud i hästvärlden två gånger och fått lite insyn om hur han ”tämjer” hästar kan villigt erkännas att vi inte är på riktigt samma våglängd, sorry Monty.

Som tusentals andra sträckläste jag hans bok Shy Boy, som dessvärre inte överensstämde med det som visades upp. Visserligen är det mesta både plastigare och radarinställt på business i USA, men jag är ingen vän av forceringar och genvägar med häst.

Hovtramp/Lasse - Klaus Ferdinand Hempfling

Däremot, slukade jag med hull och hår Klaus Ferdinand Hempflings handfasta arbete med hästar och fick även svar på de flesta frågor när han ”jobbat klart.” Rekommenderas oavkortat, för den som vill ha en bestående kommunikation med sin häst.

Vad kostar det då, att lämna bort sin unghäst till en professionell tränare? Normalt ligger träningsavgiften för en vuxen travhäst (grundbelopp) runt 10.000:- i månaden men då tillkommer allt från skoning, försäkring, behandlingar, startkostnader i samband med tävling. (startavgift, transport, gästbox, utselningsavgift till hästskötare, ibland även övernattning) beroende på var travbanan ligger.

Flertalet proffs har en billigare taxa för unghästar, under inkörning och tillkörningsperiod. Ett exempel är att köpa hela ”inkörningspaket” (runt 16.000:- mellan den 1/5 och 30/9). Priset hos den tränaren gäller för de hästar som stannar kvar i stallet tills de är premieloppade, flyttar de före 30/9 är det 20.000:- som gäller.

Hovtramp/Lasse

Några garantier har man aldrig som hästägare, för att inkörning ska bli som man tänkt sig. Vid ett tillfälle sa proffstränaren upp ett ungt sto, då han tyckte risken att göra illa sig var för stor. Stoet togs hem igen till gården där uppfödarna hade många års erfarenhet av häst. Som äldre hade de dock valt att lämna bort hästar för inkörning.

Just detta sto, sparkade efter hemkomst omkull uppfödaren på väg in från hagen, så att hon avled. Sambon hade då redan tidigare i veckan blivit sparkad och låg på sjukhus, men tillfrisknade. Stoet avlivades direkt efter händelsen. Unghästar kan vara svåra att tampas med, i detta fall fanns säkert någon dold sjukdom eller genetisk defekt hos hästen. Tragiskt slut och som tur är, inte speciellt vanligt att hästar inte går att handskas med. De flesta blir som man gör dem, på gott och ont.

Under ett år händer ca 60 hästrelaterade olyckor (skadeanmälningar) och 1-2 dödsolyckor, ytterligare ett tiotal olyckstillbud utreds via travtränarnas ansvarsförsäkring.

Hovtramp/Lasse

Hur tidigt man ska tampas med unghästen är upp till var och en, men givetvis är det enklare att hantera en 1,5-åring än en fullvuxen travhäst. Hur hästarnas tillväxtzoner (epifyslinjer) sluts vid träning och vila finns forskning om, ett större forskningsprojekt om 1-åringar som tränats (2014) finns på stud.epsilon.slu.se

Hovtramp foto

För den som är riktigt vetgirig rekommenderas boken ”Unghästen” av Docent Åke Åsheim, tidigare Solvalla Hästsjukhus. Deltog faktiskt med att renskriva långa texter och röntga samtliga unghästar i forskningsprojektet. Det är ingen överdrift att påstå att det var nyttig kunskap att studera alla dessa unga hästars ben, med så olika tillväxt.

Hovtramp foto

Att hantera unghästar som tillbringat livet i flock och utomhus, kräver sin överman. Att vänja hästen vid betsel och sele är inget som ska göras på en kafferast. Enbart att vänja häst att stå uppbunden (sitta fast) på stallgången, är en kamp för många unghästar. Ju mer hästen hanteras, desto fortare går inkörningen.

Den som sköter hantverket med social hantering och inkörning själv, har mycket bättre koll på vilken slags häst man jobbar med. Enbart att leda en unghingst eller ett sto till och från hagen kan vara en kamp. Hur många tar en promenad med unghästen de fått in i träning idag? Hur många ”leker” i en hage eller ett ridhus? Hur många hoppar i vattenpussar och går i skogen med unghästen? Nä, tänkte väl det.

Men den sociala hanteringen i stallet då? Hästar ska väl inte bara äta, sova, gå i hage och tugga betsel? Rykt är en utdöd hantering som ersatts av några snabba tag med piggborste, bara så den värsta leran ramlar av där selen ska sitta. Att borsta en häst länge och omsorgsfullt, är att lära känna hästen, precis som stretching och massage, bara för att det är skönt… den tid man ger hästen, utan att rikta uppmärksamheten mot något annat just då.

Hovtramp foto (redigerar bort personer på bild)

Ju fortare man ”slänger på sele och vagn” desto mer tid blir det att träna hästen? Riktigt så fungerar det inte. Den som är omsorgsfull och noga med hantering före inkörning, har oftast igen det på slutet.

För många år sen var jag och dåvarande sambo, Solvallatränare, på auktion. Jag hade läst på ordentligt och visste precis vilken unghäst som skulle följa med hem till gården. En liten svart hingst med bra stam, hade till och med varit och titta på honom hos uppfödaren.

En svettig föreställning blev auktionen. Intresset stegrades givetvis efter besök i auktionsboxen. Där stod han, svart, blank, välputsad, och nyfiken. När utropet närmade sig ”mitt nummer” var jag febrigt uppjagad och kramade sedlarna i fickan, som förhoppningsvis skulle räcka.

Hovtramp foto (inte rätt häst men ungefär så här såg hingsten ut...)

Hingsten var liten och nätt, gick snällt med runt i ringen utan att konstra eller stå på bakbenen. Precis när klubban närmade sig absolut sista slag... skrek och viftade jag samtidigt. Pang, mitt bud passerade nålsögat! Hästen var min! Snabbt ner från läktaren till gästboxen i auktionstältet. Hästen var precis så trevlig som jag föreställt mig och den svettiga sedelbunten var borta.

I boxen bredvid drömköpet stod en extremt liten, illröd fuxhingst. Som hoppade runt i boxen, sparkade lite i väggarna och var allmänt missnöjd. Utropad och såld numret efter min häst. När exet kom släntrande med ett par hästägare i släptåg, stod jag inne i boxen hos svarta hingsten, och kunde höra samtalet utanför. -Här är det, numret stämmer. Boxdörren bredvid öppnades och sambon utbrast – har de sänkt golvet? Men vad i…han är ju röd, det skulle vara en svart hingst, med vit stjärn i pannan!

Det visade sig att sambon ropat in fel nummer, numret efter den redan inköpta svarta hingsten, så nu blev det två småhingstar som följde med hem till gården. ”Lazy” skötte sig prickfritt och kom i vagn ganska snabbt, men ”Roffe” den röda illdågan, låg snart på rygg i en taggbuske, med vagnen upp och ner och selen på sned.

Tränaren var inte bara arg, han var ilsken som ett bi och kom gående från travbanan utan häst. Hingsten var precis så röd och motsträvig som han såg ut. Självklart sprang vi ett par stycken bort och hjälpte upp den lilla hästen, som trasslat in sig i både tömmar, vagn och sele. Konstigt nog, rödingen var lika glad för det. Vann senare i livet ganska många lopp, startade 127 gånger och blev riktigt lyckad till slut. Den som hanterar unghästar måste ha tålamod, så är det bara.

Hovtramp/Lasse

En samvetsfråga, hur många hästägare har råd att betala för inkörning hos proffs? Inte speciellt många. Förr hade en hästägare tio hästar, idag har tio hästägare en häst tillsammans. Vilket givetvis påverkar att unghästen måste komma i vagn snabbt, starta och tjäna egna pengar.

Hovtramp/Ilse - On Track Piraten med skötare

Ett alternativ senare år, har varit att skicka häst till Estland för inkörning. För ca 5.000 per månad utförs hästjobbet som i Sverige kostar det dubbla. On Track Piraten är väl den Estlands-inkörning som senare levererat bäst. Tränare finns det uppsjöar av, både nära och långt borta, huvudsaken är att hästen får den chans man betalar för. Lyssna inte på marknadsföring och kitchiga annonser, ta reda på sanningen.

Hovtramp/Ilse

Vart tar alla hästar som inte "duger" till tävling vägen?

 


Trav, galopp och ridhästar, har de något värde om de inte går att ”laga” eller tränaren säger att de inte duger längre? I travsport handlas med stora plånböcker, och ofta. Nya hästar ska in i boxarna och de som kanske inte ens fick chansen, åker ut! Frågan är, vart åker de?

Foto: arkiv - den här bussen åker de definitivt inte med!

Även talangfulla individer går ut bakvägen, eftersom dessa ideliga behandlingar (ledinjektioner) och inkompetens om anatomi och träningsfysiologi saknas alltför ofta. Träningsfilosofin är det däremot inget fel på, fakturera mera, vinn några lopp och casha ut, samtidigt som objektet (hästen) är förbrukad och åker ut.

Att alla tränare vill tävla är ju både målet och en självklarhet, men inte särskilt många kan erbjuda hela ”paketet” i sin träningsavgift. Har man varit med för länge kan man både se, höra och bedöma tävlingshästens dagsstatus. Där värmer de inför lopp, med multistora murphybländare, huvudstänger, går undan rejält för pisk och får ibland enhandare där kameranvinkeln inte är värd att undersöka.  Måldomarna har annat att göra än att bevaka djurskydd.

Fabrikstränare och elitryttare vill definitivt inte leka sjukstuga, här ska det tävlas! Mest uttalade mening till landets hästägare är förmodligen - köp en ny häst! Så…vart tar då den ”odugliga, sönderkörda, felbehandlade” hästen vägen?

Hovtramp/Lasse

Även vanligt ridfolk vill givetvis ha en häst som går att rida på, inte en halt stackars varmblodstravare, och definitivt inte en som ”expertisen” inte ens hittat rätt diagnos på. Fullblodsfolkets galopphästar har generellt betydligt kortare livslängd på tävlingsbanan än travhästarna, men får oftare ett ”liv efter detta” hos någon som har tid, gillar att rida och kanske till och med kan få ordning på skadorna eller olaterna, oftast framkallade av stress, inkompetens och avsaknad av rätt fodring, vård och behandling.

Många registrerade hästar ”saknas” i databaserna, inte minst i travsportens. Vart tar de vägen när de knuffats ut bakvägen eller har slutat tävla? Svaret är enkelt. De som känner någon som känner någon, skjuter kanske hästen och gräver ner den på sin egen mark, det är inte ens förbjudet. Att gräva alltså. Slakterierna tar inte emot varken medicinerade eller sjuka hästar, så vart vänder man sig om man inte vill, eller har råd att kosta på en destruering (bränning av hästkroppen)?

 

Annons, hästen före köp...                                  Hovtramp/Ilse - hästen efter tre månader

Saknade faktiskt för ett par år sedan en "travhäst" vars matte hade en större skuld och hastigt flyttade till obestämd ort. Valacken var förutom så gott som startklar, en trevlig individ och kanonlämplig licenshäst. Övervakade hästen från vanvårdad till deltagare i provlopp, inför start. Skulden till undertecknad ökade för varje månad och översteg med råge hästens värde, varför samarbetet upphörde men skuld kvarstod. Borta var företrädaren och borta var hästen! Letade runt på samtliga slakthus, med hjälp av registrering, men fick inget napp.

Till slut uppdagades sanningen. En proffstränare hade åkt iväg för att slakta en egen häst en bit från Stockholm, antagligen på någon undangömd gård i RedNecksdistriktet och med på resan var även denna trevliga valack. Nä, skulden blev aldrig betald och det fanns ingenting att hämta eller utmäta av värde hos den personen. Helt värdelös, skrupelfri människa. Hoppas Karma tar dig!

Hovtramp/Ilse 

Myndigheterna har i åratal haft ögon på miserabla transporter och hästslakt, faktiskt under hela 2000-talet. Men, har det hänt något positivt? Nä. Under senaste månader har myndigheter genom samarbete i alla fall beslagtagit stora sändningar av misstänkt svartslaktat hästkött, hästar som slaktats med förfalskade hästpass. Insatsen gjordes genom att besöka ett stort antal slakterier inom hela EU, inklusive Nederländerna.

Europol kallar hästköttsbedrägerierna för en "farlig kriminell trend". Nederländerna, Belgien och Irland tog initiativ till granskningen, med stöd av Europeiska kommissionen. Kontrollerna omfattade dokument för mer än 157.000 hästar från åtta länder och cirka 117 ton hästkött.

 

Hovtramp arkivbild                                         Hovtramp/Ilse -slakthuset, slaktad häst

Under operationen beslagtogs ca17 ton hästkött från olika slakterier i Belgien, Irland, Italien, Spanien och Nederländerna. Inspektioner på slakterierna visade klart att minst 20% av utländska hästpass som användes för att slakta hästarna visade tecken på förfalskning.

Livsmedelsmyndigheter i 83 länder, Europeiska myndigheter och privata initiativ genomförde tidigare med hjälp av Europol och Interpol 26.000 kontroller för att upptäcka livsmedelsbedrägerier. Beslag av 12.000 ton olagliga, skadliga livsmedel uppgick till ett värde av 28 miljoner euro. Hälften av de beslagtagna produkterna var animaliska produkter, mejeriprodukter och rent kött.

Hovtramp arkiv,  hästpass

Den som gjort mest nytta när det gäller hästar som ”försvinner” och slaktas på ett oetiskt sätt någonstans i Europa, är nog Eric Skoglund, tidigare chefsveterinär på Jordbruksverket. Han upptäckte tidigt 2000-tal att det fanns en stor lucka i statistiken. Uppskattningsvis avlivas (slaktas) ca 14.000 hästar om året i Sverige, men bara 5-6000 hamnar på ett godkänt slakteri. Hästar som medicinerat eller varit sjuka får inte slaktas och användas i livsmedelskedjan, de måste destrueras (brännas) för en kostnad av mellan 3-5.000:- vilket handlar om ca 2.500 hästar/år som inte blir till inkomst för ägaren, tvärtom en ganska dyr utgift. Så vart tar resten av hästarna vägen (5-6.000) som saknas?

Svartslakt är ovanligt i Sverige, då hästkött knappast har någon efterfrågan hos kunderna. Enstaka slakterier har haft ögonen på sig, bland annat därför att hästar slaktats utan rätt ID-handlingar. Däremot ligger nog åtskilliga hästar kostnadsfritt nergrävda på gårdarna runtom i Sverige. En frisk häst som avlivas på ett slakteri och blir ”kött” handlar om slaktvikt, som varierar efter hästens storlek, uppskattningsvis utbetalas 2-4000:-

Om hästägaren saknar samvete och istället säljer hästen till slakt utomlands betalas det dubbla via ombud, när hästen efter diverse omlastningar staplade hur som helst i transporterna äntligen blir avlivad. Många av transaktionerna är givetvis olagliga och inga vita pengar byts. För att kunna föra ut hästar från Sverige krävs veterinärintyg och ID-handling (hästpass) samt ett veterinärt hälsointyg och en registrering till Jordbruksverket (Animomeddelande.)

Hovtramp arkiv

Efter att svängdörrarna öppnades inom EU sker alltmer sällan kontroll av djurtransporter och det är fritt fram för illegala hästaffärer med transport till mindre nogräknade länder. Någon kontroll på den svenska sidan finns tydligen inte, trots vetskapen om mängder av smuggeltransporter. På den danska sidan om Öresundsbron saknas tullstation. Tullen mellan Sverige och Frankrike är i det närmaste problemfri att passera. Svenska slakthästar lämnar oftast Sverige via Danmark, med olika färdvägar till sydligare breddgrader och oftast i förseglade (plomberade transitfordon.) Importörerna är välorganiserade och hittar ständigt nya färdvägar enligt den italienska sektionen av ILPH/International league for the protection of horses.

När hästar transporteras mer än 8 timmar krävs en färdplan, som givetvis ska undertecknas av en legitimerad veterinär. Även dessa går att köpa. Ingen konst att ändra i handlingarna för ombuden som sköter dessa ärenden. En stor dansk importör och förmedlare av uttjänta hästar erkände till och med att han ”känner folk vid de franska gränskontrollerna” så det mesta går tydligen att ordna även på vägen mot slakt. Samma ”affärsman” skrattar gott och berättar att de enda riktiga problemen är djurrättsaktivisterna, som filmar, stoppar transporter och ligger med kikare i dikena efter vägen.

Hovtramp/Ilse - utländska transporter

I verkligheten transporteras många hästar (och övriga djur) långa sträckor i transporter utan mellanväggar, med brutna ben, trampskador som gjort att åtskilliga djur dör innan de når slakterierna i Italien, Belgien och Frankrike. Det finns inte heller några uppgifter om vilken typ av hästar som vanligast säljs iväg utomlands för att slaktas. Oavsett häst borde varje hästägare se till att hästen får ett värdigt slut, vilket även borde lagföras och registreringar följas upp bättre.

Veterinär och VD för Köttbranschens Riksförbund, uttalade sig vid ett tillfälle upprört om hur mycket han hatade djurtransporterna som färdas över gränserna, samma gränser som i princip saknade kontroll. Inte minst danska skrupelfria hästuppköpare är stora bovar och skuld till det sorgliga öde som mängder av hästar går till mötes. Genom ombud, lika skrupelfria ryttare och uppfödare (målvakter) köps hästarna upp för ren slakt. Vad gör då Svenska Veterinärförbundet? Bra fråga. Ca 1000 travhästar försvinner per år, många byter ägare och papper, flera gånger under vägen mot Syd-Europa.

Uppköparna som sysslar med svart-transporter bryr sig naturligtvis inte om etiska och moraliska begrepp, vilket hästägaren verkligen borde göra! Att sälja iväg sin häst för ett par tusenlappar och sedan inte bry sig om vad den utsätts för, är så skamligt att de borde hängas ut med bild och namn.

Hovtramp arkivbild, ett av många djur som "transporterats."

Avstår från att visa film och bilder på vad hästarna utsätts för, både under färden mot Syd-Europa och på de så kallade slakterierna, vilket är mer ett kvitto på hästägarna, än de som sysslar med dessa affärer. Har vid ett tillfälle själv sett hästar som skeppats på absolut billigaste sätt över från Skandinavien via Sicilien till Malta, och anlänt med diverse skador och brutna ben. Varken speciellt trevligt för den som köpt hästen eller sålt. Transport av hästar är ett problem som borde följts upp bättre, och åtgärdats. Man kan inte måla om en zebra, än mindre ändra på andra nationaliteters sätt att handha och behandla djur, men det finns åtskilligt att göra och åtgärda i de djurskyddslagar som gäller inom hela Europa.

Exportsiffror, står givetvis för en del av de försvunna hästarna.

Under 2019 exporterades 685 hästar ut från Sverige (495 importerades, många för att tävla i Sverige för utländska tränare/hästägare.) Givetvis exporteras även avelshingstar, speciellt de som inte ”räcker” i Sverige. Välkända är Conny Nobell som blev Österrikare och Copiad som hamnade bakom järnridån.

Vilka länder importerar svenska hästar?

Danmark hämtade 57 svenska travare och exporterade 183 stycken…här osar det katt med tanke på nuläget i dansk travsport. Danmark är det land som skickar flest hästar till slakt i syd-Europa...Norge som gränsar mot Sverige har importerat 74 travhästar, förmodligen många i träning i Norge och 147 norskhästar har hamnat i Sverige, tillfälligt eller permanent.

Italien köpte/importerade 28 stycken svenska travhästar, och 53 italienska travhästar landade i Sverige (Gocciadoro med kompisar.)  Förhoppningsvis inte enbart slakthästar slakthästar som italienarna importerade…Frankrike importerade 19 svenska travhästar, förhoppningsvis starthästar för träning i Frankrike, Tyskland ”importerade” 24 svenska travhästar, säkert många som skulle tävla i större lopp. Malta tog över 69 hästar under 2019 till ön, hoppas de fick det ”bra.” 5 maltesiska? travhästar togs till Sverige, förmodligen hjälporganisationen som tar hem uttjänta travhästar.

Frustration och ilska är bara förnamnet.

Hovtramp/Ilse

Sanning och konsekvens eller... sanning med konsekvens?

 

 

Equusir hemsida

Klipp från hemsida: EQUUSIR BEST BOX analyserar hästarna för att kunna identifiera eventuella fysiska och psykiska blockeringar. Analysen omfattar muskler, senor, ligament, leder, rygg och organ. De identifierade blockeringarna behandlas med målinriktad spektralljusterapi.

Equusir hemsida

Boxen som hästarna behandlas i i uppfanns i Österrike, av en man som sägs ha botat sig själv, parkerat sin rullstol och gått sin väg. Efter användning av sin egen uppfinning.

Boxen har funnits i Europa i ungefär fem år och kom till Sverige 2018. Några diagnoser ställs inte av behandlingsteamet, men boxens resultat pekar på ”problemområden.” Köpsugen? 125.000 euro.

Solsken, solarium, ljusterapi och 2020…alltså resande i solsken med en hästfinka för ljusterapi på släp. Nu har nog de flesta aktiva hästmänniskor hört talas om det resande sällskapet som säljer ljusterapi i box för häst? Fabrikstränare sväljer ”oftast hela paket-terapin” med hull och hår, lovordar, pröjsar och övertygar hästägarna (som betalar fakturan) om hur viktigt detta är för just den hästen.

Travtränaren Conrad Lugauer köpte en egen Best Box till sin anläggning och har en anställd terapeaut.  Skulle givetvis velat se månadsfakturan för stallets hästägare. Det är inte enbart solstrålar på höga frekvenser som träffar hästen i boxen. Rekommendation från företaget är fem dagars behandling a´20 minuter (x 2000:-/gång) ?

Equusir hemsida

Först ”scannas” hästen med en (enligt företaget) kontaktfri resonansmätning av hästkroppens egna elektromagnetiska frekvenser. Och det förstår ju alla som betalar exakt vad det betyder? Åtminstone tydligen en del av stortränarna.

De som lovordar är Lutfi Kolgjini, Marcus Lindgren och ett par till. Robert Bergh tyckte efter att ha provat boxen att han klarade sig utan denna ljusterapi. Alltså, kvantfysik och biokemi? Knappast något som merparten av travtränarna har en aning om. I så fall hade inte alla dessa fantastiska avelshingstar gått ut bakvägen i förtid. Dessutom, finns det inte ens vetenskapliga belägg eller forskningsrapporter att tillgå, inte när det gäller häst.

Scanningen utförs parallellt med ljusterapin som med infraröd B-värme och chromoterapi (regnbågens alla färger) visas på en skärm under behandlingens tjugo minuter långa behandling. Sju olika kroppsdelar på hästens kropp syns i staplar på skärmen, resultatet hos individen. Organ och nervsystem inkluderat med förhoppning att staplarna ska öka under de fem dagarnas behandling.

Hovtramp/Lasse

Bra sätt att tjäna stora pengar ? bara att övertyga hästfolket om att den här behandlingen måste man ha. Påpeka för guds skull inte att placeboeffekten hos hästägaren och avslappningen av värmen som hästen utsätts för under fem dagar är orsak till förbättrade prestationer och snabbare återhämtning. Inte minst efter tuffa lopp.

De flesta alternativa behandlingar är positiva upplevelser för tävlingshästar, oavsett vilken disciplin de tävlar i. Att lägga sig i en solstol eller ett solarium efter ett hårt träningspass kan göra underverk för både mjölksyran (laktatvärdet) och CK-värden (muskelenzymer). Det kan vi vara överens om. Så varför skulle inte just värme fungera hos hästar.

Redan på stenåldern under min kliniktid, hängdes värmelampor med starkt ljus upp i fölboxarna på stuteriet, i syfte att framkalla tidigare brunst hos märrarna och tidigare födda fölungar. Helst föl som pulsade omkring i snödrivor och hade försprång som tidiga starthästar, mot de mer normalt födda under våren och försommaren.

Att vara nyfiken är inget fel, inte heller att kombinera modern teknik med holistiska koncept, så länge det inte handlar om dopning och fusk för att nå framgång. Infraröd värme fanns redan i gamla ”Pretorn” som gjorde en hel del nytta på sin tid.

Spektral ljusterapi, som ökar ”kärnkroppstemperaturen”och optimerar metabolismens och lymfsystemets funktion, det låter ju inte fel, man kanske skulle prova, vem behöver inte avslappning och lite ny energi, frågan är, till vilket pris?

Hovtramp/Ilse

Böter, straff eller uppfostran?

 


BÖTER i travsporten… (länk till bötesmallen)

Ett otyg för plånboken men förmodligen ? ett nödvändigt straff?

Varför kusken/ryttaren får böter? Det kan vara allt från oljud under loppet, otvättad vojlock (nummerbricka) inte hållt foten i fotstöd, till olämpligt uppträdande, spödrivning och trängning. Det finns ”alltid” något/någon att bötfälla, beroende på domare och travbana.

Domarkåren får i alla sportsammanhang massor av dängel och givetvis har inte alla travbanor lyckats hitta likvärdig kompetens. Kursutbudet för "domare" i travsporten kunde också varit betydligt mer omfattande. Det går inte lika bra med snabbutbildat ponnyfolk, bara för att lämplig kandidat inte gått att hitta. Den som söker han finner.

På stenåldern (Solvalla) gick ”bötespotten” från tävlingsdag till aktiva, som skadat sig i stallet eller sulkyn. De fick en slant att användas till ersättare i stallet, sjukvårdsbidrag etc. Ett initiativ som borde ha uppgraderats, genom avbytartjänst förmedlad av Svensk Travsport. Kan man fakturera extra så fort någon säger "hej" borde det finnas initiativ till en specialavdelning, där handplockade hästskötare står beredda att åka ut i leasingbilen, från Silvergrisen (Hästsportens Hus) mot behövande stall!

Så fort en aktiv tränare hamnat på sjukhus, skickas häst-hjälp att stötta stallet under värsta konvalescensen. Givetvis med bidrag från ATG:s bankfack. Där finns att hämta, var så säker! Förmodligen värre än i Joakim Von Ankas kassavalv. Det ska fasen inte behövas ”Drömfonder” för att skadade ska få den hjälp de har rätt till, den hjälp de sällan får.

Hovtramp/Ilse - "blanketthjälp" åt en skadad...

Prata inte med mig om försäkringsbiten, den kan jag, varenda finstilt klausul, som jur.ombud för ett antal olycksdrabbade som väntat, väntat och väntat. Fått avslag och tvingats rita ihop en överklagan, väntan på nytt beslut och hänvisning till nån diffus dimridå, som verkligen inte tillkommit för skadade och ofrivilligt arbetslösa hästmänniskor.

Skulle man berätta eller publicera utdrag ur de värsta försäkringsfallen skulle nog de flesta som har råd rusa iväg för att shoppa en privat olycksfallsförsäkring. Ansvaret ligger givetvis på TR/Travtränarnas Riksförbund, som inte lyckats särskilt väl.

Foto:Hovtramp/Lasse

Gemensam nämnare – alla aktiva har levt i förvissningen om att de är fullförsäkrade via sin licens, oavsett ryttare eller kusk. Det STÅR ju.

Eller hur?

Gårdagens penningstinna tävlingar på Solvalla med Finaler i Trav-Kriterium och Oaks är bara en fingervisning om hur mycket bötespengar som rinner in…under två dagar, i Svensk Travsports stora kassavalv.

Böter under V75-tävlingarna igår, lördag på Solvalla…

500:- oljud under lopp (visslat på hästen)

2000:- för tidigt över startlinjen (oplacerad) 60.000:- i förstapris

300:- för felaktig defilering (hur gör man då?)

3000:- snäv körning (kusk Kat.1) 220.000:- i förstapris

500:- sen ankomst defilering (kusken sitter i TV-hytt, hann inte i tid…)

1000:- försenat start (1.400.000:- i förstapris)

500:- försen ankomst till defilering

28.000:- + avstängd 2 dgr drivningsförséelse (2000.000:- i förstapris)

10.000:- + avstängd 2 dgr, dålig anslutning startbil (2000.000:-)

1000:- för att ha defilerat utan att ha fått tillåtelse att defilera utan uppkäkning/huvudstång (...borde varit tvärtom rent djurmässigt!)

Totalsumma 47.000:- i böter under lördagens tävlingar.

Och hur gick det på söndagen med bötesutdelningen på Solvalla då?

Montéloppet – katastrof!

Två ryttare fick 1500:- i böter för att ha ridit utan hjälm, utan knäppt hakband och säkerhetsväst och den ena ryttaren ytterligare 500:- för sen ankomst. I samma lopp fick två ryttare 1500:- för snäv ridning (mot konkurrent) En annan ryttare diskades och fick 2000:- för trängning som 1:a i mål och ytterligare ryttare fick 1500:- för snäv ridning. Vilket lopp!

Uttagningsloppen till l´UET med Final i Paris, enbart proffs och lånekuskar som verkligen borde kunna reglerna, eller hur? Men i stridens hetta…Både far och son fick 500:- var i böter för oljud under loppen, lite ponnytravfeeling…1000 spänn blev det för en försenad start och 1000 för att ha stört pågående segerceremoni (värmde i full fart i närheten.) 10.000:- för snäv körning (200.000 i förstapris) 2000:- böter för tjuvstart och 1000:- för att ha försenat start.

Ungdomsloppen då, där kan man ju stå ut eftersom kuskarna inte är lika rutinerade. En ”stackars” ung kusk blir nog utan inkomst närmaste tiden, hon fick 2000+ avstängning 13 dagar för att ha kört snävt mot konkurrent och som om det inte var nog fick samma kusk 2000 till + ny avstängning 13 dagar för att ha kört snävt en gång till, i samma lopp!

I långloppet Walter Lundbergs Memorial blev det ”bara” 300 spänn i böter för en kusk som försenat start.

Summan av kardemumman söndag 26.800:-

Foto: Hovtramp/Lasse

Tja, 73.800:- i böter, ingen dålig ”inkomst” under två tävlingsdagar. Vore kul att veta vad stålarna används till!

Hovtramp/Ilse

 

Hästarnas godisbutik!

 

 

PROTEINBUTIKEN!

Man tar sig för pannan, vem i hela friden säljer dopingklassade produkter på nätet, utan att någon lmyndighet lägger in sitt veto!?

Travrondens Dennis Engelbo skriver i senaste nummer om blister och dess verkningar. Blister finns det lika många åsikter om som användare och motståndare. Peter Kallings (Förbundsveterinär på Svenska Ridsportförbundet och Forskningschef Stiftelsen Hästforskning) påpekar att blistring av hästar är en subkultur och kvarleva från stenåldern.

Vet faktiskt inte om jag tycker det är så mycket bättre med bloddopning eller kontinuerliga ledinjektioner av olika slag, Ozontunnor som hästarna knuffas in i, Milkshakevarianter och framtidspreparat som döljer både EPO och andra godsaker.

Häst-klinikerna med alla sina hästexperter är sofistikerade värre idag, vetenskapen går ”framåt.” Som hästägare är ju de flesta utlämnade åt veterinärens bedömning, diagnos och förslag. Vissa tränare har kommit lite längre, de är sin egen veterinär. Är det inte PRP (Platelet Rich Plasma) för sen- och ligamentskador som tillverkas av hästens eget blod, kan man ju öka prestationsförmågan på sin sönderkörda häst med egen veterinär och lite benmärgstransplantation, nu när inte Tildren och Kobolt kan användas längre.

Hovtramp arkivbild

Förr användes mängder av jodblister på starthästar, bruna flaskor märkta med 10% som hämtades ut på apoteket på veterinär-recept. För att få riktigt effekt blandades detta ofta med DMSO, som givetvis trängde in i huden och orsakade en inflammationsreaktion, med syfte om snabbare utläkning. Ett vedertaget begrepp som både tränare och hästskötare förespråkade under lång tid.

Arkivbild från Hästsjukhuset (där undertecknad tillbringade många år.)

Bränning och blistring var dessutom de vanligaste behandlingarna som utfördes i kliniksammanhang. Tja, vad ska man tänka så här i efterhand, 35-40 år senare? Alla har ju sin uppfattning och sitt eget facit, men någon dopning med otillåtna preparat ska vi inte ha varken i svensk trav eller galoppsport!

Men, nu till saken!

Hur i hela friden kan någon enda nätbutik ha fått tillstånd? att sälja fransk blister, DMSO, Crotonolja och lite andra godsaker på nätet. Givetvis finns ingen hänvisning på Proteinbutiken till VEM som säljer dessa produkter, betala bara, gärna med Klarna och sen får du ett paket. Vet inte Svensk Travsport, Svensk Galoppsport, Ridsportförbundet, Jordbruksverket, Djurskyddet, Länsstyrelserna, Veterinärförbundet, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket att detta pågår? Har kontaktat samtliga instanser och inväntar svar. Så här kan vi inte ha det i någon form av hästsport.

Vem döljer sig då bakom hästarnas GODISBUTIK?

Som av en händelse….leder kundsupportnumret till Gävle och, en klocka klingar direkt i bakhuvudet. 

026-106010 tillhör Scandinavian Supplements Company i Gävle AB och via organisationsnumret, lite Ratsit, Bolagsverket och Svensk Travsport uppenbarar sig en aktiv travsportutövare, inte bara som aktiv i Godisbolaget och styrelsesuppleant, utan även som ansvarig för travhäst som efter ett lopp på Solvalla 2020 lämnat positivt dopningsprov, både A och B-prov (Testosteron.)

Manligt könshormon, original till anabola steroider, det låter ju käckt att använda på redan högpresterande travhästar. Används i första hand för att öka muskelmassa, fysiskt styrka och uthållighet.

Vad säljer egentligen nätbutiken för godsaker som hästsporten ”behöver?” Verksamhetsbeskrivning av bolaget är i huvudsak försäljning av kost&hälsokost. Hur i hela friden kan äkta franskblister, DMSO och Creolin säljas helt öppet, som kost&hälsokost?

Någon (inköpare/butiksansvarig) har bevisligen missat, alternativt struntat i både karenslistor och förbud. Frågan kvarstår, ska en försäljare av dessa produkter få ha kvar sin B-tränarlicens och dessutom vara aktivt verksam i travsport? Trots att vederbörande beisligen har dopat sin egentränade starthäst och uppvisat positiva substanser i A och B-prov Testosteron.

Många hästar har lämnat jordelivet fullsketna med DMSO, Tildren, Lasix, Levaxin, EPO och inte ens alla aktiva är medvetna om att det inte ens blir några slaktpengar för kusen, om slakthästen använt några av de mest överanvända preparaten som veterinärkåren använder...

Svensk Travsport anställer i dagarna en ny jurist, önskvärt är tydligen lite mer stake än tidigare, så förhoppningsvis ”hjälper” den nya (d)juristen Svensk Travsports välfärds och veterinäravdelning med det som behövs för att få bort otyg från marknaden! Inklusive olämpliga licensinnehavare.

Fakta om Crotonolja

Olja från busken Croton tiglium, Euphorbiaceae (törelväxter) framkallar illamående. Blåsbildande, hudirriterande och används som farmakologisk standard för hudinflammationer och allergi, kan orsaka hudcancer. Oljan användes förr som kräk- och laxérmedel, med betydande dödlighet."

Hovtramp/Ilse

Veteranträff (repris)

 


*veteran – gammal och erfaren

Nostalgitripp med äkta hästkarlar...

I Hovtramps arkiv finns många roliga, udda och värdefulla intervjuer och reportage med alla sorters hästfolk. Den som brinner för hästar blir aldrig full-lärd och Veteran-träffen är ett av många projekt. Travfolket från den svart-vita tiden har inget bäst-före-datum och den yrkesskicklighet veterangänget hade tillsammans, borde förvaltats betydligt bättre av färskare generationer! Träffen blev i allafall en uppsluppen tillställning, med glada gentlemän som sällan träffade sina forna kollegor.

(Samtalen bandades, utvalda delar har renskrivits.) Varsågod och njut!

 

Hovtramp foto

Veteranträff  9/2 1993 med:

Rune Stolt Solvallas tidigare promotor och Elitloppsgeneral, död

Olle Andersson Sveriges ”bästa” hästskötare travtränare, död

Sven Karlsson ”Ludde” travtränare, död

Stig Eriksson Stockholms Travsällskaps ryggrad och handicaper, död

Ivar Kilström ”Kilas” travtränare, död

Olle Persson ”Fisk-Olle” travtränare, död

Stig Eriksson (född 1917) Solvallas ”ständige” sekreterare och handicaper blev vid sin läst till pension (styrelsemedlem i Stockholms Travsällskap från 1943) Ingen kände till Solvallas historik som Stig, det känns extra värdefullt att träffen blev av medan han m.fl. fanns i livet. 

Stig tillbringade många timmar vid ljusbordet på gamla EAP/Einar Andersson, i glatt samspråk med mästerfotografen Einar. Allt från gamla glasmålningar till moderna negativ undersöktes under lupp. Förmodligen näst sista generation som ”känner igen” hästar och folk på ålderstigna bilderna. Inte så viktigt? Utan historia ingen framtid.

Stig föddes in i travsporten, fadern deltog i köpet av marken till nuvarande Solvalla travbana, 18/2 1915 när 36 tunnland mark bytte ägare, avstyckat från kronohemmanet Rissne och gården Solvalla i Spånga socken. Stig mindes 1920-talets stallbacke mycket väl, och förmedlade synintrycken till oss som ”inte var med” på den tiden. Bällstaån (Solvallas innerplan) var betydligt större och bredare än idag, för övrigt fanns bara en brädstapel och ett järnräcke att ”påla” hästarna vid när det drog ihop sig till tävling, så såg det ut. Tävlade gjorde man även på Brunnsviken (när isen höll) och vid Lindö Ladugårdsgärde. De som bodde nära Solvalla körde till banan i sulky, resten kom på lastbilsflak. Långt fram i modern tid skrittades hästar i sulky från t.ex. Fylkings Råsta gård i Sundbyberg. Över Bällstabro, genom Mariehäll, mot Solvalla.

Hovtramp foto

Tototillstånd beviljades redan 1923, men först i juli 1925 gick den egentliga invigningen av Solvalla Travbana av stapeln. I mars sammanträdde en högtidlig generalförsamling och Allmänna Styrelsen (beslutsfattarna i travsport.) Stadgar utformades och Stockholmsorganisationen ombildades. Vid mötet på Hotell Terminus deltog Greve C.Bonde, regementsveterinär Pålman, veterinär G.E Nordensson, godsägare Lundgren, en tidningsredaktör, en professor, en kapten, en banmästare, ett par lantbrukare och några stycken endast betitlade ”herr.” Legendariska figurer kan urskiljas, personer som senare betytt en hel del för travsportens utveckling och välgång.

Kallblod dominerade travsporten även i huvudstaden, berättade Stig. Hästarna var nödvändiga i jordbruk, skog och som transportmedel, men många hästägare mätte sina hästkrafter även på vägarna. Varmblodshästar var vid denna tidpunkt inget för vanligt folk. En av travsportens stilbildare Walter Lundberg, anlitade tidigt Peter Doleman och Gabrielsson som tränare, ett lyckodrag med facit i hand. I Lundbergs ägo utvecklades hästar som Red Bone, Tulipan, Nyanza II och Zule, stamfadern Baron Handspring och Skarphedin (imp. från Norge.) Att importera häst var något oerhört stort i travets begynnelse, ingenting för vanligt folk precis.

Vintern 1927 innehöll fem travtävlingsdagar på Solvalla och slog Ulriksdalgaloppens tidigare omsättningsrekord (121.058:-)  Zule blev första svenska häst att trava under 1.30 (1.28,6) och Red Bone travade 1.26,1 på is! Man hade ju gärna velat se de dojorna och broddarna…Solvalla påbörjade bygget av de nya järnvägs-stallarna och den gula herrgårdslängan för 60 hästar, och travsporten var igång på allvar!

1930 kördes 255 lopp på Solvalla med 237 hästar, 543.855:- betalades ut i prispengar och en duktig hästskötare hade vid denna tid hög status. Grosshandlare, fabrikörer och åkare (hästägarna) hade betydligt mer att säga till om än hästägarna idag. Med egna stall och hästar agerade de ofta ”tränare” även om det var privat-tränaren och hästskötarna som utförde jobbet. Hästägarna var eniga och den dåtida församlingen vågade både ställa krav och såg till att det efterlevdes. I ett dammigt protokoll från 1930 tog Hästägareföreningen till orda och meddelade att man påbjudit startförbud, om inte prispengarna genast höjdes med 20%, vilket blev upprinnelsen till storstrejk i travsporten. 1931 utbröt denna vilda strejk för högre prispengar, ett tillfälle som flera av dessa herrar mindes väl.

I första loppet kom bara fyra hästar ut på banan, i lopp två fem hästar och ju längre tävlingsdagen led, desto färre hästar blev det i loppen. När strejken var över utmättes stränga straff för alla inblandade, och värst gick det för de utpekade strejkledarna.

Travtränare Isidor Johansson uteslöts ur Sällskapet och dömdes liksom Anders Eriksson från Faringe gård till förbud under 1 års tid att vistas på stallbacken, samt kör och träningsförbud! Samma straff gällde för fastighetsägare G.A Schoug från Malmö.

1957 kom nästa strejktillbud. Även denna gång handlade det om prispengar och Hästägareföreningens starke man Tage Jakobsson, blev efter strejken invald i Stockholms Travsällskaps Styrelse. Året 1957 var ett mörkt år för Solvalla travbana även ur en annan värre synvinkel.

En kall februaridag brann det på stallbacken och 7 hästar förolyckades i lågorna, bl.a Pygmalion som vunnit med Sven Ludde Karlsson veckan före. Brandkåren var snabbt på plats och lyckades leda ut många hästar, som i flock sprang iväg mot Bromstenshållet. Tränaren Artur Nilsson såg hela sin karriär gå upp i rök, och avslutade sin tränarrörelse strax efter. Orsak till branden var ett överhettat element i en selkammare med brädväggar. Hästar irrade omkring i hela Bromsten, innan de kunde fångas in. Fisk-Olle Perssons häst Skymaster var en av löshästarna, men han klarade sig bättre än t.ex Gay Noon (på andra sidan stallväggen hos Gunnar Nordin) som rökskadades och stod på sjuklistan en längre tid.

Dåtidens propositioner (tävlingsunderlag) minns många med glädje. Alla hästar fick plats i loppen men vissa med handicap upp till 180m gottgörelse. Hela 30 hästar startade ofta i samma lopp, 25 i program och 5 utom toton. Om man anstränger sig minns man faktiskt de vita vojlockarna märkta med UT (utom toton.)

Under en period var 2-åringslopp populära, mestadels över kort distans (12, 13 och 1.400m.) 2-årstävlandet upphörde dock ganska snabbt, då tilltron för tävling med så unga hästar inte fanns hos de aktiva. Enligt uppgift var orsaken att man var rädd om hästarna och helst ville tävla i många år, med samma häst.

  

                    Famita och Ludde vinner Sto-Chhampionatet 1970

Hovtramp/Ilse - Ludde och Inger Karlsson 2017

Stallbygget på Solvalla 1927 var en jättestor händelse för travsporten. Sven ”Ludde” Karlsson började sin travkarriär i gula Herrgårdslängan. 1949 jobbade Ludde hos Erik Larsson, senare som privat-tränare åt Stall Reymers och även publiktränare. Solvallas äldre stallbacke (från mitten av 1920-talet) har behållt sitt kulturhistoriska utseende, renoveringar har gjorts med varsam hand. Monument från denna tidsepok finns kvar, men har flyttats omkring inom området (bandomartorn, första totobyggnaden.)

Minns de två stora vita, höga tornen med varsitt hästhuvud på vid publikentrén. Farsan tyckte jag var för mycket och sprang på Solvalla i stallarna och lurade mig (som mycket ung) att alla döda hästar lades i dessa två torn. Vilket gjorde att man gick in en helt annan väg, uppe i skogen.

Historiska arkivet

Publiken indelades på den ”här tiden” i första, andra och tredjeklass efter köpt entrébiljett, antalet besökare en normal tävlingsdag på Solvalla var ca 7-8.000 personer. Ludde blev gamla stallbacken trogen och drev sin verksamhet långt in på ”ålderns höst.” Redan 1970 vann han med skimmelstoet Famita (e.Torg-Ethel Bulwark) i Sto-Championatet, en seger som Ludde mindes med stor glädje.

 

Cap Nibs och Fisk-Olle foto: Torsten Eriksson

Olof ”Fisk-Olle” Persson (pappan var fisk-handlare) började som stalldräng på Solvalla 1933, och 1935 jobbade han hos legendariska Kurre Mattson. Största triumf?  Hingsten Carné (e.Bulwark u.Etta June, Triple Crown-vinnare.) Inför Elit-loppet 1954 hade Fisk-Olle byggt upp Carnés sköra framsenor och även jobbat med hans känsliga humör. Egentligen väntade han bara på att Rune Stolt skulle komma med en inbjudan. Efter ett förstklassigt, avslutande träningsjobb med Carné på Solvalla, alldeles inför programtryck av Elitloppsprogram, kom inbjudan. Fisk-Olle gjorde inga misstag, det blev svensk glädjeyra och vinst!

Carné bytte tränare (många gånger!) men redan i oktober samma år som han skördat sin största vinst, lämnade han Fisk-Olles stall. Hingsten vann därefter aldrig mer något riktigt stort lopp, och hade ofta problem med sin fräschör. Som avelshingst lämnade han däremot senare dugliga travare – Espri, Elle, Limbo, hästar betydligt slitstarkare än han själv.

En utav avkommorna, Ivar Kilströms rejäla och mycket personliga hingst Hell Car f.-66 (142/27-21-18) hade också Carné som far (u.Hell Cat.) Hell Car blev en bra läromästare på gamla dagar, inte minst åt sonen Örjan. Satt faktiskt jämte i en rochard som moraliskt stöd, när Hell Car tog kurvorna på ett hjul uppe i skogsslingan utanför Bollnäsgården.

Fisk-Olle fostrade inte bara Carné, mellan tömmarna blommade många dugliga travare. Krevadpokalen (Solvallalopp) är uppkallad efter Krevad, populär häst hos Fisk-Olle i mitten av 50-talet och segerrikaste häst 1953. Segrade i bl.a "Stockholm 700 år" och var fallen e.Chilton - Lillian Harvest. Fisk-Olle tillhörde inte de pratgladaste vid veteranträffen, men nickade ofta, rättade till sina kollegor och inflikade godbitar från den svart-vita tiden.

 

Locotime och Ivar Kilström historiska arkivet

Ivar ”Kilas” Kilström började sin karriär hos pappa Anders i Bollnäs.

”Anders Kilströms Minne” vid Bollnäsbanan hedrar släkten Kilströms grundare. Sonen Ivars travintresse väcktes tidigt på Bollnästorgets auktion, när varmblodet Magistern (på väg till slakthuset) fick följa med hem till gården Sunnersta. Hingsten (f.-76) betalade tillbaks med råge! 151 starter/16-8-11 blev en bra början på Ivars travliv.

Rune, Ivar och Börje Kilstrlm - historiska arkivet

Många Kilströmmare med respektive och barn har senare valt travsport, på ett eller annat sätt. Båda Ivars bröder, Rune och Börje har skördat framgång och Börjes förmåga att plocka fram dugliga travhästar är vida berömd. Stoet Optica (f.-67) glömmer inte publiken i första taget (176 starter 63-31-21.) Optica och Namit (89/40-4-8) är bägge avkommor till Locotime (Ivars flaggskepp) som med 63 segrar (!) tillhörde eliten och firade många stora triumfer. Under ett tiotal år drev Ivar och Börje en storskalig travrörelse med både uppfödning och tävlingshästar. Under ett år (1960-tal) var bröderna också landets segerrikaste hästägare.

Resor till USA och Frankrike gjorde Kilströmmarna till föregångare i svensk travsport. Franskimporten, hingsten Prenat (23 segrar) och stoet Hickory Missy US (76/18-11-10) var inga felköp. Ivar vann ca 500 lopp under sin karriär och tillsamans med Börje upplevdes 900 segrar, som hästägare! Ivar och Börje representerar ett släkte genuina hästkarlar som visste hur man bygger slitstarka, välmående travhästar. Ivars son Örjan Ki(h)lström behöver ingen närmare presentation. Mamma Sonia har också kört lopp och svågern Kjell Eriksson, Sonias bror, (travtränare) har bidragit med sönerna Ulf och Peter, kuskar och tränare.

Ivar letade i minnet och mindes bland många dugliga hästar Opium, ägd av storhästägaren Gutemberg. Stoet (f.-47) startade 171 ggr (16-22-25) och lämnade i sin tur fantastiska avkommor. Ivar berättade om en mardrömsresa på väg till travtävlingar i 35-gradig kyla (!) Opium lastades på hemma i Bollnäs för att åka och tävla i ett större lopp på Solvalla. Men redan i Tierp kokade lastbilen, vilket man lyckades avhjälpa. I Månkarbo blev det totalt motorhaveri och Ivar blev tvungen att lasta av hästen och värma sig i en gård efter vägen. Efter flera försök att veva igång värdfolkets telefon fick man tag i en åkare, som kunde tänka sig att hjälpa till med den fortsatta transporten mot Solvalla.

Fast åkaren förstod nog inte stundens allvar påpekade Ivar, för det hann bli söndag morgon innan färden  fortsatte. Tiden började bli knapp och man fick stanna ytterligare en gång för att telefonera till inskrivningen, eftersom tävlande hade anmälningsplikt 1 ½ timme före första start.

Hästarna var redan på väg ut till defilering när Opium anslöt sig till raden med hästar (någon värmning hanns inte med.) Efter provstart ”klunsades” hon ute på banan, det vill säga benskydden sattes på. Hur det gick i loppet för nedkylda Opium? Hon slutade 2:a, och var mycket bra efter omständigheterna. Men... det råkar ha varit ett av de lopp som Ivar väldigt gärna velat vinna! Kanske främst för att hederspriset var en utav åtta silvertallrikar, utdelade av dåvarande Konungen, i egen hög person. Den tallriken hade prytt sin plats i samlingen silvertallrikar hos Ivar.

 

Hovtramp/Lasse - Olle Andersson

Olle Andersson, även kallad Paris-Olle, var dåtidens mest beresta stalldräng. Olle berättade om en bråkdel av sina reseminnen med hästar som Scotch Fez, Whitney Hanover och Frances Bulwark.

Redan 1942 reste travfolk runt i Sverige för att mötas i större lopp. Gävles Stora Pris med Bulwark J:r från Solvalla var ingen snabb travresa. Efter omlastning i Tomteboda (som tog 4 timmar) blev restiden mellan Bromsten och Gävle ett helt dygn...

 

Scotch Fez - historiska arkivet

1950 reste hästskötare Olle, Scotch Fez och Whitney Hanover från Bromstens järnvägsstation i en så kallad elefantvagn mot Paris och Prix D´Amerique. Tränare Sören Nordin skickade med 600 liter vatten tillsammans med seldon, foder, tävlingsvagnar och andra förnödenheter som hästskötarna själva fick bära vid flera omlastningarna under vägen.

Scotch Fez, dåtidens travkejsare och Whitney Hanover stod uppbundna i spiltor i järnvägsvagnen, hela resan från måndag till fredag eftermiddag. Ett fotogen element värmde bristfälligt upp en liten del av järnvägsvagnen, som i övrigt släppte in både grus och kyla genom sina otäta väggar. Olle och res-sällskapet fick turas om att sitta brandvakt, hästar och foder åkte tillsammans för att hålla värmen. Så värst mycket sömn och mat blev det inte. När matsäcken tog slut (mitt i veckan!) fick hästskötarna knapra hårdbröd och hästmorötter.

Elefantvagnen reste allra längst bak, när tåget stannade vid perronger där det såldes dricka, frukt och mat, gällde det endast de främre vagnarna. Att springa iväg och handla vågade man inte med tanke på den dyrbara lasten. Sträckan mellan de främre vagnarna och elefantvagnen längst bak, var alldeles för lång! Den hunger som infann sig mot slutet av resan minns Olle med fasa...

I Paris transporterades hästarna vidare till ett galoppstall fyra mil ifrån travbanan. Där fick de vila ut innan de stora tävlingarna gick av stapeln. Vattnet som släpats i mjölkflaskor från Stockholm tog slut långt före traväventyret. Scotch Fez vann Prix D´Amerique och Whitney Hanover blev 2:a i ett annat stort lopp. Whitney (2:an) fick nämligen dricka franskt vatten sista dagarna, medan kejsaren Scotch Fez slurpade i sig resterna av det svenska vattnet...Hur hade loppen slutat om man gjort tvärtom?

 

Frances Bulwark, Olle och Sören Nordin EAP/Einar

Frances Bulwark (2:a Prix D´Amerique 1953) är enligt Olle den häst som stod för den starkaste prestationen, och han bör ju veta. Frances hade inte samma fysiska förutsättningar att klara tung kolstybb och blev 2:a på sitt fina löphuvud, en riktig järnlady. Publiken på Vincennes uppskattades vid tillfället till 40-50.000 personer, ungefär lika många som idag, eftersom det inte får plats fler...

 

 Båtresa med travhäst -historiska arkivet

Lastbilsflak med häst - historiska arkivet

Till Finland reste gårdagens hästar med båt. Till kajen transporterades hästarna på öppna lastbilsflak. Från kajplats i Stockholm vinchades hästarna ner till båtdäck med lyftkran, fastspända i en trälåda, och ofta med skötaren på ryggen. I Finland fanns sällan eller aldrig gäststallar i anslutning till travbanan. Olle minns speciellt en finsk övernattning i en brädgård, tillsammans med Frances Bulwark. Hela brädgården var en enda stor härlig spånbädd, där stoet kunde gå lös och ”moppa” sig i väntan på tävling. När det blev utselningsdags spändes två rep upp mellan träden vid travbanan. Säkert både friskare och mer avspänt än i många av dagens gäststallar.

Hovtramp/Ilse -Olle Andersson

Olle var hela sitt liv travsporten trogen, tillbringade som pensionär mycket tid på stallbacken, i sällskap med någon av döttrarna, som alla på olika sätt är engagerade i travsporten.

Nästan hela familjen Andersson har suttit i sulkyn! Olles tidigare fru Maud vann åtskilliga lopp, inte minst med Agrar Säva, som för det mesta stormade fram längts ut vid staketet. Den helfranska jättehingsten Agrar Säva (e.Nono de Sassy-Bevia/Juba II) vann bland annat Salatrofén både -78 och -81, och blev 2:a i Walter Lundbergs -79. Damer i tävlings-sulky var inte lika vanligt när Maudan var i farten, och det spelade ingen roll att grabbarna (konkurrenter) ropade – nu kommer hon! De vann i allafall. Olles (och Mauds) Tessan och Susanne har också vunnit lopp.

Olle är förmodligen ”Sveriges bästa hästskötare” genom tiderna, och dessutom under en epok då hästskötarjobbet var mycket mer än bara ett arbete! Uppfinningsrikedom och tålamod genomsyrade hästskötaryrket på ett helt annat sätt än idag, man levde för och med sina hästar. Olle var publiktränare på Solvalla i många år, men det är som hästskötare till dåtidens bästa hästar man kanske främst tänker på honom.

 

 Travronden bild

Rune Stolt berättade godbitar ur Elitloppets historia. Långt före konsulternas tid byggde Rune upp sitt eget nätverk av hästar och hästfolk av högsta dignitet. Solvallas Jubileumslopp, först tänkt som engångsföreteelse blev senare Elitloppet. Lika eftertraktat förr som nu, här samlas russinen i kakan, en gång om året.

Söndag 14:e september 1952 kördes Jubileumsloppet/Elitloppet för första gången. I propositionen kunde man läsa loppets kriterier på franska, italienska och tyska förutom svenska. Svenska hästar med rekord sämre än 1.21,0 hade icke rätt att deltaga. Ingen vet säkert vem som kläckte Elitlopps-idén, många gissar på general Henry Kellgren, ordförande i Sthlms.Travsällskap i början av 1950-talet.

Jubileums-löpningen var ett sätt att uppmärksamma Solvallas 25-årsjubileum (1952.) Vid denna tidpunkt visste man inte så mycket om travsport i Europa. Dimmiga föreställningar fanns om en urstark fransk travartyp, flåsande backe upp och ner utan att bli trött. Före kriget var Tyskland dominerande travsportland och i samband med Ryssgalan på Solvalla (1954) upptäcktes den ryska Orlovtravaren. USA var länge en alltför avlägsen plats för travfolket i Europa.

Ryssgalan - historiska arkivet

Under 1950-talet fanns varken hästbussar eller släp att transportera hästar med, i första hand användes båt, järnväg och senare flyg. Svåraste nöten för Rune att knäcka var ofta hur man skulle lösa transportfrågan, både för internationella hästar och gäster till Elitloppet. Över gränserna färdades man ju fortfarande i plomberad järnvägsvagn, hästar och skötare utestängdes från omvärlden under hela resan.

Första vinnaren i Jubileumsloppet/Elitloppet fick 30.000 kronor, en gigantisk summa i jämförelse med exempelvis Derbyts prissumma 11.000:- Idén till Jubileumsloppet 1952 kan ha vaknat redan i Hamburg 3 augusti på Framsenbanan, då Sören Nordin lät Frances Bulwark mäta sina krafter. Frances besegrade Scotch Thistle (italiano-amerikan) Tompkins Hanover och tyske mästaren Irmberoth. Men hon rådde inte på tyske inländaren Permit, och det enda som gällde var sen att försöka locka Permit och hans tränare till Sverige!

Rune minns med inlevelse hur detta gick till. Andra veckan i september tuffade en gammal järnvägsvagn in på Sundbybergs station, där många nyfikna samlats. Hästskötaren till Permit varnade omgivningen för att komma för nära den väldige fuxen, som backades ner från järnvägsvagnen efter sin långa resa. Jubileumsloppets hedersgäst tränaren Walter Heitman fanns redan på plats, tillsamamns med Rune. Italienare och fransmän avstod från att komma men Holland bidrog med Madame B och Olga Pluto. Norrmännen lastade av Leif Protector och danskarna Leo Roy. I Sverige väntade redan Frances Bulwark, Iran Scott, Rollo, Magnifik och Presidenten på gästerna. Inte vilka hästar som helst.

Jubileumsloppets distans var 1600m, med tillägg för Frances Bulwark och Permit. Första heatet vann Permit, Frances Bulwark galopperade och slutade 4:a, men i heat II blev det andra bullar av! Frances ledde klart in på upploppet, Permit satt fast i säcken, helt instängd. Hur kusken lyckades krångla sig ut är fortfarande en gåta, men på mållinjen hann Permit upp Frances Bulwark och vann med ett morrhår. 1.17,3 (Permit och Frances Burlwark) var nytt Europarekord, för både hingstar och ston. Redan året efter (1953) tog Frances Bulwark revansch med Sören Nordin i sulkyn.

Spelomsättning blev 1.363.957:- men officiell publiksiffra finns inte.

Rune berättar att först på 1960-talet chartrades flygplan för de internationella gästerna. Hästägarna, ofta med hela släkten i släptåg anlände gärna en hel vecka i förväg, för att njuta av Sverige.

Einar Anderssons foto Une de Mai, senare konstverk a la´Salvador Dali.

Rune och fru Rut är nog de som haft flest internationella gäster i svensk travsport i sitt eget hem, förmodligen var inte heller alla gäster lika ”roliga.” Att ha en Elitloppshäst hägrade mer för varje år som gick. Gelinotte, Ozo, Roquepine, Une de Mai, Eilen Eden är några av gästerna med stjärnstatus. Svenska hästar som Carné, Gay Noon och senare Ego Boy väcker ljuva minnen för de flesta i travsporten

Under 1960-talet byttes godsfinkorna ut mot chartrade flygplan och landsvägstransporter, Rune som ansvarig arrangör fick i stort sett ensam brottas med problem som dök upp under årens gång. Hästar plockades upp efter flygrutt, Milano-Paris-Munchen var vanlig Elitlopps-sträcka.

Sverige (Rune) tog som värdland hand om gästerna (hästägare med följe) i väntan på det stora loppet. Och alla vet ju hur många barn och släktingar som ingår i en italiensk familj, varje gång. Säkert inget ”billigt” projekt för Solvalla, men alla inblandade drog sitt strå till stacken.

Lassokastning och renlopp i Midnattsolens land, var en av alla höjdpunkter för gästerna. Gotland med varpakastning, dricku och stångstöta, Rättvik med Siljan, knätofs och lövad loge, nog borde gästerna ha blivit nöjda. Bankett gick av stapeln i samband med Elitloppets Grande Finale.

Professor Åkerblom skålade för kvinnan och vinet, så länge han orkade. Dåtidens välkomst-tal, gnistrande kristallkronor, frasande långklänningar och herrar i frack har inget med nutida Elitloppsfester att skaffa. Grand Hotel, Stallmästaregården och Ulriksdals Värdshus imponerade på de långväga gästerna. Har faktiskt sparat och ramat in en Elitloppsinbjudan till banketten på Grand Hotell. Handvävd middagsmeny på siden med frans! Långklänning och herrsällskap beordrades, därmed basta.

Vid ett tillfälle var Elitloppet faktiskt i fara, flygplanet som skulle hämta långväga gäster gick sönder och endast med tur och envishet lyckades Rune chartra en ny farkost. De utländska hästägarna trampade oroligt och väntande omkring på Solvallas stallbacke, de visste inte ens vad som hade hänt. Franske skådespelaren Alain Delon (hästägare) var en av dem som väntade på sin häst. Men Chablis kom aldrig till Sverige, kaptenen vid omlastningen vägrade ta ombord den stökiga hästen. Chablis ansågs vara en uppenbar fara och omöjlig att handskas med. På Runes order blev hästen kvar i Munchen. Ordflödet från stjärnskådisens läppar, kan vi bara gissa oss till.

En annan nervös Elitloppsdeltagare Rune minns väl, var ett sto som hette Buganda. När den plomberade transporten öppnades sent en natt på Solvalla stallbacke, upptäcktes rese-sällskapet, en get! Det kunde ha blivit en besvärlig historia, stränga restriktioner gällande mul- och klövsjuka gjorde getens närvaro till en mardröm. Urlastning var inte att tänka på, geten beordrades att omedelbart följa med transporten tillbaks till Italien, på Runes uttryckliga order. Det enda man inte kalkylerat med var stoet Bugandas reaktion! Från gäststallet hördes ett argsint utdraget illvrål med efterföljande sparkar, långt upp i boxgallren. Nu var goda råd dyra!

Efterkontroll visade att Buganda tillbringade all tid (utom i lopp) tillsammans med sin get, och nu var hon rejält missnöjd. Rune (hemtam i Solvallas stallar) visste att Olle Anderssons dotter Inger höll sig med en stallget, och Rune blev snabbt en nattlig get-tjuv.

Buganda nosade först misstänksamt på geten (sällskapet höll andan) i nästa ögonblick fnös hon, och återgick till hötuggandet. När Buganda skulle resa hem inföll problem två, utan get var inte att tänka på! Detta är med säkerhet den dyraste get som exporterats till Italien, fråga Olles dotter. Flygresorna var ett stort frågetecken varje gång, eftersom tävlingshästar inte kan ges lugnande medel och allt kan hända. Den italienska bjässen Tidalium Pelo kom lös i planet under sin färd på väg till Sverige, men hästskötaren lyckades fånga in honom, och det var ju tur med tanke på resultatet i Elitloppet.

 Historiska arkivet- Frances Bulewark och Sören Nordin

Ryssgalan blev ett tidigt och kärt minne hos Rune, Stig med flera som var med och arrangerade loppet. Många timmar ägnades åt arrangemangen, allt måste klaffa in i minsta detalj. Trav landskampen Sverige-Ryssland 3 oktober 1954 kom att bli ett av de största arrangemang som genomförts. Gibrid, Gay Noon, Frances Bulwark sida vid sida, är en klassiker. De ryska Orlovtravarna (styrkefenomen) var det många som ville titta närmare på.

Torg - historiska arkivet

Med genomgående skimmelfärg, ståtlig hållning och av grövre modell passade de bra att möta ”de svenske” i Stayerloppet 2.600m. Publikjublet som skakade Solvalla den dagen har nog bara sitt like i skiljeheatet mellan Flower Child och Ego Boy (1973.) Närmare 30.000 personer befann sig på Solvalla, för att se de starkaste travhästarna tävla, mot varandra.

Ivar Kilström var förste svensk att vinna lopp i Ryssland. Ivar blev inbjuden till Hippodromen i Moskva, tillsammans med Hell Cat. Kilas tackade naturligtvis ja, och passade på att gifta sig unde resan.

Båten kom på drift, hur fasen kan det bara hända? Hell Cat blev nervös och ingen visste tydligen ens var man befann sig! Väl framme i Moskva efter den omtumlande resan galopperade Hell Cat. Ivar inbjöds direkt att köra en rysk åkarkamp som aldrig vunnit travlopp och mest galopperat. Efter värmning av svensk modell, konstaterade Ivar snabbt att sidostänger och checkrem nog skulle göra susen. Utselningsdetaljer som ryssarna inte kände till, så snabbt tillverkades en sidstropp och en ”käk-rem” av det som fanns, och Ivar kunde felfritt och hur enkelt som helst – vinna loppet!

Den segerdefileringen mindes han som en av de bättre, och erkänner att han skrytdefilerade lite extra med den tidigare segerlösa hästen. Utbytet mellan Ryssland och Sverige resulterade i många skimlar på svensk mark, med ryske Torg som stilbildande hingst. Rysk travras passerades senare av amerikansk speed och fransk styrka (den senare med lite fusk och rätt antal droppar amerikanskt blod inblandat i franska stamboken i smyg...)

Gårdagens stallbackar bjöd på ett helt annat arbetsklimat och hästkunnande. Travtränare grundade sin licens med ”många slitsamma år.” Hästskötarna slet i stallet och sulkyn, innan de äntligen rekommenderades till sällskapet som tränare, av sin arbetsgivare.

På stallbacken var alla vänner och kollegor, men i lopp kunde det gå hett till. Åtskilliga stalldrängar fick löpa amok för att hinna undan för de mest hetlevrade tränarna. Stallfolk hade ofta smeknamn, kallades sällan för något annat och inte många visste deras riktiga namn. Det gällde att hålla reda på vem som var vem, åtminstone för de som arbetade på travbanan.

En av Solvallas tidiga växeltelefonister fick nog efter bara några dagar och lämnade sekreteriatet med orden – Jag trodde det var Solvalla, jag skulle jobba på, inte nån jäkla djurpark! En som ”hittade på” många smeknamn kallades själv för Korpen. På travbanan jobbade Stånkan, Löjan, Drinken, Lillen, Silver, Katten, Hajen, Kråkan och Blixten, Pjatten, Mandel hos tränare som kallades Eleganten, Ingeniörn, Skarprättarn, Fuxen, Fiskarn, Korpen med flera.

Signe Björnberg, alias Sigge Stark

Damer hade ingen framträdande plats i stallen, med några få undantag. Signe Björnberg (Sigge Stark 1896-1964) var en tidig kvinna på Solvallas stallbacke. Inte bara populär författare, körde (och vann) lopp som en hel karl, så skrev pressen.

Största skillnaden mellan dåtid och nutid - förr hade en enda hästägare ofta tio hästar i träning, idag delar tio hästägare på en enda häst. Hästarna tävlade generellt mycket längre och i många fler lopp än idag. Var de bättre stammade, slapp de skador, eller sköttes med större omsorg? Dåtidens hästskötare stod högt i kurs, hästskötare var ett yrke med status. Hästskötare idag, besitter sällan samma kompetens eller ens möjlighet att inhämta den. Den kunskap som veteranerna stod för, alla på sitt speciella sätt, skulle ha varit något att lära ut på dagens travutbildningar. Två dagars kurs på Solvalla för ”utländska tränare” pfuiii, de kan ju inte ens prata svenska. Vart är travsporten egentligen på väg? Endast de som varit med vet svaret...

Hovtramp/Ilse

Hur länge stannar spelarna på V75 och V86 kvar?

 

Hovtramp arkiv

Det viktigaste loppet är inte kört ännu!

Hur kul är det nu för tiden att vara hästägare, mindre tränare, amatör eller hästskötare? Alla aktiva vet svaret, men se då till att det blir någon ändring! En bunt lakejer på fel stolar i Travsportens högnäste har ingenting att säga till om ifall samtliga aktiva organiserade sig och satte sig på mottvärn. Enda grupp som skulle utebli från den omröstningen är lånekuskarna. De har det nämligen bra som de har det... 

Hur kul är det att spela på hästar? Lika kul som för tio-femton år sen?

Frågade en matematiker (spelar på hästar) om ”spel och vinstutdelning” :

Om man trodde på konspirationer skulle man kunna tro att ATG vill ha jackpot för att de höjer bruttoomsättningen, som ju är bas för ATG:s intäkter och kanske ledningen som ska ha bonus. Spelarna däremot har ju ingen nytta av hög omsättning, fördubblad omsättning ger normalt dubbelt så många "alla rätt" och samma utdelning. Är det dessutom jackpot så blir det lägre utdelning vid högre omsättning, eftersom fler ska dela på jackpottillägget.

Vilka är det som regerar i svensk travsport? 

Svenska Travsportens Centralförbund (STC) sedan 2010 Svensk Travsport har flera dotterbolag, bl.a Hästsportens Administrativa Center (HAC) och TR Media AB. Silvergrisen (Hästsportens Hus) är fylld av handläggare och sportchefer travade på varandra, som tar hand om pappersarbetet. Minns faktiskt längst bak i dimridån bakom de 350? anställda, hur Eivor Woods och två kollegor skötte allt administrativt, inklusive Stamboken. På gamla Kungsgatan, där STC låg precis under Kungsbron.

ATG/AB Trav&Galopp (90/10%) samarbetar med Kambi, som sätter odds och administrerar sportspel, samma leverantör som till exempelvis Unibet och Leo Vegas använder för sina odds.

Hovtramp arkiv

V75 var tidigare ett utmärkt spel för alla som trodde att man kunde vinna ”stora pengar” och samtidigt ha ett riktigt kul intresse. Med lopp-arkivets tillkomst och alla dessa experter som trängs i TV, på "Liven" och från travbanornas utsändningar stegrades intresset ute i stugorna och ATG kunde skörda rejält med ökat spelintresse och enormt stor publik.                 

Loket som "figurin"   

I forntiden fanns samarbete med Bingo-Lotto, som med ”Lokets” hjälp visade Bingo-Lotto-loppet, den häst som ”vinnaren” fick träffa, följa och heja på. Om vinst i loppet uteblev (hästen inte vann) fanns tröstpriser. Sen kom Legolas, Ina Scot, Carola och OS-folket, Harry Boy skapades och lilla Winnie. Ingen dröm är för stor, eller hur.

Varumärket V75 startade 30 oktober 1993, första loppet avgjordes på Jägersro och vanns av Copiad. V75 var något att se fram emot varje lördag, spekulera, dregla över program eller med lite tur vara delaktig i en starthäst, fundera, analysera och till sist….svettigt genomlida de sju loppen. Nästa gång så.

Sen startade V75-spektaklet. V75 och GS75 körs nästan alla dagar i veckan, med undantag julafton. Tomten får skynda sig, för nya lopp väntar. Urvattnat, förutsägbart, trist, ett radband med favoriter som rattas av samma gäng lånekuskar, på varenda j-a bana i hela landet.

Hur blev det så? Som jag sagt förr, Jim Fricks tidiga varning har slagit in, lånekuskar i parti och minut dödade både V75 och V86, som numera bara är en fråga om vem som ska byta plats med vem, oavsett häst. Mestvinnande kuskar kör de för dagen ”bästa” hästarna och då är det ju inte speciellt svårt att vinna de där ”urvattnade kronorna” V75 bjuder på.

Det hjälper INTE att propositionerna (loppunderlag) ändras hit och dit, det handlar om de som sitter där i sulkyn! Hur svårt kan det vara att fatta? Loppens utseende (3-åringar, sto-divisioner…whatever) kan ändras hur mycket som helst, lik förbannat kör samma kuskar, som turas om att vara först i mål.

Hovtramp/Lasse - så många lånekuskar!

Hur många ”megastjärnor” åker runt som lånekusk (catchdrivers) på V75 och V86 i loppen? Alldeles för många, vilket leder till låg utdelning. Vad händer om nån liten tränare plötsligt tränger sig emellan med egentränad häst? Får han den spets han behöver från bra startspår i loppet? Nä, inte så länge ”jeppar” har råd att offra hästen de sitter bakom, och ge uppstickaren en fight, de har ju i alla fall 5-6 lopp kvar att köra i samma dag. Soppatorsk på slutet är givet, för den som inte har italiensk veterinär eller kan fylla på själv.

Så vad blev det för utdelning de senaste gångerna på V75?

V75 6/9 fem lopp vinns av lånekuskar, 7 rätt 163.111:-

V75 5/9 tre lånekuskar vinner (som kör i 2,5 och 6 lopp) 7 rätt 1.455:-

V75 30/8 (osvensk biståndsbana) 7 rätt 35.014:- med obekanta kuskar…

29/8 fem lånekuskar vinner, 7 rätt betalar 64.950:-

25/8 kval Derbyt, vinner sju lånekuskar sju lopp, 1917:- för sju rätt.

6/7 i själva Derbyloppet startar 12 hästar med 8 lånekuskar, 4 tränare körde själva, YIIIPPPPIII, Robert Bergh vann med egentränade Hail Mary.

Lista över de fem största V75-vinsterna genom tiderna

  1. 67 312 633 kronor, 27 februari 2010, Axevalla
  2. 56 347 408 kronor, 14 januari 2012, Åby
  3. 47 360 999 kronor, 7 juli 2007, Halmstad
  4. 45 285 093 kronor, 24 juni 2007, Kalmar
  5. 43 058 556 kronor, 10 december 2016, Färjestad

Är det lika illa på V86? Urvattnade, enkla lopp rattade av lånekuskar?

V86 startade 30 november 2011 på Solvalla och skulle ersätta V64 på onsdagarna under tio veckor, men när perioden var över valde ATG att permanenta V86. Utdelningarna har minskat katastrofalt, det enda som ökat i antal är jackpottor, så hur länge stannar spelarna kvar?

V86 9/9 - 51.779:- 8 rätt, 2 lånekuskar vann V86-lopp.

V86 2/9 - 1.178:- 8 rätt, hälften av loppen vanns av lånekuskar.

V86 1/9 - 1.255:-8 rätt, Jackpot 6:or, 5 lånekuskar vann lopp.

V86 31/8 - 536:- 8 rätt, Jackpot 6:or, 7:or, 4 lånekuskar vann lopp

V86 28/8 - 7.155:- Jackpot 6:or, sju (7) lånekuskar vann V-86-lopp.

Tja, det här blev man ju inte rik på? hjälps ju inte ett dugg att ha varken sju rätt på V75 eller åtta rätt på V86. Vem försöker de lura?

Skraplotten & Co på ATG är ju enbart där för att tjäna pengar men de ska nog vara lite mer rädda om spelarna, om de vill behålla dem. Det gnälls och gnyr även hos storspelare, som sneglar mot utländska bolag och helt andra odds.

Känner jag någon storspelare hos ATG? Ja, ganska många. Känner jag någon som vunnit extremt mycket pengar på V75. Svar ja. Visserligen blev inte just denna person givmildare, trevligare eller ödmjukare, snarare tvärtom. Pengar kan bli ett fördärv, en spelare är alltid en spelare! 

Hovtramp arkivbild - mycket gubbar när det vankas storlopp...

Svensk Travsport får nog sätta ner foten ordentligt, om de vill behålla sina jobb. Borde börja med att göra sig av med alla dessa gubbmaffior, som regerat alldeles för länge och beter sig som odödliga. Oftast med någon inkvoterad galjonsfigur i kvinnlig form, som får ta emot massans skäll. Fatta.nu

Hovtramp/Ilse

 

 

 

 

Ung och hästlös eller gammal och tandlös

 

Först lite tråkig fakta om HUR du får licens, sen lite krass v(ä)rklighet när du står där med licensen i hand!

Reglemente för kuskar/ryttare med färsk licens och kuskar som kommer tillbaks efter längre uppehåll:

För den som tidigare haft körlicens (15 godkända lopp) krävs bara lite komplettering (minst två prov- eller licenslopp) där körlicensansvarig på travbanan godkänner att karriären återupptas.

Licensreglemente för den som vill ha kusk/ryttarlicens:

Godkänd utbildningsomgång för kör-/montélicens ger kör- eller ryttarbehörighet följande två kalenderår efter din utbildning.

För kör-/ryttarbehörighet det tredje året krävs minst två genomförda aktiviteter (totalisatorlopp, poänglopp, kvalificeringslopp, premielopp, registrerade utbildningslopp eller provlopp.

För att upprätthålla kategori 2-krav att köra/rida krävs minst två aktiviteter per år.

Vid missad aktivitet ökas krav följande år med antal missade aktiviteter, dvs minst fyra aktiviteter på två år, krävs för att upprätthålla kör- eller ryttarbehörighet.                                     

Om inte antal aktiviteter är uppfyllda två år i rad krävs godkända utbildningslopp/ provlopp. Utbildningsansvarig på hemmabanan avgör hur många lopp du ska köra/rida för att återuppta kör-/montélicens.”

Comeback som tränare (efter mer än fem år) måste man genomgå en hel utbildningsomgång!

Hur ser det ut i trav-Sverige? Vilka nykomlingar finns det?

LÄGESRAPPORT januari-augusti 2020 Pegasus

Hovtramp/Lasse - Fantom, en riktig fantom i ponnytravet!

Som ung kusk är det i första hand ponnytravet som blir inkörsport till ”stortravet.” För den som inte har föräldrar eller släktingar med häst eller hästintresse är det i princip omöjligt att ta sig in i travsporten. Såvida det inte är en envis liten jäkel, som själv söker upp någon travtränare, amatör eller hästägare. Ibland står de bara där i stalldörren, och väntar på att bli inbjudna. Men därifrån... är det långt, väldigt långt till en kusk eller ryttarlicens.  

Många yngre hästintresserade utan egen hästanknytning ”nöjer” sig med att bara få sela, köra lite motionsturer och ta del av vardagssysslorna i stallet. De få grabbar som söker sig till stallen får generellt fler chanser att komma in på allvar bakom kulisserna. Ungdomar som inte har någon kontakt över huvud taget i travsport vänder sig ofta till travskolorna. En bra start för att lära sig bas, grund och säkerhetsregler.

Gymnasieutbildningar med hästinriktning jobbar ofta ihop med travskolor eller har egna travhästar på skolan, och så länge eleverna omfattas av utbildningen har de möjlighet att anmäla sig till licensutbildning. Övriga vänder sig till den travbana som ligger närmast, och kan delta i deras licensutbildning.

Inte gratis precis. Praktik (licenslopp) och teoriprov kräver förkunskap för att sen kunna bli godkänd som kusk eller ryttare. För privat licenstagare behövs en häst och utrustning till provloppen, och det är inte det lättaste att hitta!

Under senare tid har några filialer till travskolorna startats upp av privatpersoner eller travtränare, som kombinerar rörelsen med utbildning för licenstagare, och deltar i travbanornas licenslopp med egna hästar och elever. Oavsett om det är Travskolan som håller med utbildning eller den privata travtränaren är kostnaden ca 15.000:- innan licensen är inhämtad, sen tillkommer givetvis utrustning (hjälm, säkerhetsväst, boots med klack, körväska, körkläder/dress, tidtagarur (pisk) och diverse fakturaavgifter till Svensk Travsport, innan licensen äntligen ligger där i plånboken.

Hovtramp/Lasse - licenslopp på Solvalla

Licensinnehavare som debuterat och är under 25 år, och har kört/ridit sitt första lopp på sammanlagt bara 23 travbanor (stora, mellan och små) är tillsammans 70 stycken kuskdebutanter, inte speciellt många med tanke på hur många travlopp som körs och rids i landet, varje dag…

Då återstår frågan, hur ska ”hästlösa” yngre kuskar komma in i travsporten och få köra lopp? De som inte går hos Travskolornas gymnasieskolepartners. Med ungdomslicens (16 år) går de flesta fortfarande i gymnasium och har inte möjlighet att ”jobba” i stall, annat än på helger och då oftast som avbytare i något fabriksstall med stor personalstyrka i omlopp.

Så hur ser det ut i verkligheten? Står de där med sin nyregistrerade kördress, färska licens och hoppas att någon ska upptäcka att de satt upp sig som valbar kusk, på varenda travbana där licensen passar proppen, i regel under breddloppsdagar. Här stöter de på problem två.

Hovtramp/Lasse

Många breddloppsdeltagare, äldre som kört mängder med lopp, anmäler ut egna hästar och sätter upp både sig själva och dessa fantastiska kringresande ”lånekuskar.” Som givetvis har mycket mer rutin och vet hur man hämtar poäng åt hästen, för att sen komma ut i viktigare lopp. Som om de inte hade nog med lopp ändå, suck.

Försvar från hästägare och tränare är att hästen måste få poäng, de är ju knappast med i breddlopp för de snåla prispengarna. Så här ligger problemet hos propositionsmakarna, att se till så att unga licensinnehavare får chans att komma ut i lopp, alternativt sluta åtminstone med att göra reklam för breddsport och att travsporten ska främjas underifrån. Det är enbart resultaten som redan finns som kan räknas.

Under september 1-6/9 kördes breddloppsdagar på Visby, Umåker och Rättvik. Hur många nybakade, orutinerade under 25 år körde lopp och tillgång till häst hade de?

Den 1:a september på Skrubbs, Visby travbana, körde en handfull yngre lopp, yngst född 1996. Visbys A-tränarkår är extremt liten och utrymmet för ”lärlingar” snudd på obefintlig. Det delades inte ens ut något pris till bästa lärling av de tre möjliga som kämpat hela året (senaste Travgalan) så de som ändå deltog fick väl nöja sig med att ”titta på” när fastlandsfolk hämtade priser i parti och minut. Det går ju faktiskt att ”stänga” vissa lopp för fastlandskuskar och lånekuskar, om man nu vill ge hemmalaget en chans att hävda sig.

Umåker 5:e september hade betydligt fler unga kuskar i sulkyn! Här går travfolket tydligen ”man ur huse” och ser om sina licensierade, så att de kommer ut i lopp. Yngsta kuskarna var födda 2003 och här var det inte en handfull startande, utan ett 20-tal! Grattis ni ungdomar som har Umåker som hemmabana.

Rättvik 5:e september lyckades ett tio-tal yngre kuskar hitta en häst att köra, även här var de yngsta kuskarna väldigt unga, födda 2002 och 2004. Dalarnas travdistrikt är häst-tätt och även här finns utrymme för yngre krafter med travintresse.

Hovtramp/Lasse - licenslopp Solvalla

Sämst i klassen är storbanorna, här gäller att ha egen häst eller bekanta med häst, om man över huvud taget ska ha chans att få köra lopp. Att hitta enstaka tränare som står ut med att det finns nybörjare även i travsporten och inte förblindats av alla dessa megastjärnor som åker land och rike runt med en körväska, är inte det lättaste!

Hovtramp - licensgenomgång utomhus

Solvalla Travbanas senaste licenskurs (vår 2020) innehöll två elever från Solvalla Travskola, en från Berga, några privata licenstagare med egen häst och två som hyrde häst från Ådö Säteri/Ulrika Riesterer. Frågan återstår, hur gick det sen? Vilka har kört lopp?

Nähä. En av deltagarna som tog ungdomslicens satte upp sig som valbar kusk på i princip varenda travbana det fanns möjlighet att ta sig till med sin körbag! Inte en enda tränare nappade, när det inte fanns något resultat att visa upp. Så, hur ska de komma in i travsporten som inte gått den långa vägen via familj och ponnytravsport, inte har rika eller intresserade släktingar, eget nätverk?

Hovtramp - licenslopp på Solvalla

Nyligen anordnades en dag kallad ”Till Start” på ett antal travbanor i Svensk Travsports regi. Bra initiativ, men man glömde de ”hästlösa” som tagit sig till häst-träffen. Visst kan det vara intressant att titta på något man sett och gjort förut, men när ”besiktningen” av hästar som deltog med sina ägare/tränare skedde, fick inte de hästlösa vara med!

Per K Eriksson (tränare) och Bosse Milton (hovslagare) gjorde genomgången av hästarna med respektive tränare/ägare utan publik. Hörde jag rätt, så vad fick de hästlösa? och hur hade man tänkt sig den här dagen? Man kanske bjöd på något varmt och en god macka, nähä inte det heller. Så meningslöst att delta utan häst.

Hovtramp - först ponnytravlicens sen ungdomslicens...

På lördag får i alla fall en debutant chansen.

En ung tjej med ungdomslicens tar båten över till Gotland och får köra två lopp - en riktigt fin häst och en som presterat mindre. Hoppas faktiskt på en ketchupeffekt i första loppet, där travtränaren själv kör. Kanske får han se sig omsprungen på upploppet av debutanten, om inget händer som inte får hända på Cirkus Skrubbs. Det vore kul!

Hovtramp/Ilse - genomgång av spårhållning

Bakgrund på debutanten? Började med ponnytravlicens i Solvalla Travskolas regi, 15 godkända provlopp från alla spår, samt teoriprov. Fick köra ett par omöjliga ponnylopp med bra resultat (russ.)

Den här tjejen jobbade extra hos en fabrikstränare som helgavbytare, för att ha ”råd” med ungdomslicens och hoppade även in ett antal veckor under värsta väderperioden, som kusk i fortkörning hos samma storstall, där även yngre hästar fick testas i sulkyn. Ungdomslicens införskaffades för dyra men förståeliga pengar, med lånad häst, som kördes in till provlopp alla gånger utom en, precis i slutet av den viktiga utbildningen. Det får inte ens hända! Oj, vad gör man när häst saknas? En snäll bekants bekant körde in sin häst till Solvalla, och licensen räddades.

Sen var det slut på det roliga. Licensen brände i fickan och sommarjobb med enbart tillgång till ett par kallblodshästar led mot sitt slut. Som ung ger man nästan upp hoppet. Men, det finns snälla människor även i travsporten. Lite intervallträning blev det i alla fall med den häst som ställde upp när ”häst saknades” i licensutbildningen.

Hovtramp - licensutbildningen på Solvalla

Köra häst är nödvändigt underhåll för att behålla kuskform. Förhoppningsvis räcker den kompetens som införskaffats till debuten i sulkyn. Mer kan man inte göra som ung och hästlös.

Viktigast inför lopp på lördag? Strunta i allt runt omkring, fokusera bara på hästen. Om konkurrenter skriker att du ska flytta på dig, håll bara ditt spår och titta rakt fram. Om de skriker ungjävel eller vafanhållerdupåmed, ignorera, ta det efteråt, på rätt ställe.

Code of Conduct (uppförandekod) har inte precis fungerat under sommaren på den här travbanan och värst har ett par gästande proffs varit. Svåraste läxa på lördag, fokusera bara på din häst, var uppmärksam, här kan allt hända och lyssna bara på dig själv.

Lycka Till!

Hovtramp/Ilse

 

 

 

Gula kavajer

 

Derbydags, de gula kavajernas söndag!

Nu gäller det bara för Jägersro att införskaffa kavajer i alla storlekar, annars kan det gå som 2015, ett par storlekar för trång kavaj för tränaren Svante Båth. Så härligt att det finns ett lopp för endast svenskfödda hästar! Ursprung Sverige. Inte ens rasistiskt, bara så välkommet!

Foto: Kanal75/TR-Meida - hästskötaren får den lilla kavajen!

Den ständiga frågan är, vilket Derby minns du bäst?

För oss som var födda när Bo W Takter vann med förvandlingsnumret Micko Fripé 1983 är svaret givet, men jag väljer ändå 1993, Ina Scot och Kjell P. Dahlström, av flera olika skäl. Framför allt för att Ina Scot tävlade mot grabbarna, och inte i Derby-stoet.

Foto: Hovtramp/Lasse - 1993 Jägersro, Ina Scot värmer

Vilken hästkarl han var Kjell P och vilken historier som uppstod runt Cirkus Scot, men framför allt - vilken häst! Så glad att vi var där, just då!

Foto: Hovtramp/Lasse - "Vevve" värmer...

Fortfarande riktigt synd att Vevve, Veronica (ursprunglig skötare till Fina-Ina) inte fullföljde ”Dagboken” om Ina Scot. Bara aska kvar.

Runt en annan vinnarhäst av Trav-Derbyt med tillhörande tränare/kusk finns en helt annan historia, men den är inte rumsren även om den är preskriberad, ojojoj, skrattar än idag!  Vilken story, en bandtraktor av kvinnlig modell stark som en björn, en förskräckt följeslagare (jag) och en mycket motspänstig tränare/kusk som inte ville gå och lägga sig på natten före Trav-Derbyt.

Årets Fyraårs-drabbning i Derbyt visar upp en startlista som påminner om Goliats kamp mot jätten. Åtminstone för en deltagare, resten är säkert formade både i mördarbackar och mängder av stenhårda intervaller. En lycklig häst gick istället på utedrift med kompisar, luktade på blommor och hade ett behagligt liv. Men nu är det dags, jag hejar på dig!

Robert Bergh fick med hela tre hästar i loppet (Hail Mary, Power och Västerbo Lexington.) Tre gula kavajer hänger redan i Berghs garderob, som Hilda Zonett, Remington Crown och Tsar d´Inverne hämtat hem.

Svante Båth har travat in två gula kavajer tidigare (Poochai och Conlight Ås) och har Global Adventure och Bythebook i startfållan på söndag. Stackars Daniel Redén har för en gångs skull bara en enda chans att få en gul kavaj, med Don Fanucci Zet. Är man van att bara ”ställa ut skorna” och hämta prispengar åt stall Zet så blir nu detta examen, efter uttagningsloppet till Derbyt. Brixton Medical och Stall Zet behöver nog inga prispengar, men de behöver ljuset från vinnarcirkeln och historieböckerna.

Foto: Hovtramp/Ilse - Johan Lejon som alltid "klarar sig själv."

Timo Nurmos laddar Champ Lane, han har tidigare två gulingar i garderoben (Beau Mec och Readly Express.) En häst var i styrkeprovet har tränarna Adrian Kolgjini – Union Face, Johan Untersteiner – Guzz Mearas, Wilhelm Paal – Usain Töll, Jerry Riordan – Aetos Kronos och så ”himmahästen” Galantis som Johan Lejon putsat upp och är min favorit i loppet. Med enbart fyra hästar i stallet och under många år framgångsrik på ett gediget och ödmjukt sätt, inte så vanligt nu för tiden precis. 2011 blev Johan Lejons Deuxieme Picsous 2:a i Derbyt efter Beau Mec. Dags för GUL kavaj!

Champ Lane är den minst rutinerade hästen med nio starter. Fyra av tolv finalister (Bythebook, Global Adventure, Aetos Kronos och Union Face startade redan som 2-åringar, kan vara intressant att veta att de ”överlevt” så hårda och penningstinna lopp som Svampen i Örebro och Uppfödningslöpningen.

Mest uppmärksammad ”lånekusk” ? i startfältet är nog Magnus A. Djuse (20 årig lånekusk) som åter kör Aetos Kronos åt Jerry Riordan. Tränaren som sällan verkar bry sig vad press och media gafflar om. Styrningen i Jubileumspokalen till trots, sitter han nu där igen Magnus A Djuse, i det största svenska loppet för 4-åriga hästar. Spännande.

Rikard N Skoglund (lånekusk) kör också för första gången i Derbyt, Västerbo Lexington åt Robert Bergh, förhoppningsvis går ett sent flyg hem på Derbykvällen, och hästen inte heller blir så ”het” att den måste strykas. Wilhelm Paal (Usain Töll) är ingen duvunge varken som kusk/tränare och har ju Elitloppsvinst som största svenska merit i bagaget.

Hovtramp/Lasse

Mats E.Djuse lånekusk (hur många är dom!) kör också första gången i Derbyt, Galantis, och fan ta honom om han kör galopp med mitt Derbyhopp. Men, den här Djusen ger ett samlat intryck och förivrar sig sällan som lånekusk. Tråkigt att veta, är att ingen kvinnlig kusk vunnit Derbyt, och så blir det inte i år heller, en ren gubb och killträff. Samma visa när det gäller för Sto-Derbyt, inte alls lika påhejat av press och media, bara lite sådär pliktskyldigast i alla enkelhet, typ liksom.

Fakta för travnördar:

Jägersro är förknippat med Trav-Derbyt sen 1933, men från 1934 till 1953 turades Jägersro och Solvalla om att hålla travfesten. Under 1954-1965 var även Åby inblandad som en av tre travbanor. Från 1966 blev det ordning och Derbyt samt Derbystoet körs på Jägersro. Distansen i loppet har skiftat och har även startats med voltstart vissa år.

Vilka hästar minns man direkt från Derbyt?

Hovtramp/Lasse - Maharajah

I modern tid: Ina Scot, Queen L, Maharajah, From Above, Victory Tilly, Readly Express och varför inte Who´s Who.

Från stenåldern? Gay Noon, Big Spender, Grain, Atom Knight, Jet Ribb, Conny Nobell, av diverse olika anledningar…

Hovtramp/Lasse - Conny Nobell

Snart söndag, håll ut!

Hovtramp/Ilse

 

Tömhalt, hänger på en töm eller helt enkelt halt!

 

Man blir så trött. Där sitter ex-tränare i Trav-Tv och ”bedömer” starthästar som tömhalta. Det var något nytt, även om många småskavanker värmer ur hästarna innan start. Precis som hos elitidrottare på två ben finns det nästan alltid lite träningsvärk eller småblessyrer kvar sedan senaste start eller träningsjobb. Men, skillnaden är stor mellan halt, orent trav och lite knyckig de första minuterna på banan.

Foto: Hovtramp/Lasse

Klart underskattad vägledning i jakten på hältor är huvudstången, som tvingar hästen att springa ”rakt.” Visst finns det orutinerade unghästar som vill springa iväg ut från travbanan, var så säker på att alla hästar hittar till närmsta grindhål!

Huvudstång på utsidan av huvud hjälper hästen att hålla rakt spår, men är inte den ultimata lösningen, oavsett problem. När huvudstången sitter på insidan av hästens huvud, mot innerplan, undrar man ju om den är sugen på att bada eller kanske beta på innerplan, här ligger en hund begraven (ibland en hel kennel.)

Under ett travår i Sverige genomförs ca 100.000 travlopp, alla dagar utom julafton tvingas de stackars lånekuskarna upp i sulkyn, samt en och annan tränare-kusk. I djurskyddet finns välformulerade värdegrunder och på travbanan står Jordbrukets anställda banveterinär och ska besiktiga samtliga starthästar vid tävling. I klartext ca 2 sekunder per häst.

Till hjälp finns travbanans funktionärer och ekipagekontrollanter, som förväntas upptäcka all olovlig och bristfällig utrustning som snurrar runt på veterinärvolten före defilering. Svensk Travsport och ATG har en gemensam policy att hästens välbefinnande ska gälla alla aktiva, kortfattat att hästarna ska vara i tävlingsmässigt skick. Banveterinär har lika stor makt som en befälhavare i krig, om banunderlag eller sträng kyla råder kan banveterinären stänga ner hela härligheten, utan att travbanans styrelse eller ATG med sina spelmiljoner i omlopp kan göra ett enda dugg åt situationen.

Stryka hästen från lopp kan både banveterinär, tränare och måldomare göra, men oftast godtas kuskens förklaring om hästens författning och den tillåts starta. Vid otillräckliga prestationer i lopp eller orent trav, kan både måldomarnämnd och bandomarnämnd sätta startförbud på hästen, normalt tio dagar, och även begära friskintyg från veterinär. Häst som får startförbud behöver inte ens vara diskad (diskvalificerad) och kan ibland både ha fullföljt lopp och fått en prisplacering.

Statistik från Svensk Travsport visar att under ett (utvalt) år utfärdades ca 2.500 startförbud hos ca 101.250 startande hästar. Mycket kan hända i lopp, som gör att hästen får startförbud. Kanske trampar på en vass sten (som inte borde legat där) får grussprut från framförvarande ekipage, stenskott i pannan eller bara ”stannar” i loppet eller uppträder på ett avvikande sätt. Nyligen stod en häst helt still på banan, gick inte att rubba en centimeter, istadig och slapp starta. Men åt andra hållet gick det bra, den fjädrade iväg på lätta ben ut från travbanan. Hade fått nog?

Foto: Hovtramp/Lasse

Undersökningen visade att 480 hästar fick mer än ett startförbud, 90 hästar fick tre eller flera startförbud. Nio hästar fick startförbud fem eller fler gånger, då undrar man ju hur långt de hade till en veterinär?

En häst fick startförbud i åtta av nio starter för orent trav, men inte en enda gång krävdes friskintyg! Här kan man inte nöja sig med några värdegrundsfloskler, Svensk Travsports hästvälfärdsavdelning måste vakna och agera om inte travbanorna har förmågan. Om det finns någon lucka att täppa till, kan man ju börja med att banveterinär eller domare/måldomarnämnd får ta del av antalet tidigare startförbud, innan tävlingarna.

Då kanske veterinären kommer närmare hästen. Startförbud är bara ett komplement till uppgiften att bedöma hästarnas dagsform, vilket i första hand är banveterinärens uppgift. Ibland blir folket runt hästen arga när den får startförbud, men oavsett senare diagnos är en hälta alltid en halt häst. Just då.

Hovtramp foto/Ilse (privat bild obduktion)

Allt går inte över av sig självt och ibland hjälper det inte ens att vila eller skicka hästen på badsemester (simträning.) Gaffelband och böjsenor är ingenting som ”försvinner” och kan knappast underhållas av stjärntränare, såvida de inte har specialkompetens i anatomi och en italiensk veterinär i selkammaren. Den typen av skador kommer ofta tillbaks, vilket också har en vetenskaplig förklaring. Det gäller att hitta nålen i höstacken.

Iso-problem”, skriver forskarna i Svensk Veterinärtidning nr 11, 2017, när de presenterar en studie om hälta och hältdiagnostik.

Klipp: Korrekt och pålitlig hältdiagnostik är grund för adekvat behandling. Visuell bedömning av rörelseasymmetrier vid låggradig hälta har visats vara mycket svår och veterinärer är ofta till och med oense om vilket ben hästen är halt på.

Om måldomarnämnd eller banveterinär strukit hästen av veterinära skäl gäller startförbud i 20 dagar, räknat dag efter aktuell tävlingsdag. Måldomaren har rätt att förlänga startförbud eller kräva friskintyg före nästa startanmälan. Vilket nästan aldrig händer.

Här uppstår problem två - dels ur hästens synvinkel och framför allt, vilka är de där som sitter i måldomartornet och vilken kompetens har de i anatomi och träningsfysiologi? Eller helt vanlig tränings och tävlingsvana.

Och vad händer om du trotsar domarnas och banveterinärens beslut?

Man får på sina håll i landet tydligen vara glad om sittande deltagit i den 2-dagarsutbildning som finns i Silvergrisen. Här haltar det betydligt, så till den milda grad att ponnyfolk och diversearbetare i travsporten utför sysslorna på sina håll. Arbetslivserfarenhet och rätt spetskompetens borde vara policy i alla domarsammanhang, övervakat av Svensk Travsport.

Det händer något i precis vartenda travlopp, och domaren dömer.

Hovtramp/Ilse

Ett, två...kör!

 


Hovtramp/Lasse

Startkommandot är bland det bästa vi travnördar vet, men det finns givetvis gränser. Nu tänker jag inte gnälla igen om alla dessa urvattnade V75 tävlingar och uteblivna jackpottor, nu handlar det mer om hästar av kött och blod.

Visst är det spännande varje gång en häst man ”känner” startar, men hur spännande får det vara enligt reglementet? Är inte djurskyddet i vissa sammanhang lite osynligt? På den gamla goda tiden fick inte travhästar starta om det inte gått fyra dagar mellan loppen, ett minimum för muskulatur och trötthet att återhämta sig.

   

Slaggprodukter från ansträngning blir givetvis kvar, såvida inte hästen tillåts vila minst 7-10 dagar. Detta är under normala förhållanden, utan påfyllning bakom stängda dörrar, dopning, stötvågsbehandlingar, vibrationsgolv och ”syretunnor.”

Dåtida hälsokontroller (Solvallas tränare/stall) en gång i månaden, var absolut ett bra initiativ. Där sprang vi runt på stallbacken, tätt efter någon av docenterna, med blodrör, väskan full av vitaminer och veterinärutrustning. Alla gårdar i Solvallarähjongen fick påhälsning en gång i månaden. Självklart hann inte alla hästar gås igenom lika noggrant, det finns ju alltid behov som måste prioriteras, sen fanns det ju ”stjärnor” också. Men många remisser skrevs det och röntgen var fullbelagd nästan jämt. Sämsta "misstag" under dessa år var nog ändå när ett travsto fölade efter lopp, hur i hela friden gick de månadskontrollerna till? Förhoppningsvis skrev ”vi” en kreditfaktura till hästägaren.

Hovtramp/Ilse

Tidigare krävdes det 4 dagar mellan hästens starter, sen krympte det till 3 dagar och nu kan man i princip sova över på banan och starta med två dagars mellanrum, bara det finns lopp…

Reglerna är betydligt generösare idag, 2 kalenderdagar mellan starter har godkänts av Svensk Travsport. Vad Djurskyddet (Jordbruksverket och Veterinärförbundet) tycker om saken går inte att utröna. Svensk Travsport har inte heller någon systematisk kontroll av hästar som startar tätt, men ST:s veterinär har tidigare uttalat sig, och tyckte då att det krävdes minst en vecka för återhämtning.

Hovtramp/Lasse

Det finns ett räkne-exempel som just nu är aktuellt, utan att nämna några namn. Alla får göra som de vill med sin häst, så länge de följer reglementet.

Brunte (född 2009) har startat 127 ggr och är van att arbeta. I lördags startade han på V75 i Sundsvall, Bergsåker loppet gick vid fyratiden på eftermiddagen. Då hade han rest i transport (avståndskarta) i 17 mil uppskattat till 2 timmar och 26 minuter om allt fungerade utan kiss och korvpaus. I loppet blev han oplacerad, men nuförtiden får ju alla hästar 500 spänn som startar (skattetekniskt…)

Dessvärre fick husse 500 spänn i böter för att foten inte var i fotstödet och 2000 i böter för övrig felaktig drivning (brukar vara när kusken guppar i sulkyn…) och så lite avstängning (12-25/9) så då får förhoppningsvis Brunte vila! Sen ska man ju tillbaks hem från travbanan också, alltså 17 mil igen, och Brunte fick väl med lite tur sin kvällshavre runt halv elva på lördagskvällen.

Hovtramp/Lasse

Söndag hinns inte så mycket med, kanske möjligtvis byta skor och lukta lite på blommor. Måndag kan vi glömma, för nu blir det båt till Visby (Skrubbs) eftersom tisdagens tävlingar börjar 12.20 (första lopp.) Mellan boxen hemma på gården och Visby är det 48 mil, via E4, Nynäshamn och båten över till Visby. Resan tar 7 tim och 6 minuter. Sen ska ju Brunte hem igen också, 48 mil efter loppet, men det blir en senare historia.

Förhoppningsvis galopperar han inte i loppet, det finns inga galopper i programraden och han verkar vara en hyvens trevlig och skötsam travhäst.

Facit: Onsdag morgon är Brunte trött efter sina starter lördag 16.20 och tisdag 12.20, resorna i transporten har sammanlagt blivit  130 mil, 18 timmar och 32 minuter.

Halvrad i program (tomrum) anger att programmet inte ens hunnit tryckas sedan senaste start. Vissa tränare får bättre resultat med täta starter, men rent fysiologiskt och biologiskt är två dagars mellanrum inte att rekommendera. Vi säger Lycka Till och tittar givetvis på loppet.

Hovtramp/Ilse

En jeppe för mycket...

 

Hovtramps arkiv

Bara för att MeToo är över får man inte bära sig åt hur som helst, inte ens i travlopp. Travsport är spännande, svettigt och handlar om att komma först till mål. För ”lånekuskar” är det extra viktigt att komma först eftersom annars blir de utan lön, förutom en liten uppsittningsavgift.

Hur duktiga de än är och vilket fantastiskt resultat de än levererar, borde det ingå en social kompetens, och bli konsekvenser när de skriker och domderar under loppens gång. Det börjar i ponnyloppen och slutar i Elitloppet. Ska vi ha det så? Kan inte tänka mig att dessa påhopp skulle få förekomma i privata näringslivet, och borde inte få fortgå i svenska travlopp heller.

Den tystnad (tystnadskultur) som råder hos funktionärer vid travbanorna och den skrämseltaktik som vissa måldomartorn utövar bland de aktiva (vem vill ha böter nästa gång?) gör att knappt ingen vågar berätta vad som sker på stallbacken och under loppens gång.

Ibland skriks det för högt, så att även publik eller funktionärer på travbanan hör vad och vem som skriker åt någon i samma lopp. Visserligen en konkurrent i gaphalsens värld, men lite vanligt jävla hyfs måste man väl kunna begära av dessa ”stjärnor” - oavsett om de kör den av press&media uppskrutna favoriten eller någon vanlig ”bonnhäst”.

Arkivbild EAP/Einar Andersson

Med en lång bakgrund i travsport har ju åtskilligt upplevts, men den utveckling som skett senaste år (spödrivning och stress) är varken nyttig eller trevlig. Ibland önskar man att hästen hade gett tillbaks direkt efter loppet, ett litet näpet bett i armen sådär, vem ska då bötfällas?

Dagens ”lånekuskar” har varken tid att värma hästen, skritta tillbaks till stallet efter lopp eller kunskap om hur en normal konversation med tränaren bör låta, den enda personen som vet vad hästen kan den dagen och dessutom lånar ut den. Varför? Hästägaren vill ha en "lånekusk" som har mer rutin, och denna grupp kör dygnet runt på alla travbanor och kan varandra utan och innan.

Med pisken i hand kutar de populäraste lånekuskarna runt på travbanan och smittar av sin energi och stress på alla runt omkring. Det finns några få undantag, men just de lånekuskarna har haft både en mor, far och en riktig tränare som uppfostrat dem.

Senaste högljudda diskussion hände under V75:s Derby-uttagning och borde ha gett en ordentlig uppsträckning av ”jeppen” som under kravlandet på utsidan i ”dödens” skrek flera minuter, alla kuskar kunde förmodligen se och höra vad som utspelades.

Detta kära Svensk Travsport faller under Code of Conduct, som ni själva skapat. Hur många har ni uppfostrat sedan regeln/paragrafen tillkom? Det som händer när någon kusk skriker sig blå är att både omkringvarande ekipage och utsatta kusk blir lidande. Travhästar är känsliga djur och uppfattar det mesta runtomkring, energin i form av ett åskmoln och den gastande, elaka rösten som inte ger sig!

Under en enda vecka har detta alltså hänt två gånger, på Jägersro och Skrubbs, vilket är en gång för mycket! Just den här ”jeppen” har ingen som helst respekt, varken hästar eller travfolk i gemen, har inte ens insikt om vem som har kompetens och vem han hade kunnat lärt sig något av. Både hästmässigt och hur man uppför sig.

Samma pajas körde en fantastisk häst som travat 10-11-tider men just den travdagen hade en dålig dag, då tidigare tränare/säljare glömt berätta att hjärtmuskelinflammation ingick i köpet. Istället för att vara tacksam för att bli utvald att få köra den här 600.000:- hästen kom en svada efter loppet om (sammanfattat) vilken iskall tränare och häst han kört lopp åt. Idiot, som Bosse Östman brukar säga.

Den här jeppan borde ha läst på, skrapat med foten oavsett sitt eget resultat, men var väl i sitt tidigare liv alltför upptagen med att försvara sig själv och sin tidigare arbetsgivare, efter att ha lekt med elaka elpinnar.

Någon egen karriär som tränare var ju inte att tänka på, så då fick det väl bli det lättvindigaste då, lånekusk. Resultaten i sulkyn är strålande, så länge han uppför sig och stänger käften. Den här gången blev jag tillräckligt arg för en blogg, och har fog för påståenden även vid faktagranskning och källor.

Förhoppningsvis får riktigt travfolk upp ögonen för vilka lånekuskar som är seriösa och vilka som ”skiter i allting.” Min förhoppning är att även stortränare slutar anlita dessa avarter, de är v(ä)rkligen ingen bra reklam för travsporten.

Hovtramp/Ilse

Svenskt rekord i omstarter?

 

Cirkus Skrubbs, åtminstone för en dag...

En av mina favoritbanor ända sedan ”Uffe-tiden” tidigt 80-tal, trots dåvarande banveterinär Ringmar som hade ett ont öga till fastlandskuskar och ”körde ut” hästarna i parti och minut. På den här tiden fick lärlingarna ofta åka iväg med starthästar till mindre travbanor, och körde betydligt fler lopp än idag. Före lånekuskarnas inträde på ovalen.

Hovtramp/Lasse

Att åka med starthästar till ön var som ”semester” jämfört med att sköta tio passhästar i hemmastallet. Skrubbs gamla utestallar fungerade alldeles utmärk, hästarna såg varandra och alla med häst-ärenden pratade med alla. Nästan som att åka utomlands.

Hovtramp/Ilse

Vilken ovanligt ovanlig travdag det blev måndagen 24 augusti! Frågan är, har detta någonsin hänt tidigare? Måste vara svenskt rekord i omstarter under en travdag?

Fint väder på Skrubbs, många tillresta med båt från fastlandet och nya gästboxarna fyllda. Stallbacken var full av spankulerande ”lånekuskar” i väntan på utlånande tränarnas hästar, färdiga att göra upp om prispengarna. Jodå, det fanns enstaka hemmatränare och ”hemma-lärlingar” (17 stycken av 33 möjliga) som själva satt i sulkyn, inklusive ”hemmakuskar” som körde som lånekuskar åt kollegor. 105 hästar fanns i programmet, innan det som inte får hända hände.

Hovtramp/Lasse

I lopp 3 började eländet. Att travbanan över huvud taget använder voltstart från distansen 1620m är en gåta, då bankroppen just där är alldeles för SMAL för att vid fullt lopp alla hästar ska få plats.

Efter TIO omstarter, släpptes den ELFTE starten iväg. Då hade fyra hästar redan körts ut för att ha orsakat omstarter, av olika anledningar. Lånekusken Rikard N Skoglund ströks med favoriten, efter två orsakade omstarter. En annan tillrest lånekusk ströks med hemmahäst efter materialfel (fördröjning av start) och två orsakade omstarter, ytterligare hemmahäst med lärling ströks efter att ha fått en omstart (för tidig) och därefter fällts för att ha ”släpat” i starten, med alternativet att ha kört ÖVER nr. 2 i loppet, som ledde volten efter att nr.1 blivit utkörd och STOD HELT STILL på banan när starten gick.

Har inte måldomarna koll på vad som händer i loppen? I detta fall borde omstartsanledning legat på en helt annan kusk. Kuskarna i andra volten skrek åt varandra – ta upp! För att undvika en ketchupeffekt och krock, så vad väljer du som kusk? Valet var att ”ta upp” …och bli utkörd. ?

I 6:e omstartsförsöket var en av kuskarna redan halvt utmobbad av skrikande ”kollega” i loppet. Att funktionärer i gul väst vid startvolten inte reagerade är en gåta! ALLA kuskar i loppet hörde de uppretade, upprepade kommentarerna till speciellt denna kusk! - åk hem din tjocka djävel till fastlandet, köp en ny dress innan den spricker… var väl den snällaste kommentaren.

Oprofessionellt och osportsligt av licensierad A-tränare att bete sig på detta sätt i ett LOPP, även om just den ”gästkusken” inte åkte ut förrän efter 6 omstarter. Tilläggas skall, att den som borde fått en reprimand från Svensk Travsport och avstängning från Visbys måldomartorn för olämpligt uppträdande, inte heller hör hemma på ön.

Efter 30 (trettio minuter) kom sedan 11:e startförsöket igång, minus 4 hästar och förmodligen en rejält ledsen (utmobbad) kusk. Den som borde stängts av för olämpligt uppträdande hade nr. 8, så kan ni själva ta reda på vem det var, vid intresse. Här behövs en rejäl uppsträckning!

Som om detta inte var nog, blev det 5 omstarter, sjätte släpptes i ytterligare ett lopp. En omstart berodde på ett tekniskt fel, i klartext någon i tornet som hade pekfingret på knappen för laserstrålen för tidigt.

Efter fyra försök att komma iväg i detta lopp körde två lånekuskar ut från travbanan, av olika orsaker. En skyllde på för ”het häst” alltså stressad och ej i tävlingsmässigt skick (kusken skulle nämligen med flyget, och det gick bara ett flyg tillbaks…) Samma häst fick inte brukliga 10 dagars startförbud, och startar 1 september igen på Gotland. Grattis.

Häst nummer två som ströks i det här loppet (kusken körde ut efter fyra omstarter) hade bara en enda orsak, omstarterna (11 + 4) hade försenat travdagen, och kusken hade viktigare uppgifter dagen efter och fick springa med sin inköpta flygbiljett. Påpekas skall att denna kusk normalt är både trevlig och gör sitt jobb, han bad om ursäkt i Travronden/nyheter efteråt och ljög inte som vissa andra gjorde. Båda hästarna ströks under paragraf övrig, med startförbud 24/8-24/8. Då återstår frågan, vad fick kuskarna? Saft och bulle? Klapp på axeln av kompisarna i tornet? Vad säger man?

Att starta på Gotland för en hästägare/tränare från fastlandet är ivisserligen frivilligt men det är nte gratis! Hur kul är det då att inte ens kunna få en ny kusk i loppet där kuskarna smet. Reglementet säger att kusk måste i såfall finnas före defileringen. Nämnda två smitare borde haft en armbandsklocka och redan innan defilering förklarat situationen.

Hovtramp/Lasse - inskrivningen, enliten mysig stuga...

Det gick omkring flera ”kuskar” på stallbacken som kunde ha hoppat in och kört i loppet. Vad kostar det att starta på Gotland om man bor på fastlandet? Anmälningsavgift till loppet, transport och bensin till resan, båtbiljett tur&retur, gästbox på travbanan, utselningsavgift till hästskötare, hotell för tränare/hästskötare, och förhoppningsvis INTE uppsittningsavgift för lånekuskarna, de som avbröt starten och körde ”hem.” Förstapris i loppet 12.000:- Räcker inte till semestern ens vid vinst.

Det enda som är tur i oturen, är att det kommer nya lopp! Behov finns efter en del kontakter och kommunikation med banan av uppgradering i vissa sammanhang, både rent tekniskt och reglementsenligt. Att sitta i ett domartorn är ingenting man lär sig på en kafferast och alla är inte ens lämpliga för en sådan uppgift. En liten grävskopa vid 1620m för att bredda banan vore inte heller fel, så att dylika misstag inte upprepas. Ekonomiskt alternativ är att enbart starta loppen från 1620 med startbil (autostart.)

Det är roligt nästan jämt.

Hovtramp/Ilse